Allas våran kamp, den innersta kampen. Den vi brottas med och döljer för andra. Hur ofta blottar vi oss så andra får höra vad vad och en av oss kampas med? Skalet som vi ser, är så lite av insidan som är dold för oss.
Tänk så många människor vi passerar genom livet som vi bara får se fasaden av, kanske titta in igenom fönstet ibland och se delar av ett rum men hur ofta får vi se hela hemmet? Inte bara specifika delar utan helheten.
Jag som alla andra tror mig veta saker om andra. Men jag vet ju logiskt sätt att jag absolut inte vet så mycket om dem. Den där perfekta ytan är ju lättare att polera än insidan. På utsidan kanske du ser himlen, på insidan pågår helvetet.
Tänker så ofta på det där när någon delar med sig av något, det som man själv inte sett och hur sådana saker berör mig. Att sluta se skalet, hur gör man det? Helt omöjligt om inte personen berättar. Och allt vill vi inte berätta, vissa hemligheter kommer följa oss genom livet utan att någon någonsin får veta om dem förutom den närmaste kretsen, om ens dem.
Vi vet så lite om varje människa, och ändå tror vi saker. Vi borde kanske vara mer ödmjuka mot varandra med mindre hårda toner och varmare känslor.
Vi tror väl ofta att det vi vet är det som räcker för att känna till en person, men det är det i själva verket inte ❤
Ja så är det ju ????
Så sant inlägg ????❤️. Å så fint inlägg. Vi öppnar upp oss olika mycket för olika personer som vi pratar med. För vi känner olika trygghet för olika personer. Sen resonerar vi vad vi berättar för olika personer åxå ????.
Exakt. Inte döma människor fort & hårt.
Ta hand om dig och va rädd om dig❣️????
Ja visst är det så ????
Man väljer själv vad man låter andra se. Det är som när någon ska skiljas. De som passar så bra ihop? Som verkar så lyckliga.
Det vet vi utomstående ingenting om.
Visst är det så, allt är ju inte som det ser ut ????
Jag har tänkt på det där väldigt mycket och därför dömer jag ingen fören jag känner personen. Så himla bra skrivet. Kramis ❤
Så viktigt, innan man vet någonting så ska man vara försiktig ????
Så viktigt inlägg. Det är som du skriver att man tror man vet rätt mycket om en person men man vet inte exakt vad som döljer sig under ytan. Man vet inte vad den person har varit med om, hur den egentligen mår eller om den har någon diagnos som döljer sig under ytan. Så önskar att folk kunde tänka lite mer innan de säger något som kan trigga en själv.
Visst är det så, man ska vara försiktig att döma andra ????
Framförallt att vara lite mer ödmjuka mot varandra. Sen kanske vi måste våga berätta, våga fråga också för att öka förståelsen.
Ja verkligen, ödmjukhet är så viktigt inför varandra.
Vilket fint inlägg. Det är sorgligt att det kan vara så svårt att öppna upp sig om det svåra som man kämpar med, för det är ju faktiskt i det man som behöver stöd av andra.
Det är ännu en bra sak med bloggandet, för ibland kan det vara enklare att ventilera via text än att prata om det. Det tycker åtminstone jag.
Ja visst är det så, för mig är bloggen definitivt min oas ????
Ja visst är det så, för mig är bloggen definitivt min oas ????
[…] Läs hela inlägget av Orsakullan här –> En människas kamp, vi vet så lite men tror så mycket. […]
[…] Läs hela inlägget av Orsakullan här –> En människas kamp, vi vet så lite men tror så mycket. […]
[…] Läs hela inlägget av Orsakullan här –> En människas kamp, vi vet så lite men tror så mycket. […]
[…] Läs hela inlägget av Orsakullan här –> En människas kamp, vi vet så lite men tror så mycket. […]