Fyra dygn utan dig. Fyra långa dagar utan dig. Här sitter jag på psykriatrimottagningen i Falun och väntar på läkarbesök.
Hur jag tog mig hit vet jag inte, hörde någon säga ett glatt hej men vet inte om det var någon jag känner. Jag bara går i ett mörker, famlar i en tunnel utan ljus.
Jag förstår nu detta människor som varit nära döden säger, att man bara ger upp. Att man kapitulerar och bara låter livet segla ur kroppen. Jag förstår nu, när kroppen inte längre kämpar på ytan för att hålla sig fast vid livbojen utan när hjärnan ger upp. Jag förstår nu, jag förstår hur det känns att ge upp och inte komma tillbaka. Jag förstår, jag förstår.
