Köpte flaskan på Mälardalens högskola idag, behövde något att dricka ur.

Så länge har jag undrat över vad det egentligen är jag vill bli, vara och känna. Jag har vandrat kring de osäkras väg och känt mig osäker på vem jag är och vart jag är på väg. Jag har vandrat de sökandes väg. Jag har aldrig vetat vad jag vill, är verkligen läraryrket mitt yrke? Är det lärare jag vill vara?

Väntade på tåget i Sala. Så tog några bilder.

Jag har varit en sökande själ, kanske rastlös sådan. Genom tid och rum har jag undrat vad jag vill göra. Kanske därför jag aldrig riktigt kände att jag ville bestämma mig under mina år som lärarstudent, jag valde en utbildning som skulle ge mig behörighet från förskola till årskurs 6. Men jag läste till flera olika kurser så min behörighet blev mer än så.

Jag är inne på mitt sjätte yrkesår, och genom åren har jag provat nästan allting. Svenska som andraspråk lärare, förskollärare i förskoleklass, fritidspedagog, klasslärare och ändå har det aldrig känts som det här är vad jag vill. Jag har känt mig förvirrad och frågade, gav jag bort mina drömmar för studier jag inte känner mig rätt för? Så förra veckan när jag läste lite litteratur kände jag försöka känslan, jag börjar bli hemma. Så efter två dagar i Västerås och Mälardalens högskola så faller varje pusselbit från himlen ner och bildar en klar bild. Det är det här jag alltid drömt om, det är just det här jag vill.

Lämnar ett regnigt Västerås och slänger ut ett lyckligt leende genom fönsterrutan. Jag andas in här på första klass, som jag bytt mig till för att slippa vänta in tåget jag skulle åka med. Jag ler på insidan och känner att här är det, allt jag genom åren väntat på. Nu startar det äntligen min chans för förändring. Medan jag tyckte skolan var meningslös i alla de år jag gick där från 7-18 års ålder, så känns det nu som förändringen ligger i mina händer. Äntligen kommer jag när den dröm jag hade när jag sökte in på lärarprogrammet där 2008, en dröm om att hjälp eleverna som var som jag. Alla elever som inte gavs chansen att älska skolan, äntligen kommer jag vara med och påverka så andra barn får den skolgången jag aldrig fick.

Jag känner hur livet kallar på mig, jag är på väg! På väg mot mina drömmar, på väg mot livet jag tror på!

Jag valde Scandic hotell då jag är medlem där sedan tidigare och således samlat ihop lite poäng på Scandic. Har inte så höga krav egentligen, man ska ju bara sova där så det kändes bra. Var dock en bra bit från Mälardalens högskola, så började med att gå men gav sedan upp och åka buss sista biten. Fick i alla fall ihop en del steg och det är ju ett bra sätt att skingra tankarna efter en dag på Högskolan. Jag gillar ju i regel att promenera så det var skönt.

Rummet var väl egentligen i behov av en upprustning kan man tycka. Nu tog jag billigast möjliga men kollat på recensioner och läst att uppfattning överlag är att det är ganska slitet, såg något om renovering men det verkar hållit på i några år. Men entrén var trevlig och jättefin, samt att personalen var gulliga med.

Hade i alla fall två små fåtöljer i rummet, men jag gick och la mig ganska tidigt och sen pratade jag med Lisa till nio ungefär, somnade och vaknade vid 6:00. Inte så konstigt att man var trött när man gick upp vid 4:00 igår, sen så mycket information under dagen. Hade dessutom träffat Sarah så det var jättekul verkligen, vi har pratat genom internet i flera år. Hon är verkligen hur gullig som helst, jätteglad och social.

Utbildning känns helt rätt, det är precis sånt här jag vill arbeta med. Jag känner mig nog klar som klasslärare märker jag mer och mer. Inte så att jag inte tycker om mitt jobb, men klassläraryrket är inte helt något för mig. Man är ju olika, för vissa är klassläraryrket det som är det roligaste inom yrket. Men jag känner mig klar med den saken, det betyder inte att jag inte gör mitt yttersta på jobbet, men det betyder att jag helt enkelt inte längre känner att det är klasslärare som är vad just jag vill arbeta som. Det känns fult att skriva så, att man inte vill arbeta och ha övergripande ansvar och hålla i utvecklingssamtal, sätta betyg och fixa med nationella proven. Att undervisa inför en stor klass och att arbeta i den stora gruppen.

Men det är så min känsla är, och det finns ju en anledning till att man väljer att utbilda sig vidare, det gör mig inte till en sämre människa utan till någon som har tillräckligt med inblick i mig själv för att veta vad jag vill med mitt liv, och jag vill arbeta med dem elever som behöver utvecklas framåt men behöver lite mera stöttning på vägen.

Men till något helt annat. Hotellfrukost, hur gott är det inte? Lite äggröra, lite choklad för kaffet var slut just när jag skulle hämta, en bulle och yoghurt. Man får chansen att ladda upp kroppen med energi för resten av dagen. Kommer vara hemma vid 21:00 ikväll, jag trodde att vi skulle vara här till 17:00 som det stod på första schemat jag fick men vi slutar 15:30, var dessutom något med biblioteket så vet inte ens om det känns speciellt aktuellt för mig eftersom jag ändå inte bor här i stan så något biblioteket kommer jag inte använda mig av.

Funderar på att kolla in Västerås under några timmar istället. Man kan ju kika på stan, ta någon promenad och då kanske tiden går lite fortare. Det är ju faktiskt ganska skönt att komma hem ikväll. Mysa ner mig i soffan en sväng, packa upp alla kläder och sådant och umgås med William. Imorgon kväll kommer Björn hem från Kina, snacka om att en vecka går fort!