#jagärinos

Jag är medlem i Influencers of Sweden sedan ungefär en månad tillbaka. Jag gick med då jag helt enkelt har en bra eller dålig? egenskap att jag helt enkelt inte vill göra fel. Jag vill göra rätt och sådant är inte alltid så lätt.

Jag har ingen stor blogg, men har däremot bloggat i över 13 år. Bloggar i första hand för min egen skull men sedan tycker min fina återkommande läsare om att vara här och läsa vad jag skriver och då blir jag både smickrad och glad, samt peppad att fortsätta att skriva.

Men nog om det och tillbaka till början av inlägget, och det där med att jag vill göra rätt. Ibland har företag kontaktat mig för samarbeten. Jag har då i första hand velat att företagen ska ge mig betalt via fakturering. Jag är livrädd för att hamna i något skattefiffel och dessutom kan jag inget om sånt, jag arbetar kommunalt och har aldrig startat ett eget företag. På gymnasiet fick man läsa om “ungt företagande” sista året men jag hoppade ju av i början av tvåan, så därmed har jag ingen kunskap alls inom eget företagande. Det är här är därmed den största anledning till att jag blev medlem i Influencers of Sweden.

För mig är det självklart att jag vill göra rätt. Jag gillar dessutom nätverk som hjälper, stöttar och har svar på sådana frågor man själv annars måste spendera timmar på att undersöka. Jag har inte tid med sånt! Jag har verkligen inte tid för att googla, ringa runt och leta efter information, jag vill ha svar på mina frågor ungefär prick nu. Det här hjälper ett nätverk INOS mig med. Det finns ett medlemsgrupp på Facebook där du kan få svaren på dina frågorna inom några minuter. Där människor är väldigt tillmötesgående och fulla med kunskap som jag själv inte har. Det passar mig perfekt, för att det för mig är självklart att vara medlem och lära mig sådant jag inte redan kan. När jag ändå skriver om Influencers Of Sweden vill jag uppmana dig till att själv bli medlem. Alla Influencers är välkomna, och det är Instagrammare, Bloggare och Youtubers med flera som är medlemmar då du kan på svar på nästan precis allt skulle jag vilja påstå.

Fler som skrivit om Influencers of Sweden och kritiken.

En gång var jag värdelös, idag är jag värdefull.

Jag läser litteraturen till specialpedagogprogrammet och känner en känsla inombords, boken jag läste senast var Barn som läser och skriver av Louise Bjar bland annat. En bok som berör mig på många plan. Jag trodde tills för något år sedan på de ord min lågstadielärare sa till mig att jag verkligen inte kunde någonting. Hade bilden av mig själv som värdelös i skolan genom alla åren som barn och ungdom. Tills jag hittade en bok från lekis där jag skrivit ord och det såg helt ut som något ett barn i början av sin läs och skrivutveckling skrivit.

Jag minns såklart inte att jag skrivit det där. Däremot minns jag hånandet från hon som var min lärare när vi läste Hattstugan och jag ljud:ade mig fram i boken, eller när hon berättade under mina kvartssamtal (dagens utvecklingssamtal) hur dålig jag var men alla andra och främst ett barn i klassen var så bra på precis allt, hon jämförde alltså oss under ett samtal avsatt för mig helt utan samvetskval, under en mötestid för att utveckla mig. Hon var olämplig på många sätt som lärare, rent av borde hon blivit anmäld men på den tiden tror jag inte att man ens tänkte tanken på sådana saker. Man fick ju inte ens byta skola eller klass om man ville.

Hur som helst jag läser boken och berörs, hon ville inte ha mig i klassrummet eftersom hon avskydde mig från första stund. Jag fick därmed istället känna mig sämst genom hela lågstadiet och den bilden stannade kvar, utvecklades till ett form av självbild och lärarförakt. Att jag läste bok efter bok ifrån årskurs 2 och framåt, tycktes aldrig för egen del riktigt få mig att förstå att jag nog ändå inte var så värdelös som den här läraren hävdat. För egen del var jag helt enkelt inte bra och så var det.

Att skolka på högstadiet och hoppa av gymnasiet för att någonstans där och då tänka att den enda jag blir är väl den som aldrig mer besöker skolan bekom mig inte alls där som artonåring. Jag var värdelös och så var det med det. Tills jag blev gravid ett år och tre månader senare och ville ge barnet jag väntade en bättre start i livet. Jag studerade från det han var tio månader och allt sådant vet ni ju, blev slutligen lärare själv, och nu studerar jag igen.

När jag läser litteraturen så känner jag som ett rop i min kropp. Som att kroppen vet vad den väntar på, alla år jag undrar över vad jag vill. När jag känt att jag behövs för eleverna som var som jag, men inte haft tillräckligt med tid oavsett timmar på dygnet för att nå fram dit. Jag känner det nu, det är precis det här jag är skapad för. Alla vägar har fört mig hit, alla motgångar och alla framgångar. Jag har blivit prövad för att orka ta mig framåt, för att ge barn den skolgången jag aldrig fick.

Jag vill ge barnen och ungdomarna chansen att växa, att se sig själva och få vingar. Jag vill arbeta genom att se och förmedla hur det ska ske. Alla barn förtjänar en skolgång som är bra för dem. Alla barns rätt borde vara att gå till skolan och känna att de är värdefulla, inget barn ska behöva känna sig värdelös. Vi är alla värdefulla, det är så fint att äntligen få känna så själv, jag är värdefull precis som alla andra och det känns fint på alla möjliga vis.

Att vakna för att stanna en stund i nuet.

Jag vaknade nästan prick sju i morse. Fick sån där, HJÄLP! Jag måste glömt ställa klockan känsla då jag aldrig annars sover en full natt utan alltid vaknar någon gång. Så var det inte den här natten, det kan ha berott på att jag lyssnade på en Sov gott yoga på Youtube för att faktiskt kunna slappna av. Det är så trist för varje gång jag håller på att somna så kickar Restless legs in, vilket stör min nattsömn. Jag måste ligga med något kallt mot nedre delen av benen för att kyla ner och på så vid kunna somna. Det stör mig verkligen, så fort jag slappnar av så blir benen irriterade.

Hur som helst fick jag sova och det var skönt. Jag valde därmed att ligga kvar i sängen en bra stund och bara njuta av lugnet, tystnad och livet. Tog vara på en stund i nuet, en stund för mig. Jag behövde det verkligen, det där med att ta en stund i livet för sin hälsa och sin kropp.

Idag står en promenad och studier på schemat. Jag har redan läst lite men ska fortsätta en stund till. Ta mig en frukost/lunchsmoothie och det känns bra. I helgen ska William vara med Björn, och på söndag åker Björn till Kina igen för att jobba. Härligt för honom att kunna resa bort en stund. Fast jag ska ju också ta mig en resa för studierna till Västerås, inte lika spännande ort kanske men skönt med lite nytt. Jag vet någonstans att jag mår bra av att lämna Falun för en stund, av sådant växer man.

Nej nu ska jag fixa mig, studera och äta lite. Hoppas ni har en fin förmiddag!