Ett år av saknad.

Jag skrev precis det här inlägget på Facebook igår, på året dagen hon försvann min älskade mormor. Jag har valt att dela texten här med, för även om det är med på Facebook så speglar det den kärlek jag känner och kände för henne.

Hela dagen har jag funderat på vilka ord som skall lämna mitt huvud ut i mina fingrar. Vilka meningar som bäst kan beskriva den sorg jag känner denna dag. Det är nu ett år sedan min älskade mormor lämnade oss då cancern tog hennes liv. Min förebild, bästa vän, mormor och mamma i ett. Jag har haft äran att ha två mammor, min underbara mamma som fött mig och min mormor som följde mig genom livet från jag var några ynka minuter gammal.
Hon var den som klev in och tog hand om oss syskon när pappa dog och fyllde hans plats.

Som jag skrattat med mormor, berättat om mitt liv, vi har suttit och varit förbannade tillsammans och druckit kaffe för att skratta ihop. Jag minns hur jag skrattade åt något så mycket att mormor sa “du skrattar så hjärtligt”. Det finns något i det där, mitt känsloliv som är så explosivt åt alla håll. När jag i somras läste “drunkna inte i dina egna känslor” och insåg att mormor var högkänslig precis som alla i min släkt mer eller mindre, ville jag så gärna ringa henne för att berätta om det.

Jag pratar med henne dagligen, idag bär jag hennes vigselring (den i guld), halsbandet jag fick av morfar och dricker en kopp kaffe. Jag fick muggen gratis idag, tog den då den heter “Djup snö”. Mormor gillade nog inte Mumin, men namnet får mig att minnas alla gånger hon skjutsade mig på sparken, eller när jag och mina syskon lekte i snön i Maggås. Eller den gången hon och mamma satte mig i en pulka med trasig ratt på skaren så jag åkte rakt ner i diket. De båda gapskrattade medan jag fick ta mig upp från just Djup snö! Så vad passade inte bättre än denna kopp, dessutom skulle hon fylla 90 den 1 januari om hon fått leva.

Älskade underbara mormor, jag sörjer dig dagligen men jag väljer att vårda våra fina minnen i hjärtat för evigt. Tack för att du var min mormor, jag vet inte vem jag varit utan dig. ❤

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

10 thoughts on “Ett år av saknad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: