Alltså hur snabbt gick inte detta sportlov? Det känns som det kom och försvann på ett par ynka minuter och ändå har det varit ledig i en hela vecka. William ska till skolan imorgon och jag börjar jobb 50% från mina tidigare 25%. Därmed börjar jag numera klockan 8:00 och jobbar tills klockan är 11:30 på dagarna. Förändringar men bevis på att man börjar må bättre i alla fall.

Det här med att det nu är slut på sportlovet är också en tankeställare för mig eftersom det visar på att det är vår och såldes så går man åter igen in i en slags fas av förnyelse. I alla fall för min del, jag försöker nämligen att tänka att våren precis som blommorna som vaknar till liv igen ger inspiration för att förändra och göra om. Jag vet att det är dags för förändringar i livet och det förstod jag nog i samband med att jag accepterade att jag var sjuk i höstas. Det ger ingen värt att stampa runt i gamla upptrampade fotspår, kroppen och själen vill röra sig i nya riktningar och mål. Då är det oerhört viktigt att lyssna på kroppen och själens rop efter sådant.

En sak utmattningssyndrom lärt mig är värdet av livet. Värdet av att prioritera sig själv och bortprioritera det som inte känns bra. Att fokusera på sig själv och sitt, att det inte är fel att våga skapa livsrum för sig själv. Att man själv har en betydande roll i livet. Aldrig mera ska jag inte lyssna på ropen från mitt inre. Mitt inre vet mig väg, ja det inre vet alls väg. Vi måste bara lära oss att lyssna på hjärtats röst.