Kategori: Författarens egna ord.

Hämndens öga. Jag är sjuktlångsint och just nu jobbar jag stenhårt med saken. Det går så där, har jag väl börjat störa mig på någon eller ja, någon har huggit mig i ryggen så kan jag inte förlåta. Jag blir verkligen tokirriterad på sånt där. Kanske någon gång att man kan förlåta? Men jag vet inte, en ovän är för alltid en ovän i huvudet på mig och jag har svårt att tycka om någon jag tyckt illa om. Livet igen, livet formar ju oss till dem vi är, jag är väl en långsint jävel helt enkelt.

På väg hem från maxi gick jag och tänkte på vilka åsikter jag står för, vad jag känner att det här är jag. Det slog mig då medan andra människor gärna bara skriver utifrån en synvinkel så har jag miljoner synvinklar och åsikter som går isär men ändå bygger ihop mig och mina åsikter. Jag kan ofta lyssna på andras åsikter även om jag inte håller med dem, och jag kan ta in och respektera även om andra har svårt att respektera andra människors åsikter. Jag är därmed ingen forummänniska eftersom jag hatar när folk ska tvinga mig byta åsikter eller blir tokiga på mig för att jag respekterar deras åsikter men vägrar ta till mig dem till sina egna.
Vad gör mig då så dubbelsidig? Jag tänkte göra en lista mest för min egen skull jag senare kan gå tillbaka till och fundera över.

1. Jag hatar vintern och ifrågasätter varje vinter varför jag bor i Sverige, hur kan någon frivilligt bo kvar i detta skitland år ut och år in? På sommaren blir jag tvärt om och älskar Sverige och kan absolut inte begripa hur någon skulle kunna bo i något annat skitland när man kan bo här i världens idyll!
2. Jag stör mig grundligt på folk som pluttinuttar sig med sina karlar, jag blir verkligen: Men gud skaffa ett liv och slut lägg upp massa pluttifnask bilder på facebook/instagram med ert vin och kex, och för guds skull BJUD inte in mig i er sängkammare! Samtidigt väljer jag ändå att stanna på sociala medier och plåga mig själv med detta. Det måste vara något fel i huvudet på mig?!
3. Jag tror inte på att barn ska börja förskolan tidigare än minst 2 års ålder, trots detta så jobbar jag inom skolans värld och har lekpedagogik i utbildning. Men som sagt jag tror småbarn mår bäst av att vara hemma.
4. Jag tycker det är viktigt med självständighet, samtidigt som jag avundas de som är hemmafruar, och gör allt för mannen…
5. Jag kan verkligen störa mig på andra barn, jag kan riktigt känna hur det kryper i mig med andras skrikiga under på affärer. Trots detta har jag barn själv och jobbar med barn och tycker väldigt ofta att barn är otroligt mysiga.
6. Min största skräck är att gifta mig, bara tanken på att bli låst vid en annan människa resten av livet får mig att vilja kräkas. Samtidigt så vet jag att jag aldrig skulle kunna ha fler killar än en, då jag inte har intresset för att ragga runt när jag har någon.
7. Jag drömmer om ett eget hus att fixa och dona i och göra om från grunden. Samtidigt så vet jag att det aldrig skulle funka då jag tycker det är skittrist att underhålla saker som måste göras.
8. Jag vill ha en bil, samtidigt är jag för lat för att leta rätt på en, för snål för att köpa en, och alldeles för ointresserad för att laga den.
9. Jag kan vara så äckligt vuxen i vissa situationer, för att i nästa sekund vara som en surig sexåring och vägra göra något alls.
10. Jag vägrar använda preventivmedel, och är samtidigt emot abort.

Thats me, dubbelsidig och ändå så förbannat jag.

I djupet av mitt hjärta. Jag känner mig nedstämd som sagt börjar se ett mönster då jag brukar bli så här sommartid. Det är som att jag alltid går in i en dämpad sida på sommaren. Jag ser fram emot värmen och jag njuter men något annat oroligt hoppar runt inne i bröstet på mig. Någon som vill ut, någon som känner sig instängd. Det är som att vara fasthakad vid kedjor där jag instinktivt skriker av panik inombords. Kanske är det mitt inre som spökar, jag är en rastlös människa.
Igår när jag åkte på bussen tänkte jag på alla de gånger jag under senare år behövt massor att göra för att slippa tänka. Jag blev GALEN av tankar och därmed såg jag till att studera på 200%, jag körde mammalivet hundra ut och verkligen gick in på djupet på saker. Rent spontant är jag fortfarande sån, jag hatar stunden när jag får chansen att TÄNKA! Jag hatar den, det är därför jag hela tiden ser till att vara upptagen med saker för jag rädslas att tänka, att analysera, att fundera. Min avsmak för mat är nog en del i det, den ångesten mat frambringar hos mig den är väl en del av den kombination jag känner inför mig själv som person. Paniken som uppstår när något inte känns hundra procent är hemsk, jag måste ha det där hundra procentiga det är så viktigt för mig. Så otroligt viktigt för mitt mående, är allt hundra är jag hundra. När något går neråt är det som att hela jaget faller. Jag vet inte varför jag är sån, varför jag är så här dalig i mitt liv. Ena stunden kan livet kännas som en fest för att i andra stunden rasa och allt runt mig känns som en avgrund utan slut. Ett fall där kroppen skriker efter syre! Ge mig luft och låt mig andas, annars krävs jag.

Gårdagen blev en tung dag och det känns som att hela helgen kommer fortsätta i samma anda. Igår blev det en sån där dag när jag funderade över vad vill jag och hur vill jag göra saker? Just nu känner jag mig osäker på om saker och ting är rätt. Det är alltid bättre att släppa saker men sån är inte jag. Jag ältar och tänker, funderar och vänder på saker. Jag vet starkt att det som inte känns bra heller aldrig blir bra, man ska ju lita på sin inre röst och min inre röst talar om för mig att jag borde göra något annat. Känner jag mig själv rätt blir det så också, jag fixar inte att stampa på en plats där jag inte trivs min karaktär är alldeles för orolig för den saken och mitt inre jag vet för väl att jag inte passar in på platser där jag inte trivs. Jag har alltid varit sån som slutar med saker när det inte känns rätt, vad det beror på vet jag inte? Kanske är det min personlighet som fått mig sådan, saker som inte känns helt hundra är inte värt att satsa för mycket energi på.

Nu ska jag duscha och kanske hinner jag ladda energin, jag behöver mer energi och en dusch kanske hjälper till med saken.

Varje morgon hälsar man folk godmorgon utom jag då som bara säger hej. Jag har lite svårt för begreppet godmorgon vem vet om personen man säger det till verkligen har en godmorgon? Dagen kan ju startat som en riktig skitdag ju knappast speciellt god då eller? Uppfatta mig nu inte som en bitter människa jag är bara väldigt fundersam i uttrycket!

Annars är jag spänd inför sista avsnittet av the secret life of the american teenager som jag ska se idag, så säg inget! Vågar inte ens kolla på Facebook av rädsla för spoiler!

Nu jobb och tisdag!

Efter att nyss ätit frukost, vaknat runt åtta och tänkt WOW vilken sovmorgon sitter jag nu här och kikar runt. Jag försöker ta mig tiden att bara koppla av just nu, solen skiner och det ger ju lyckokänslor. Jag ska försöka gå och köpa hårfärg idag så jag kan slänga i lite färg i mitt hårt som börjat matta ut i någon annan färg än den jag nyligen färgade den i, eller nyss? Undrar smått om jag sist la färg i håret i slutet av mars? Hur som helst jag ska köpa hårfärg.

Lite foton tänkte jag även försöka hinna med att ta, grejen är väl bara den att när William åker till sin pappa så för jag alldeles för mycket tid till ingenting. Jag gillar inte att inte ha något för mig.

Nä nu ska jag duscha!