Något som jag saknar är att äta frukost tillsammans. Jag är inte någon frukostmänniska egentligen, men som idag kan jag känna sug. Jag tog en kopp te och lite smörgås med ost, annars dricker jag smoothie varje morgon. Men tillbaka till att vi inte äter frukost tillsammans. Eftersom jag jobbat på en annan ort under många år så åt William frukost på fritids under flera år så det blev då att vi åt frukost endast på helgerna tillsammans. Nu när jag jobbar i Falun så har jag istället en tonåring som gärna vill sova längre än äta frukost tillsammans med mig, så det här med helgerna återstår.

För mig är just måltider stunder när man har tid att samtala. Precis som på kvällen innan man går och lägger sig. Jag och William brukar varje kväll sätta oss antingen i min eller i hans säng och prata om dagen en stund på kvällen. Vi skrattar och har det mysigt tillsammans, ibland blir det att han får massage och förut läste jag alltid en bok för honom på kvällen. På helgerna har vi alltid mys tillsammans med något gott och en film, tv-serie eller annat där vi får tid att prata och ha det kul ihop. Vi stressar runt så mycket i vårt samhälle idag, jag hör så ofta om föräldrar som säger

“Jag vet inte vad min tonåring gör med sina kompisar eller vem de samtalar på sitt rum”.

Jag vet vad William gör med sina vänner, jag vet även vilka han pratar med online. Jag vet vilka spel han spelar och vilka han pratar med World wide. Inte för att jag krävt det av honom genom hot eller bråk, utanför att han helt självmant berättat det för mig. Ni vet begreppet “Man ska vara förälder åt sina barn, inte deras kompis.“, jag är precis allt det ovan. Jag är Williams förälder och hans kompis, det är en ära att få vara både förälder och vän, jag får ju vara en del i båda och det är fint. Man skapar förtroendefulla relationer till varandra, och alla vet ju att förtroendefulla relationer är just sådana som varar för evigt.

20 kommentarer

  1. ja men det är lite så man har koll ändå o ja hör dessutom deras namn då de talar me varann i spelen . tycker me det är viktigt o va spelen helter
    Fin fortsättning på helgen kramar

  2. aSkriv din kommentar här.Ni verkar ha en så fiin relation tycker jag! Det är jätefint och långt ifrån alla förunnat att kunna sitta med sin tonårin sådär och prata varje dag. Det byger väl någonstans på att man som förälder alltid har varit närvarande och låtit barnen testa själva under sin uppväxt, inte satt för hårda och, i tonåringens värld, för strikta gränser. Då tror jag det ligger närmre till hands att göra de klassiska tonårsupproren. De kan ju komma ändå, men du fattar. Jag ska kanske inte säga så mycket i den här frågan, eftersom att jag inte har några barn, men tänker jag frit så kännns det som att det skulle kunna vara ungefär så, men du får rätta mig om jag är helt ute och cyklar 😛

    SV: Utbildninen var väldigt intressant, som sagt, mycket att ta in och jag var bra trött efteråt, men framförallt så var det kul att träffa anda ombudsmän och skapa lite nätverk 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: