Att ta sig tiden att samtala med sin tonåring.

Något som jag saknar är att äta frukost tillsammans. Jag är inte någon frukostmänniska egentligen, men som idag kan jag känna sug. Jag tog en kopp te och lite smörgås med ost, annars dricker jag smoothie varje morgon. Men tillbaka till att vi inte äter frukost tillsammans. Eftersom jag jobbat på en annan ort under många år så åt William frukost på fritids under flera år så det blev då att vi åt frukost endast på helgerna tillsammans. Nu när jag jobbar i Falun så har jag istället en tonåring som gärna vill sova längre än äta frukost tillsammans med mig, så det här med helgerna återstår.

För mig är just måltider stunder när man har tid att samtala. Precis som på kvällen innan man går och lägger sig. Jag och William brukar varje kväll sätta oss antingen i min eller i hans säng och prata om dagen en stund på kvällen. Vi skrattar och har det mysigt tillsammans, ibland blir det att han får massage och förut läste jag alltid en bok för honom på kvällen. På helgerna har vi alltid mys tillsammans med något gott och en film, tv-serie eller annat där vi får tid att prata och ha det kul ihop. Vi stressar runt så mycket i vårt samhälle idag, jag hör så ofta om föräldrar som säger

“Jag vet inte vad min tonåring gör med sina kompisar eller vem de samtalar på sitt rum”.

Jag vet vad William gör med sina vänner, jag vet även vilka han pratar med online. Jag vet vilka spel han spelar och vilka han pratar med World wide. Inte för att jag krävt det av honom genom hot eller bråk, utanför att han helt självmant berättat det för mig. Ni vet begreppet “Man ska vara förälder åt sina barn, inte deras kompis.“, jag är precis allt det ovan. Jag är Williams förälder och hans kompis, det är en ära att få vara både förälder och vän, jag får ju vara en del i båda och det är fint. Man skapar förtroendefulla relationer till varandra, och alla vet ju att förtroendefulla relationer är just sådana som varar för evigt.