Dag 22 – En låt som gör dig glad

Tror det är Aldrig bli som förr som jag känner är ganska bra sätt att taggs sig själv att fortsätta med något annat i livet. Att inte bli så att man står och stampar utan går vidare.

Tror det är Aldrig bli som förr som jag känner är ganska bra sätt att taggs sig själv att fortsätta med något annat i livet. Att inte bli så att man står och stampar utan går vidare.


Det får bli Mon Amie. En av flera saker jag samlar på men som är mitt vardagsporslin som är perfekt att använda när man plockar fram något gott eller vill ta en bild.

Vad jag ångrar, jag funderade på detta länge. Jag har haft så mycket ångest över saker. Det är jättejobbigt när man får något över sig och ångrar saker. Kanske saker man inte ens borde känna ångest över. Men så här med facit i hand ångrar jag nog allra mest att jag inte bytte jobb tidigare. Jag behövde inte fortsätta arbeta på en arbetsplats som fick mig att må dåligt så länge som jag gjorde. Att gå in i väggen för att man inte riktigt trivs med sitt jobb är inte värt det. Den saken ångrar jag, samtidigt som jag gläds över att jag gått vidare till nya utmaningar.

Det får bli denna bild på mig när jag var 15 år gammal och gick i nian. 45 kilo vägde jag till mina 170 lång. Jag levde mer eller mindre på luft. Men det är en gammal bild i alla fall.

Då får det bli besöket till Katthult i somras på våran semester. Det var verkligen så häftigt att få uppleva platsen där filmen spelades in. Verkligen väl värt ett besök om man har chansen att åka dit.

Förra året åt jag massor med hallon och blåbär samt frukt. Det var vad som höll mig pigg när jag tog mina promenader och hade utmattningssyndrom.
![]()
Om klass räknas när man studerar på högskola så går jag på Specialpedagogprogrammet på Mälardalens högskola.

Jag föddes den 11 februari 1984 på Mora BB. Jag vägde 4100 och var 50 centimeter lång. Jag föddes åt ”fel” håll och är en så kallas stjärnkikare. Kanske är det därför jag alltid varit lite av en drömmare. Jag har fått beskrivet att jag var en glad och nöjd bebis och liten tjej.

Jag saknar mormor och mamma väldigt ofta. Det känns som vi bor så långt ifrån varandra, jag hade så gärna velat ha dem båda närmare så jag kunde hälsa på när jag känner för det. Så enkelt är det inte dock, men jag saknar att umgås. Det är bra att det finns telefoner i alla fall.
| Cookie name | Active |
|---|