Idag ser jag ut så här. Hoppas ni har en lika fin dag som jag!
Kategori: Författarens egna ord.
Idag skiner solen, idag är jag glad för att.
Jag vaknade i morse fylld med energi, solen lyser och jag har städat mitt hem. Vindarna smeker livet och jag lever. Just idag är jag glad för livet!
Jag kände mig även fin idag, sånt får man inte säga. Att man känner sig fin för en gångs skull, eller rent av snygg. För vem har rätten att ställa sig framför spegel och tänka WOW idag ser jag fan bra ut?! Såna saker är så fel och så orätt. Vi lär oss ganska tidigt att det inte är okej att vara glad och nöjd med sig själv, de människor som är mest hatade i världen är dem som känner sig fina. De mest hatade personerna genom skoltiden är de som andra människor anser har en utstrålning värd att hata. Varför är det så? Och varför fortsätter det vara så i år framåt? För varför är det så fel att vakna på morgonen och känna sig fin? Varför är det så svårt att säga till någon annan att; FAN va snygg du var idag, istället för att muttra och säga något spydigt i stil med: DE var väldigt vad du klätt upp dig, tror du någon kommer reagera på dig idag?
Ge mer komplimanger, beröm människor för saker. Det räcker med ett leende och något i stil med, snygg tröja för att glädja någon annan. Jag menar för den sakens skull inte att materiella ting och skönhet är så viktigt. Nä, jag menar att skönhet kommer inifrån och den som känner sig vacker på insidan strålar ut en vacker utsida som skiner. Låt människor skina, inte för skönhetens skull utanför att de ska få må bra. För man mår bra av att känna sig fin på insidan, för idag gör jag det. Jag känner mig fin därinne just nu och då är det så jävla mycket enklare att ställa sig framför spegel och tänka! WOW va vacker jag är idag. Ta inte den känslan ifrån mig, ta inte den känslan ifrån någon annan. Säg positiva saker, för minsta negativa saken för såna som mig att krypa långt in i ett hör och svälta. För det gör jag, svälter i perioder för att ta bort den där känslan av misslyckande. Idag känner jag det inte så, idag känner jag WOW va duktig jag är, WOW jag duger. Jag vill bevara den saken, oavsett vad du tycker så håll dina negativa tankar om mig för dig själv, och ni andra sprid positiva tankar runt andra, det behövs! Öppna hjärtat!
Du kan klaga på mig hur mycket du vill, men du kan ändå aldrig få mitt liv att bli ditt.
Efter en stund ute på balkongen så flög tankarna genom mitt huvud, tankar om hur andra så gärna vill förklara för någon annan hur de bör leva sina liv.
Strax efter jag hoppat av gymnasiet, så jag var arton år. Umgicks min kompis med en tjej som dikterade för min vän att ”det är klart du vill resa, DE vill ju alla.” Min vän däremot hade inte alls såna drömmar, hennes mål var att köpa en raggarbil och hade inga större drömmar om att dra utomlands. Detta förstod inte denna kompis, varav min vän var rejält förbannad när hon ringde mig för hon kände att hon hade väl all rätt i världen att INTE vilja resa och se sig omkring. Jag höll med.
Vem bestämmer andras mål? Idag ska man vara så perfekt, jag vet inte om det kanske varit så för alla under perioder i livet? Men det känns så himla fel med alla perfekta middagar, perfekta trädgårdar, perfekta hem och perfekta föräldrar, perfekt välutbildade människor, eller människor med pengar att strö för vinden.
Perfektion, ett liv i perfektion innebär att du ska ha gjort allt efter en slags loggbok där du som människa aldrig brutit från mallen du är perfekt och för sjutton var inte så typiskt svenskt lagom. Sträva efter toppen, fyll i checklistan och uppfyll den. Bryt inte av, var inte en outsider!
Jag är alltid en outsider, jag är aldrig den där perfekta människan som gör allt i perfektion. Jag är lagom, jag har följt mitt hjärta och det gör att människor väldigt lätt ser mig som lite smått obehaglig och svår att ta på. Jag var deprimerad, jag har hoppat av gymnasiet, jag har inte rest och aldrig haft de stora intresset. Jag drog aldrig till en party Ö och söp skallen i bitar. Jag har aldrig rest med en Finlandsbåt och haft sex med en okänd snubbe med drinkar som farit runt i takt med musiken. Under den här perioden när andra så stort skulle leva livet och testa ungdomen, istället blev jag gravid och blev ensamstående mamma som tjugoåring, något som kändes rätt för mig men som var så fel för andra. Jag pluggade in gymnasiet på vuxenutbildning som enligt samhället är sånt jävla BIG NO, NO, för man ska ju tagit studenten med gymnasieelever. Istället tog jag min ”student” som tjugotreåring och fortsatte till högskolan direkt efteråt vilket även de var så fel. För inte kan man väl ändå plugga som ensamstående, med en treåring på högskolan?! Ännu mer fel blev det ju att följa hjärtat och ha sitt barn hemma medan man pluggade för att jag ansåg att barn inte alls behöver förskolan i alla fall inte innan två och ett halvt års ålder om man som förälder ändå är hemma. Jag njöt och bevarade tiden som förälder, den korta tid man får med sitt barn är den dyrbaraste stunden i mitt liv.
Så börjar man jobba och väljer att jobba deltid istället för heltid, och att det sticker så i ögonen på andra för det är fel! En ensamstående mamma SKA inte jobba deltid, hon ska jobba heltid och klaga över hur jobbigt det är med ekonomin och vara trött och sliten. Det är även helt okej anser vissa att ifrågasätta varför jag inte festar så ofta, varför de inte ser mig dansandes på borden som andra singelmorsor för så ska ju vi göra, vi outsiders! Men så gör jag inte så, utan istället så är jag en typisk hemmamorsa som ligger hemma och glor på tv-serier och ser det som lyx på helgen. Som varje vaken stund tänker på mitt barn och som ibland inser att jag blivit vuxen tillsammans med mitt barn.Vi liksom växer upp tillsammans jag och han som en fin person sa till mig i veckan. Visst är det så, jag är en outsider i dessa fina perfekta liv runt mig. Men den outsidern jag är vet att lagom någonstans är bäst, för jag strävar inte efter ett liv i perfektion. Jag strävar efter mitt liv i en oas av frihet.
Godmorgon du soliga värld.
Vaknade runt åtta, William sov tills nyss så vi klev upp samtidigt. Här sitter jag då nu med pyjamas och annat och ska strax städa och fixa innan jag tar mig en dusch, äter frulle och beger mig ut på utmaningen att visa något specifikt i Falun under 200 kronor. Jag och William har redan kommit på en sak, men de får ni se senare.
Hoppas solen skiner där ni befinner er också!
Nu städning som sagt!
Sommar i sin glans.
An eye for an eye.
Hämndens öga. Jag är sjuktlångsint och just nu jobbar jag stenhårt med saken. Det går så där, har jag väl börjat störa mig på någon eller ja, någon har huggit mig i ryggen så kan jag inte förlåta. Jag blir verkligen tokirriterad på sånt där. Kanske någon gång att man kan förlåta? Men jag vet inte, en ovän är för alltid en ovän i huvudet på mig och jag har svårt att tycka om någon jag tyckt illa om. Livet igen, livet formar ju oss till dem vi är, jag är väl en långsint jävel helt enkelt.
En dubbelsidig människa som jag.
På väg hem från maxi gick jag och tänkte på vilka åsikter jag står för, vad jag känner att det här är jag. Det slog mig då medan andra människor gärna bara skriver utifrån en synvinkel så har jag miljoner synvinklar och åsikter som går isär men ändå bygger ihop mig och mina åsikter. Jag kan ofta lyssna på andras åsikter även om jag inte håller med dem, och jag kan ta in och respektera även om andra har svårt att respektera andra människors åsikter. Jag är därmed ingen forummänniska eftersom jag hatar när folk ska tvinga mig byta åsikter eller blir tokiga på mig för att jag respekterar deras åsikter men vägrar ta till mig dem till sina egna.
Vad gör mig då så dubbelsidig? Jag tänkte göra en lista mest för min egen skull jag senare kan gå tillbaka till och fundera över.
1. Jag hatar vintern och ifrågasätter varje vinter varför jag bor i Sverige, hur kan någon frivilligt bo kvar i detta skitland år ut och år in? På sommaren blir jag tvärt om och älskar Sverige och kan absolut inte begripa hur någon skulle kunna bo i något annat skitland när man kan bo här i världens idyll!
2. Jag stör mig grundligt på folk som pluttinuttar sig med sina karlar, jag blir verkligen: Men gud skaffa ett liv och slut lägg upp massa pluttifnask bilder på facebook/instagram med ert vin och kex, och för guds skull BJUD inte in mig i er sängkammare! Samtidigt väljer jag ändå att stanna på sociala medier och plåga mig själv med detta. Det måste vara något fel i huvudet på mig?!
3. Jag tror inte på att barn ska börja förskolan tidigare än minst 2 års ålder, trots detta så jobbar jag inom skolans värld och har lekpedagogik i utbildning. Men som sagt jag tror småbarn mår bäst av att vara hemma.
4. Jag tycker det är viktigt med självständighet, samtidigt som jag avundas de som är hemmafruar, och gör allt för mannen…
5. Jag kan verkligen störa mig på andra barn, jag kan riktigt känna hur det kryper i mig med andras skrikiga under på affärer. Trots detta har jag barn själv och jobbar med barn och tycker väldigt ofta att barn är otroligt mysiga.
6. Min största skräck är att gifta mig, bara tanken på att bli låst vid en annan människa resten av livet får mig att vilja kräkas. Samtidigt så vet jag att jag aldrig skulle kunna ha fler killar än en, då jag inte har intresset för att ragga runt när jag har någon.
7. Jag drömmer om ett eget hus att fixa och dona i och göra om från grunden. Samtidigt så vet jag att det aldrig skulle funka då jag tycker det är skittrist att underhålla saker som måste göras.
8. Jag vill ha en bil, samtidigt är jag för lat för att leta rätt på en, för snål för att köpa en, och alldeles för ointresserad för att laga den.
9. Jag kan vara så äckligt vuxen i vissa situationer, för att i nästa sekund vara som en surig sexåring och vägra göra något alls.
10. Jag vägrar använda preventivmedel, och är samtidigt emot abort.
Thats me, dubbelsidig och ändå så förbannat jag.
En mulen dag i Juni
Har inte så kul idag. Mulet väder och ja, det finns inte så där överdrivet mycket att pyssla med. Så fotade lite fjantbilder.
Dysterhetens ord.
I djupet av mitt hjärta. Jag känner mig nedstämd som sagt börjar se ett mönster då jag brukar bli så här sommartid. Det är som att jag alltid går in i en dämpad sida på sommaren. Jag ser fram emot värmen och jag njuter men något annat oroligt hoppar runt inne i bröstet på mig. Någon som vill ut, någon som känner sig instängd. Det är som att vara fasthakad vid kedjor där jag instinktivt skriker av panik inombords. Kanske är det mitt inre som spökar, jag är en rastlös människa.
Igår när jag åkte på bussen tänkte jag på alla de gånger jag under senare år behövt massor att göra för att slippa tänka. Jag blev GALEN av tankar och därmed såg jag till att studera på 200%, jag körde mammalivet hundra ut och verkligen gick in på djupet på saker. Rent spontant är jag fortfarande sån, jag hatar stunden när jag får chansen att TÄNKA! Jag hatar den, det är därför jag hela tiden ser till att vara upptagen med saker för jag rädslas att tänka, att analysera, att fundera. Min avsmak för mat är nog en del i det, den ångesten mat frambringar hos mig den är väl en del av den kombination jag känner inför mig själv som person. Paniken som uppstår när något inte känns hundra procent är hemsk, jag måste ha det där hundra procentiga det är så viktigt för mig. Så otroligt viktigt för mitt mående, är allt hundra är jag hundra. När något går neråt är det som att hela jaget faller. Jag vet inte varför jag är sån, varför jag är så här dalig i mitt liv. Ena stunden kan livet kännas som en fest för att i andra stunden rasa och allt runt mig känns som en avgrund utan slut. Ett fall där kroppen skriker efter syre! Ge mig luft och låt mig andas, annars krävs jag.
Tung helg.
Gårdagen blev en tung dag och det känns som att hela helgen kommer fortsätta i samma anda. Igår blev det en sån där dag när jag funderade över vad vill jag och hur vill jag göra saker? Just nu känner jag mig osäker på om saker och ting är rätt. Det är alltid bättre att släppa saker men sån är inte jag. Jag ältar och tänker, funderar och vänder på saker. Jag vet starkt att det som inte känns bra heller aldrig blir bra, man ska ju lita på sin inre röst och min inre röst talar om för mig att jag borde göra något annat. Känner jag mig själv rätt blir det så också, jag fixar inte att stampa på en plats där jag inte trivs min karaktär är alldeles för orolig för den saken och mitt inre jag vet för väl att jag inte passar in på platser där jag inte trivs. Jag har alltid varit sån som slutar med saker när det inte känns rätt, vad det beror på vet jag inte? Kanske är det min personlighet som fått mig sådan, saker som inte känns helt hundra är inte värt att satsa för mycket energi på.
Nu ska jag duscha och kanske hinner jag ladda energin, jag behöver mer energi och en dusch kanske hjälper till med saken.
Att alltid vakna i tid att fånga dagen.
Jag vaknar alltid tidigt numera, jag antar att det är ett led i att jag går upp halvsex varje morgon och kroppen tycker att den fått sovmorgon klockan 7:00.
Hur som helst idag ska jag passa på att duscha och fundera ut om något mer kan ge min dag en utfyllnad. Vad ska ni göra idag?
Solen lyser över Falun och det finns ett intresse hos mig att gå på loppisrunda. Det är däremot inte det enklaste eftersom William är med Björn i helgen vilket leder till att jag är ensam, och jag går ogärna runt och tittar efter saker ENSAM.
Så vad ska man göra? Vad finns att göra? Det visar sig antar jag, nu ska jag ta mig den där underbara duschen, sminka mig och fånga dagen. En lördag kan vara fantastisk så det ska jag göra den till!
Blommor är ju fantastiska.