Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Författarens egna ord.

Som knoppar på träden, en vårdag.

Torsdag är det är som att livet verkligen kommer med förändringar. Jag märker hur jag mer och mer öppnat mig, jag står upp för mig och vad jag anser vara rätt. Tidigare har jag varit den där people pleasern som trippat runt på tårna för att inte göra något ledsen, eller kanske framförallt besviken. Men jag har ju istället gjort mig själv besviken när jag inte gett mig själv rätten att säga hit men inte längre.

Jag tänker att mitt liv lite är som en knopp på ett träd, ni vet de där första knopparna som vittnar om att våren är här och snart slår du ut. Jag har kommit hit, till idag genom alla år jag kämpat för mitt mående. Det är så många som säger att vi kommit så långt när det kommer till acceptans kring psykisk ohälsa, men jag skulle påstå att vi bara är på toppen och snuddar. Vi behöver mer acceptans. Jag valde inte min ätstörning som ett exempel, lika lite som någon med cancer väljer sin sjukdom.

Vi kan ju inte undvika människor i samhället för att vi rädslas över att de har en sjukdom. Du kan ha allergier, migrän, psykisk ohälsa, kronisk värk, eller något obotligt men du är fortfarande en människa med ett värde. En människa som förtjänar samma behandling som alla andra.

Jag har på senare tid tänkt på att, jag valde inte min historia. Jag valde inte att uppleva flera trauman som barn. Jag valde inte att se vad mina ögon sett. Vi väljer inte vår bakgrund, och vi behöver därför vara ödmjuka mot varandra inför våra olika livsöden.

5 Comments

  1. Du har absolut rätt. Vi har inte valt vår bakgrund och inte alla hinder på vägen. Långt därifrån. Däremot tycker jag att vi/de flesta har ett val vad vi gör med våra liv. Hur vi vill leva det, med vem och med vad. Det gäller allt från kompisar till jobb och personer vi vill leva tillsammans med. Bara som exempel alltså.
    Även om vi inte valt vår bakgrund så kan vi faktiskt påverka våra liv i nuet. Tycker jag i alla fall.

  2. Så fint inlägg ❤️. Bra att du märker att du öppnar dig mer & mer. Bra jämförelse med en knopp som är på väg att slå ut ????.
    I alla fall jag är sån att jag öppnar mig till dem jag känner mer tillit till. Dem som ger mig stöttning.
    Bra att du står upp för dig själv nu ???????? & tänker på vad du själv känner & vill.
    Nä, vi väljer inte det som hände i barndomen. Men vi kan välja vilken väg vi vill gå på idag.
    Helt rätt! ????❤️

    Ta hand om dig och va rädd om dig❣️????

  3. Så fint att se hur långt du har kommit i dina tankar om dig och ditt liv, och jag förstår metaforen om knoppar som brister. Det här att inte vilja göra någon ledsen eller besviken kan jag relatera till, men jag insåg precis som du att man måste stå upp för sig själv.

  4. Så bra inlägg. Så fint skrivet. Det är ju självklart att vi inte valt våran historia och vad vi upplevt i livet. Att vara ödmjuk är det bästa man kan vara. Plus att det är viktigt att vi inte dömer personen för vad den gjort eller upplevt.

  5. Så sant. ???? Det känns ofta som att personer som inte genomlevt så många trauman, har en tendens att köra över personer som har desto mer trauman med sig i bagaget. Lite som att vissa stämplas pga det personerna gått igenom, som att vi valt våra livsöden, fast vi inte har det…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa