Jag stupade i säng.

Så var två av fyra nationella prov denna vecka avklarade. Det var som någon klubbade mig med något hårt för direkt när jag kom hem mer eller mindre slocknade jag och sov i två himla timmar. Helt utslagen och vaknade med vetskapen om att fan också nu har jag sovit bort större delen av den tiden när jag kunde gjort annat på. Men jag tror att kroppen tar vad den behöver och just nu behövde den tydligen sömn.

Det är nu två av fyra arbetsdagar kvar på den här veckan. På fredag ska jag till vårdcentralen och på söndag fyller jag hela 34 år. Vet inte om jag hunnit med det rent spontant. Mitt trettiotreåriga liv känns det som jag aldrig riktigt hann med att leva, hade utmattningssyndrom, bytte jobb och började komma tillbaka till livet det året. Jag tror liksom att hela mitt trettiotreåriga liv var ett år som aldrig var. Det är nog därför jag känner att det känns så jobbigt att bli trettiofyra för just trettiotre var så känslosamt för mig, jag blev en annan människa det här året i mitt liv. Det är samma känsla nu som jag kände med att inte vilja släppa 2017, det hänger ihop som i ett rep. Jag vet att det kommer bli bättre men just nu känns det så, tungt och jobbigt.

Nu ska jag slänga av mig kläderna och sätta på mig pyjamas istället. Sådant gillar jag i alla fall. Men en sista fråga till er, har ni det kallt? Såg något om att det är minus i hela landet.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

16 thoughts on “Jag stupade i säng.

  • 6 februari, 2018 at 21:13
    Permalink

    Vad kul att du fyller år på söndag och grattis i förskott! 😀 Kramis

    Reply
  • 6 februari, 2018 at 22:09
    Permalink

    Ja precis, kroppen behöver sömn och det är ju toppen att ge den det då 🙂 Skönt att en bit av NP är gjort nu i alla fall..

    Reply
    • 7 februari, 2018 at 20:40
      Permalink

      Absolut så är det :). Ja skönt imorgon är det sista två delarna :D. Sen får jag helg!

      Reply
  • 6 februari, 2018 at 23:13
    Permalink

    jodå runt minus 5 idag igen

    ja det är skit jobbigt me denna värken
    ja men gud förstår du är trött o man behöver samla lite ny energi så är det nog det bästa för att orka vidare . ibland kan ja vila 15 min o det behövs verkligen

    Reply
  • 7 februari, 2018 at 07:53
    Permalink

    Bra Du är som lyssnar på Din kropp och sover nu när Du faktiskt behöver det,
    att kämpa på mot kroppen ger ju inga “må bra poäng” utan tvärt om Du hamnar i botten å med infektion i kroppen behöver Du vila.

    Jag förstår att Du har svårt att komma ut på promenad under dan då Du jobbar,
    men jag hoppas Du hinner få lite dagsljus i alla fall… ljuset är viktigt för måendet.

    Har Du testat D-vitamin? Sedan jag började med D-vitamin tycker jag faktiskt att jag mår bättre och det känns nödvändigt under den mörka årstiden när jag typ sällan ser solen… så Yes jag rekommenderar verkligen D-vitamin.

    Reply
    • 7 februari, 2018 at 20:38
      Permalink

      Ja jag har lärt mig att lyssna på kroppen :). Ja det blir jobbigt, jag försöker få dagsljus på helgerna i alla fall :). D-vitamin har jag faktiskt köpt hem 😀

      Reply
  • 8 februari, 2018 at 02:54
    Permalink

    Jag har sett ett dig skriva på alla bloggar och förstår inte hur du har tid eller orkar att engagera dig så som du gör. Hur gör du? Hur får du tid? /J

    Reply
    • 8 februari, 2018 at 05:41
      Permalink

      Kommenterar långt ifrån alla bloggar ;). Men kommenterar hos dem jag läser genom bloglovin. Förra året blev jag sjuk, först låg jag bara och stirrade in i väggen och gjorde inte ett skit rent ut sagt. Började sen läsa bloggar för att det var en nivå som hjärnan fixade. Efter ett tag insåg jag att om jag ändå läser vill jag lämna spår. Det är nämligen så att bloggare (har frågat via e-post till samtliga) gärna vill ha kommentarer. Så då började jag kommentera. Gör det helt enkelt för att ge respons till de som skrivit.
      När jag bloggar själv är faktiskt responsen roligast, man kan ha hur många läsare som helst men respons och ett trevligt aktivt flöde i kommentarsfältet är det bästa. Så har även samtidiga som jag mailat om sagt :). Hur jag får tid? Jag tar mig tiden för att må bra, att läsa bloggar och sedan kommentera är mitt sätt att låta hjärnan få paus. 🙂

      Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: