Idag hade jag besök hos psykologen på Dala ABC. Vi håller på att avrunda vår kontakt, vilket betydde att jag skulle se min vikt för första gången sedan november 2021. Jag fick uppskatta, det var betydligt mer än vad jag visade mig väga. Jag hade en vikt ”då bryter jag ihop” men jag klarade mig från den med. Däremot är vikten nu något jag absolut inte vill ha! Och alla känslor kom som en flodvåg över mig. Tog tag i mig och förde mig till att någonstans bara få fundera.
Psykologen rev i och var lite arg mot mig. Jag vet varför, påminde om hur bra jag mår. Att jag måste fortsätta som nu. För mig blir det att välja mellan bmi och psyket. Jag sa nu är mitt mående toppen, jag kan förstå att vikt, sömn och motion är viktiga komponenter för andra. Men i mitt liv är sömn och motion viktigt maten?! Den är oviktig, den gör ont och är allmänt ont. Det är som att jag skulle ha dyslexi fast mot maten, jag kan inte få till att den är viktig! Den är alltid det första jag prioriterar bort, och jag måste trots det äta. Hur ska jag klara det?
Psykologen sa att jag nu är vad de kallar viktstabil. Det tycker jag är läskigt! Det betyder att min kropp nu alltså beslutat sig för att denna vikt är vad jag ska ha för att överleva. Jag får inte banta och hur ska jag då leva?! Jag vill inte väga så här! Samtidigt kommer jag aldrig vara nöjd, jag vet det.
Kontroll var ordet hon använde idag, siffrorna på vågen är min kontroll. Som allt annat har jag kontroll på varje situation och avskyr överraskningar. Folk skrattar åt det, men det är så förbannat jobbigt att tappa kontrollen. Att allt jag gör är välplanerat in i minsta detalj.
Jag var på psyk igår och träffade den som kommer vara min psykoterapeut. Hon sa i alla fall de magiska orden att hon inte kommer lämna mig och att vi tillsammans ska gå igenom min ryggsäck. Nu ska jag få bearbeta och hjälpa hjärnan att slippa kontrollera varje sak. Mina trauman i barndomen har satt sig i den delen av hjärnan som ska skydda oss mot faror, och den ska jag få jobba med. Äntligen kände jag.
Men jag måste också hålla maten, och någonstans acceptera det där vidriga med: vikten får bli vad den blir. Men hur?! HUR är ett liv där jag ska ha viktacceptans när jag inte vill?!
Det är som att välja mellan pest eller kolera. Äta och må så bra som jag gör nu? Eller banta och må skit? Banta som är allt som varit viktigt i mitt liv alltid annars. Alla säger: du ska satsa på psyket så klart! Men jag?! Jag vet inte, det är inte så självklart för mig. När vikten och vågen varit den största delen av mitt liv… Jag vet ju ingenting annat.
Äta och må bra, vara bra för din son, en bra lärare, ett föredöme. Eller svälta dig och inte må bra. Två alternativ, mår inte du bra, mår inte människorna i din närhet bra.
Hårt? Kanske, men det är nödvändigt ibland. Jag har ju sett detta på nära håll, som du vet.
Kämpa på!
Ja det är ju så, samtidigt som valet blir så svårt. Det är så konstiga tankar, en del av mig förstår ju: ÄT, men så den andra som undrar varför och känner skräck inför konsekvenserna ?
Det var komplicerat! Har en känsla av att du just nu mår jättebra inte minst på grund av att du bytt jobb. Nu trivs du. Då tycker jag nog att du även kan visa lite ”välvilja” mot dig själv och vara nöjd med vikten som du uppenbarligen trivs med och det nya jobbet. Give it a chance!
Ja jag gör ju det men det finns där, något som känns så jobbigt 🙁
Jeg synes du er dyktig som har tatt tak i problemet og står i stormen, så du kommer seirende ut på andre siden. God helg!
Tack <3
Självklart äta och må bra. Leva att så bra liv som möjligt! finnas där för Dig Själv och din son såklart<3 Och allt annat i livet som är viktigt för dig. Äter du inte, så funkar du inte och då funnkar inte nåt runt dig heller.
Kansle låter hårt men känns som det ända rätta<3
Det är väl det men så svårt.
Måste kännas ändå skönt att du mår så bra nu att ett avslut på Dala ABC är nära.
Mår du bra i din kropp. Så spelar inte vikten någon roll.
Det var bra förklaring. Dyxelsi fast mot mat.
Det är som att jag skulle priotera bort återhämtning. Som är viktigt för mig. Men det klart. Man måste man ha för att orka & va människa.
Vad skönt att du känner dig trygg med din läkare på psyket. Å att hon tror på dig ?
Det är så lät för människor att säga något som dem inte vet något om.
StyrkeKramar till dig?❣️??
Jo så är det nog.