Det finns regler på hur mycket du som människa får och bör dela med dig av i samhället. Det är någonstans helt okej att dela med sig av det lyckliga men sällan det olyckliga. Du får berätta om allt det där bra som hänt i ditt liv, men till en viss gräns förstås det får inte handla om regelrätt skryt men möts människor förväntas du framhäva hur glad du är och att allting är bra. De få människor som istället är ärliga skapar en viss form av obehag och sådant gillas inte för vi ska någonstans berätta det bra för att göra andra nöjda.
För mig medför detta att jag ständigt känner mig som en lögnare när jag automatiskt utan att tänka mig för svarar: ”Det är bra” när någon frågar om allt är bra. Det är vad människan i form av mottagare vill höra, att allting bara är bra. Men det är sällan så att livet alltid är bra, jag kan må skit och ändå svara att allting är för förbaskat bra.
När jag var tonåring öppnade internet nya vägar i kommunikationen. Jag och de som var tonåringar när internet verkligen öppnades upp med Lunarstorm, Skunk, Playahead och liknade tjänster var de första ut att prata om vårat mående. Vi skrev i Dagböckerna på dessa sidor som skulle vara första steget mot bloggar om vårat mående. Vissa av oss, sådana som mig mådde skit och vågade för första gången tala om det istället för att som tidigare generationer lida i tystnad. Medan de vuxna då förfasades över att människor med ätstörningar, psykisk ohälsa eller andra likasinnade möttes helt öppet på nätet runt om i Sverige så fann vi en gemenskap vi finnas där för varandra, vi var inte längre ensamma.
Så har min blogg någonstans fortsatt, precis som den där fjortisen som satt på Skunk och Lunarstorm, har jag fortsatt skriva om att livet inte alltid är så ljust och perfekt som det gärna ska visas i det verkliga livet. Jag har lärt mig att mitt psykiska mående är något jag kommer få leva med, i en karusell som far upp och ner. Mina ätstörningar kan jag bli fri ifrån, bara jag fortsätter kämpa men de och mitt mående hänger samman.
Jag vet att många som läser här nog förfasas över min ärlighet i att våga skriva så öppet om mitt inre man får inte göra det, och speciellt inte som vuxen människa. Samtidigt är det så att det är i bloggen jag kan få ur mig min insida och släppa ut det jag inte kan berätta i den talande formen. Jag kan må skitdåligt här och det känns okej, jag slipper se människors obekväma blickar om jag tar upp mitt mående. Här får jag berätta med mina ord, och lämna allt för att känna mig gladare och lugnare efteråt. Jag skriver min historia här, mina tankar och mitt liv. Jag är en känslofylld människa. Högkänslig, ätstörd person som lider av posttraumatiskt stressyndrom, den människan behöver få ur sig orden för att fungera som en gladare människa i vardagen. Så jag får ut mig dem via det skrivna språket och mår bättre som person och individ under kuppen. På så vis blir jag en bra och glad person i vardagen, när jag får överlämna sorgen till internet för en stund.
Riktigt bra inlägg som är så otroligt viktigt!!!
Jag skriver alltid om vad jag vill oavsett om det är något negativt för andra
Mår jag inte bra så skriver jag de oavsett att jag vet att den andra bara vill höra – allt är bra själv då? Men tyvärr inte av mig
Fler borde göra så som du nu gör, skriva om saker som man enligt normer inte ska skriva om, skriva om allt de som anda försöker tysta ner
Du är grym, glöm aldrig de
Tack, jag tänker att det är bra att tala om saker. Så många sitter i världen och känner sig ensamma i sitt mående för att de inte vågar berätta. Jag tror det är viktigt, man får andra att se att de är precis lika ”vanliga” som många andra. <3
Jag tycker det är bra att våga pratar och skriva om vissa saker! för att hjälp andra! Vilket är super jul! Men man skall nog inte vara för öppen heller!
Tycker detta var ett super inlägg
Fortsätt kämpa ❤️?
Ja visst är det <3. Absolut man får ju ha en viss distans, men tror det är bra att berätta det man vill 🙂
Jag är SÅ glad och tacksam över att du är ärlig ❤️ När jag blev sjuk lärde jag mig snabbt att man inte pratar om det även om det var det som gjorde det värre, att dölja min sjukdom. Fortsätt göra det du gör!
Åh tack <3 . Blir glad för det, jag tycker det är så viktigt att vi når ut och pratar om saken. Då blir det till sist ingen som kommer se det som obehagligt tänker jag 🙂
Tycker ärlighet är bra, har du testat att svara en person som frågar hur du mår, och faktist bara säga. idag är det skit.
Jag menar vi alla har dom dagarna och jag är också oftast en sådan som säger allt är toppen.
Men tycker det är bra att man kan skriva , många känner igen sig.
Min blogg är dock min possitiva blogg för det mesta..
Men bra att du delar med andra.
kram
Jo då, men jag tycker det är så jobbigt med människor obehag när man är ärlig. Det känns liksom så tydligt att det inte är okej att berätta det man känner :).
Tack fina du 🙂
På något vis blir jag lika förvånad varje gång någon förvånas över In öppenhet. Andra pratar om styrkan i att våga prata. Och jag fattar ingenting. Jag har sedan barnsben delat med mig av allt, i vuxen ålder har det konstant varit kris och jag bara.. berättar. Sällan stött på någon som tyckt jag delat för mycket, isf någon idiot till ex. Min make idag peppar mig att skriva personligt, får varje vecka mail/brev från människor som valde livet ist för självmord pga jag vågar prata/skriva om psykisk ohälsa. So im gonna keep going.
Min pappa krävde alltid att allt skulle stanna inombords. Kanske är detta min eviga revolt??♥️ Hejja oss! Hejja Dig! För det ger dig som mig frihet och glädje. Till andra. Det kan fan aldrig vara fel.?
Ja det är nog lite så också att man kan bli förvånad. Visst är det bra att vi pratar, vi synliggör saken 🙂
Oj vilken räddning internet va för mig när jag var tonåring. Utan min dator tror jag inte jag hade överlevt. Tycker det är fint att fler och fler vågar öppna sig och vara ärliga. Berätta att livet inte alltid är en dans på rosor liksom. Kram
Samma här, internet har varit en öppning 🙂
Människor förväntar sig att få bra som svar men prova med att säga som det är. Min kollega gjorde det och sedan började hon att gråta. Därefter satte vi oss ner, jag lyssnade på henne och sedan pratade vi. Efter en timme hade hon gladare ögon och det kändes bra.
Så fint att du lyssnade och fanns där för henne. Läste precis en artikel som Lärarnas tidning delade där de skrev om lärares pressade situation. Kanske inte var därför just din kollega var ledsen, men jag tänkte lite på det då. Hur många är det som faktiskt lyssnar <3
Jag tycker att det är jättebra att du är öppen om ditt mående och det är viktigt att få ur sig sina känslor. Personligen delar jag mycket av mitt mående på bloggen och det är ett sätt att hantera min psykiska ohälsa. Så himla stark skrivet av dig! <3 Kramis
Så fint att du skriver så 🙂
Tycker verkligen de är så fint att mer folk öppnar upp sig och bågar prata om psykisk ohälsa, de är ett så viktigt ämne❤️ Uppskattar så att läsa din blogg & din ärlighet! Jag skriver också angående min psykiska ohälsa & adhd och känner verkligen att de är en fristad<3
Ja det är sant, jag tror någonstans att det kan få andra att på längre sikt må bättre.
Förstår inte att vissa är så rädda för en person som int mår bra. Dom vet väl inte hur dom ska hjälpa om dom ska – Vill men vet inte hur. Det är ju inte samma sak som ont i foten om man säger så. Lika så så är en del människor rädda för fysiska funktionshinder som jag har.
Bra inlägg också & viktigt.
Nej det är sant, samtidigt tror jag det skräms för att det inte är helt okej att prata om ännu. Men jag tror och hoppas att det en dag ska vara helt utan tabu 🙂
Kan verkligen förstå och känna med dig. Jag är dock rädd att öppna mig på min blogg då jag är rädd för att fel person läser. Tråkigt men sant!
Åh förstår, det är ju en baksida så klart om fel person läser <3
Jag tror det är bra att allt fler vågar och kan berätta hur de mår på insidan.
Alla är vi olika, men öppenhet är bra.
Ju fler som törs visa sitt rätta jag och vara ärlig,
ju lättare blir det att vara sann när nån frågar hur det är.
Psykisk ohälsa tillfällig eller varaktig är inte så ovanligt som många tror.
kram
Det tror jag också, man tar udden av det tabubelagda någonstans. Man visar att livet inte är helt svart eller vitt 🙂
Jag är övertygad om att dom flesta som läser din blogg blir glada o tacksamma över att du vågar vara så öppen o rak i att berätta vad du gått igenom, vad du tar dig igenom just nu… Du visar dom andra som är i samma situation att dom inte är ensamma o du ger andra en bra beskrivning på hur det är.
Ha en så fin helg du kan
Kramar
Ja kanske, finns det andra så får de i alla fall inte känna sig ensamma 🙂
Skickar en massvis med kramar till dig och tycker det är så starkt att du är såpass öppen som du är! <3
Tack fina du <3
Jag uppskattar att människor vågar vara öppna och ärliga och berätta hur de mår. Jag kanske inte är sådär superöppen i bloggen men däremot IRL så har jag lättare för att prata. Fortsätt som du gör, man måste få prata om sitt mående oavsett om det är att man mår bra eller dåligt.
Tack fina du, det finns ju bra saker med det också 🙂
På sin blogg måste man väl få skriva vad man vill. Jag har lite svårare när man hänger ut sina anhörigas sjukdomar på FB. Känns inte riktigt okej tycker jag. Nu menar jag inte att man ska skämmas för att säga hur man mår, men tycker det handlar om en själv då, inte nån i familjen.
Ja det är helt sant. Att hänga ut folk tycker jag likt dig inte är okej men att skriva det man vill om sig själv känns bra 🙂
Tycker det är fantastiskt att du, liksom jag, hittat en plats där vi känner oss bekväma med att spy ut delar av det som pågår inuti. Jag har alltid tänkt att mående jag har nu är en del av att växa upp, men i och med att åren går inser jag att detta är något jag kommer leva med alltid. Min ängslighet kommer liksom inte gå över. Jag älskar, för det mesta, att skriva av mig på bloggen. Ibland känner jag att det krockar med den oftast väldigt positiva och bubbliga personen jag utåt. Men samtidigt måste man väl få visa olika delar av sig själv på olika platser. Även om det såklart alltid är okej, i alla fall borde vara, att visa de motsatta delarna även där de inte brukar synas. Mycket svammel från mig nu, hehe. Fint inlägg i alla fall!
Ja visst är det så, ens insida är ju inte statisk heller. Jag tänker att man kan vara en sprudlande glad människa lika väl som man kan brista på insidan. De båda behöver inte spela ut varandra utan man kan vara båda. Ibland känns det dock som samhället lite ser det som att man antingen är kroniskt deprimerad eller kroniskt glad. Man kan liksom inte ha den där balansgången.
Jag gillar att du är så öppen och skriver om det! varför bara skriva om det som är Bra, inget liv är ju så .. bara bra. Tycker det är viktigt att få fram kunskap om stress, psyk ohälsa mm tyvärr råder fortfarande mycket okunskap om det<3
Ja det är sant, man behöver visa en annan sida av världen också 🙂
Jag tycker det är så bra att du är ärlig om hur du mår att vissa dagar mår man inte bra och livet är skit. Själv gör jag samma sak att jag svarar att det är bra fast det kanske inte är det. Bloggen kan jag skriva att jag mår skit men det kan man inte säga till någon ute. Då ska man må sådär bra och livet är ”perfekt” Nej fortsätt vara ärlig <3
Det är sant, blir glad över att ni läsare uppskattar det 🙂