Vem jag vill vara.

Jag funderar en del kring vem och hur jag vill vara. Vem jag känner för att symbolisera och vad som ska vara jag resten av mitt liv. Vilka mål jag har och vad som är viktigt.

En sak är att alltid tänka mitt barn i första rummet, att alltid vara där för honom. Mitt andra är att följa de drömmar jag skrivit upp och se till att fullfölja dessa för min egen skull och för att växa som människa.

Jag vill växa, jag tror det är viktigt att tillåta sina rötter att växa och gro. Att alltid finna tid för andrum i denna stressiga vardag. Jag vill ge livet en chans att levas.

En del av mig ser upp till människor som släpper allt för att bli fria. Jag tänker på Williams ord till mig:

Mamma du vet att du är hippie va? Äter vegetariskt och tänker på naturen.

Jag är nog en hippie men utan drogerna. Ibland tror jag att jag föddes i fel tid, att den där bohemiska livsstilen hade passat mig ganska utmärkt. Ja inte kollektiv då, jag är ganska ofta i behovet av min ensamhet men allt det andra, att umgås fritt, ha kläder som är fria, blommor i håret och en livstil som kretsar kring det fria och enkla.

Jag önskar att bara kunde hoppa upp på morgonen och trippa ut och se en gräsmatta fylld med frost, att få slänga morgonrocken runt kroppen och ha ett par för stora stövlar att traska ut i för att plocka äpplen i min trädgård. Jag önskar att jag på vägen in kunde flytta över mina fötter i ett par varma tofflor, slänga ner mig i en fåtölj med strumpor och en kopp te i en stor kopp av märket Mon amie och tänka, nu lever jag och detta är min frihet.

Jag drömmer ofta om den där friheten, friheten att göra precis vad jag vill dansandes i en vit klänning med blommor i mitt hår.

Dag 19 – Något du ångrar

Vad jag ångrar, jag funderade på detta länge. Jag har haft så mycket ångest över saker. Det är jättejobbigt när man får något över sig och ångrar saker. Kanske saker man inte ens borde känna ångest över. Men så här med facit i hand ångrar jag nog allra mest att jag inte bytte jobb tidigare. Jag behövde inte fortsätta arbeta på en arbetsplats som fick mig att må dåligt så länge som jag gjorde. Att gå in i väggen för att man inte riktigt trivs med sitt jobb är inte värt det. Den saken ångrar jag, samtidigt som jag gläds över att jag gått vidare till nya utmaningar.