Igår kom årets sista Amningsnytt ner i brevlådan. Jag är om ni inte visste det är jag medlem i Amningshjälpen, det kostar 250 kronor per år och då får man fyra tidningar per år, förutom det får man ett jättefint startpaket. På många orter är det även olika träffar och engagemang. Jag hade problem med amningen, och när jag ammade visste jag inte som ung mamma vart jag skulle vända mig. BVC hänvisade till BB så hänvisades man tillbaka igen, jag fick en bröstvårta som sprack så till den grad att den satt fast på en liten tråd och gick att lyfta på, fick på detta mjölkstockning och mjölken försvann totalt i det bröstet. Jag försökte få William att amma på bröstet men det var helt tomt. Inte en endaste droppe kom ut hur jag än försökte. Så jag ammade från ett bröst och amningsstunden var hemsk, jag ställde in mig på sex månaders smärta sen slutar jag vilket jag gjorde. Idag önskar jag så att jag fått kunskap om Amningshjälpen kanske jag varit som mamman ovan då?
Jag vet så många som har eller haft problem med amningen. Där amningen blivit en sådan sorg för att det inte blev vad man trodde. Där man gråtit och sörjt i många år över att det inte var så mysigt som man ser på bild eller hör överallt. Eller där du fått flaska mot din vilja, jag ser det som två olika saker att flaska sitt barn för att man vill och det känns bra, tryggt och fint. Mot att göra det för att det inte finns några alternativ och man känner sig dålig som förälder för att det inte blev som man ville. För oavsett hur mysigt det då är att ge sin bebis flaska så finns en sorg där och den sorgen ska ingen behöva uppleva.
När jag läste litteraturen för att bli doula så ingick Amning i vardagen som en av de obligatoriska böckerna. Jag var skeptisk, eftersom amningen varit något jag verkligen inte såg som positivt var jag kanske inte heller så peppad på att läsa en bok som jag trodde skulle påskina det enkla med amning som det stod om överallt. Men boken blev en motsats för mig. Den läkte sår, och jag fick äntligen känna att det är inte fel på mig. Jag tycker alla blivande föräldrar borde läsa den, alla som försökte amma men som det inte gick för, alla som väntar fler barn eller anhöriga som behöver förstå hur svårt det kan vara ibland. Den har så många bra tips, och så mycket fint att berätta, efter att ha läst boken blev jag medlem i Amningshjälpen. Trots att jag inte har småbarn, men av orsaken att jag vill att alla som vill amma ska få rätt kunskap och stöd för att kunna amma. Ingen ska behöva känna sig värdelös när något inte fungerar fastän man vill.
Som jag ser det måste kunskapen om amning spridas och det gör den bäst genom en organisation som specialiserat sig på ämnet. Så har du 250 kronor över bli medlem, om inte för din egen skull så för en medmänniskas skull.
Så himla bra att det finns sånt och det hade jag ingen aning om! Kramis
Ja verkligen :).
Visste inte att det fanns. Bra att du skriver om det.
Ja det är lite synd att inte fler vet om detta, tror det skulle vara bra om alla fick kunskap om saken 🙂
Men så fint! Jag visste inte ens att det fanns en sådan organisation! För mig har amningen fungerat perfekt i nu sex månader, trots förtidigt född och född med kejsarsnitt. Jag sörjer i förtid när den här tiden är förbi med amning och uppskattar varje minut av den här närheten! Jag har haft gott om mjölk och kontaktade sjukvården här i min närhet om möjligheten att donera. Tyvärr fick jag inga bra svar och till slut rann det ut i sanden. Om jag får fler barn ska jag absolut ta upp frågan igen, om förutsättningarna finns för mig då. Jag ska genast bli medlem i amningshjälpen!
Den har funnits länge, tyvärr tror jag att den inte syns så mycket som den skulle göra :). Underbart att du blev medlem <3. Det är verkligen något som behövs, ju fler som är mer ju fler mammor kan få hjälp med amningen :).
<3
Så fint att läsa att det fungerar för er :).
jag hade ingen aning om att det fanns sån hjälp att få. det är ju superbra för dom som behöver det och vad bra att du tar och skriver om det 😀
Visst är det :). Den är jättebra verkligen 🙂
jag ammar fortfarande Theodor som är 18 månader, vi har tänkt sluta men vi båda älskar det! Dock gör vi det bara hemma morgon och kväll
Så fint att det funkar så bra för er :). Man ska amma så länge man vill tycker jag, det har ingen annan med att göra :).
Vet flera som ammat sina barn länge, även ammat syskon (ej tvillingar). Så länge man vill ska man göra det som känns bäst för var och en :).
Jag ammade Malva och Signe utan några som helst problem, jag hade liksom ingen tanke om något annat då amning har varit så naturligt i vår familj. När jag fick Abbe tog jag ju förgivet att jag skulle amma honom också. När vi skulle hem hade han inte gått upp som han skulle så vi fick gå på viktkontroller. Vilket fortsatte. Barnmorskan som vägde honom på återkontrollen föreslog att vi skulle ge honom en flaska så att han inte skulle bli slö ”men nej, det kommer igång snart, han är nöjd!” menade jag på och åkte hem i godan ro med min lille sovbebis. Tills han var en vecka och det slog mig att han kanske inte är nöjd utan slö? Jag storgrät när jag gjorde ersättningen som han ju slukade på en gång! Sedan fortsatte jag så, amma, pumpa, flaska, amma, pumpa, flaska men utan resultat av ökad mängd bröstmjölk. När han var fyra månader slutade jag att amma honom och vilken skam det var! Jag skämdes något enormt hans första år när jag gav honom flaska inför folk… Jag har aldrig dömt någon annan över vilket sätt de matar sin bebis-men hjälp vad jag dömde mig själv! En sådan sorg att inte kunna ge honom samma som systrarna hade fått. Jag antar att det kan spela roll att han är en kejsarsnittbebis (också en skamkänsla då det var jag som inte vågade föda vaginalt fler gånger) och att jag var totalt utmattad den tiden. Men tänk så mycket skam det ligger i hur man föder och matar sitt barn! Det är en sådan viktig fråga, det tåls att prata en hel del om kvinnors skamkänsla över detta ämne!!!
Först så vill jag säga att det är fint att du delar med dig <3, en stark berättelse verkligen. Det är just det här med denna skamkänsla och ledsamhet jag känt själv, och vet människor som gör. Är därför jag tror att just föreningar som Amningshjälpen behövs. Även ökad kunskap hos MVC, BB och BVC. Mammor måste får mer hjälp, även med den psykiska biten för jag tror att många mammors känslor vid amningen viftas bort för lätt med. Men hen tar ju flaskan, eller lite sår är inte så farligt, eller du kan ge tillägg så går bebisen upp i vikt. När man är nyförlöst och hormonell med en bebis behöver man allt stöd man bara kan få även med det psykiska, annars blir det ju så att man går och sörjer och för vissa resten av livet :(.
Vad fint att du stödjer dom. Det finns en stor gråskala vad gäller amning. Nu har inte jag barn själv men många av mina vänner har och jag har hört snacket.
Gott nytt år
Ja är ju så :(. Det är sorgligt, så många som vill men inte får rätt hjälp för att lyckas eller för att det ska kännas bra. Det ska ju inte vara något men mår dåligt över varken under eller efteråt.
Är ju sådan skillnad att göra val själv, då mår man ju bra av valen. Men när det blir något man inte velat det blir ett sår verkligen. Så jag tror på att stödja det här så de får mer medlemmar och kan synas kan hjälpa fler föräldrar som vill att kunna amma.