Kategori: Författarens egna ord.

2007 eller 2008 gjorde jag denna. Hittade den på bilddagboken.

KONSTVERKET heter

”En spark i röven”

Ikea-resan igår gick precis som planerat, blev SKIT bra bokstavligt talat fick med mig det jag tänkt. När vi kom hem åkte jag vidare till jysk. Lisa kom dit och sen begav vi oss hem till mig, drack te och kaffe och fixade ihop barbordet. Efteråt såg vi på Kådisbellan och sen pratade vi lite innan Lisa åkte hem.

Idag har jag inte gjort så mycket. Fixat ihop lite möbler och brossan kom hit. Vi har sett forest gump och the big bang theory. Han har nyss åkt hem. Jag ska väl ta bort sminket och skriva tenta tänkte jag. Ska skriva max 3000 ord så känns som det kommer gå relativt snabbt att få ihop lite ord. Eftersom det är maxi kan jag ju räkna med minimum på 1500 ord och de går ju fort. Det är ju liksom hälften så.

Nä nu ska jag ta bort sminket och sätta igång. Rätt soft att vara klart med det ikväll. William är hos Björn tills imorgon, och sen på måndag börjar han skolan igen efter några veckors ledig. Har varit så mysigt att haft honom hemma.

HAHA jag garvade som fan åt detta 😉

William satt bak med sin farbror Erik.

Mitt sanna jag 😉

Befinner mig på Björns soffa om 6,5 h ringer mitt telefonlarm för att jag ska bege mig upp för att duscha och fixa mig.Vi ska åka vid nio och då vill jag vara klar, dock ligger jag här och kan inte somna.

Jag har jobbiga tankar i huvudet och det har varit huvudvärk där i några dagar.Allt startade om för en månad sen…Jag inser på någotvis att jag måste försöka befinna mig med folk som vill mig väl inte folk som stjäl min energi.Men är ju svårt att undvika energitjuvar tyvärr.

Befinner mig hos Björn nu. Fick mina saker idag. Julklappar av brossan (han kikade förbi) samt lite annat men visar allt det när jag kommer hem från Björn.

Imorgon drar vi ÄNTLIGEN på Ikea, längtar som fååå! Kommer bli massa fint när jag kommer hem. Har en känsla av att jag kommer bli mer en nöjd liksom. Skrivit en liten lista på saker jag ska köpa och kommit på ett sätt att dölja mina fula dörrar. Satte upp en spegel på ena och insåg att det blev mycket trevligare så ska köpa en grej (ni får se bild imorgon) som jag tror kommer göra det ännu bättre.

Vad gör ni idag?

Drog i väg på rusta och jysk idag. Men handlade inget, eller jo sån där länga med mars godis och en cola. Men inget mera. Sen åkte vi hem. Åt 2 mars och drack en colan och såg på familjen annorlunda och antar att jag härdar nu men jag var inte imponerad faktiskt. Förra året tyckte jag det var roligt men nu kändes det inte alls lika kul, eller så var det dom två nya familjerna jag inte direkt tyckte var så underhållande. Tror inte jag kommer att kolla nästa vecka. Eftersom jag normalt inte ens ser på tv för jag tycker inte det är så intressant med tv så är det inget som folk behöver hänga upp sig på. Jag ser typ på serier ibland men oftast är jag såna som inte ens gör det, jag orkar liksom inte följa saker på tv:n. Som Idol till exempel, tyckte det var underhållning första säsongen när William var i magen och nyfödd och Darin var med. Men sen blev det så där same shit typ, samma kändes nu med familjen annorlunda jag är nog sån som ser såna där verklighets dokusåpor en säsong sen så ger det mig inget mera. Känns elakt att såga saker så där, inte för att jag känner folket men för att det är lättare att såga och säga saker om tv-serier som utspelar sig i andra länder än att häva ur sig saker i Sverige, inte för att jag tror att någon av dom skulle läsa här HAHA, som folk som medverkat i Idol och familjen annorlunda utan mer att det känns som man snackar skit om folk.

Inser att jag egentligen är fånig för jag har ju rätt till min åsikt liksom. Jag menar skulle jag vara med i tv, skulle det inte heller vara underhållning. En dag med Madeleine, jag går upp duschar, väcker William. Följer honom till skolan, går hem och pluggar, går ner till skolan för att hämta William. Går hem, lagar mat, familjen spelar tv-spel. William ska nattas, boken ska läsas. God natt och sov så gott.
Jag beger mig till datorn, fördriver en stunds ”egen tid” på kvällen med att blogga om mitt sagolika äventyr av dagen. Egentligen så berättar jag inga sagolika händelser, det jag berättar är mina tankar som poppar upp som små rosa elefantmoln i mitt huvud och bara måste UT nu. Sen att jag berättar vissa grejer ibland är ju sant men inte fan skulle mitt liv vara roligt att filma, så det handlar absolut inte om den saken att jag ratat, ensam mamma söker, familjen annorlunda och idol. Nej det är mest att jag har så förbannat svårt att titta på saker från någons vardag och tycka att det är underhållning. Men det är ju jag liksom, du är du, jag är jag och alla har vi olika drömmar och intressen.

Jag har tänkt på vissa saker och har skrivit om det förut också. Dock kan det alltid tas upp igen. Övergrepp, vad är ett övergrepp?

Det har kommit upp en sida på nätet som heter prataomdet där privata människor bloggar om händelser i deras liv när dom varit med på sexuella handlingar men ändå inte, vissa är rena övergreppen andra bara saker som känts som övergrepp, har varit in på sidan och den är intressant. Anser nog att alla bör läsa sånt här.

Jag har dock tänkt på dom övergrepp som vuxna gör mot barn. Övergrepp som kanske inte direkt anses vara det men ändå är det. Ett sådant är det här att tvinga barn till handlingar dom inte vill fast dom måste.
När jag var liten, 2-3 år (kanske yngre) fick jag ljumskbråck , först på ena sidan och sedan på den andra. Alltså för er information har jag två ärr som vid min graviditet var väldigt uppmärksammat eftersom jag hade en komplikationsgraviditet och blev därav undersökt ett X antal gånger och läkare och barnmorskor alltid intressant frågade ”VAD är detta för ärr”, och jag fick svara ”JAG har opererat för ljumskbråck som små barn”. Dom var då väldigt intresserade, jag själv tänker inte ens på ärren har ju haft dom så länge jag kan minnas men viss glo på mitt underrede längre för det är ärr där *s*. Hur som helst, det jag vill komma till. Jag minns att jag vaknade och hoppade av britsen och sprang för glatta livet därifrån. Det roliga är att jag verkligen minns detta väl jag var LIVRÄDD bokstavligt talat och nyopererad, normalt sätt borde man nog inte kunna springa men jag minns att jag var rädd och ville därifrån. Detta är ett av mina första tydliga minnen och jag har talat om det för mamma i FLERA år, så har även fått lite info om att det stått två narkossjuksköterskor och sagt ”VAD är de där för liten flicka?” och sedan säger en häpet (mamma sprang efter mig) , ”MEN det är ju hon den nyopererade” . I alla fall detta är vad jag vagt minns från operation ett, paniken av att vakna. Så blev det då operation nummer två, och detta minns jag desto mera. Jag är på sjukhuset med mamma och pappa. Det står två sängar bredvid varandra och sjuksystern tar tag i mig och TRYCKER ner mig i sängen, jag sparkar och slår och har bokstavligt talat panik kommer loss och hoppar över till min pappa och BLÅHÅLLER i honom och skriker, JAG vill inte. Jag är skit rädd. NÅGON sliter mig från min pappa och jag skriker desto mera. Hoppar över till mamma och nu tar någon mig igen BÄR i väg mig medans jag skriker efter mamma och pappa med såna panik att jag fortfarande minns det där rummet.

DET här är en form av övergrepp, att slita någon ur sina föräldrars famn, att inte försöka få barnet att känna sig trygg. Jag var skit rädd och jag minns hur jag absolut inte ville. HUR rädd jag var och helt livrädd i hela kroppen. Kanske är det en av anledningarna till att jag hatar att bli trängd, att jag hatar när folk tar tag i mig. Att jag känner sådan panik att jag inte får någon luft och kan andas när någon vill ge mig en kram? Vad vet jag, en form av övergrepp var det i alla fall. En vuxen tog sin makt på mig och tvingade mig till något jag absolut inte ville. Jag ett barn som inte förstod vad som hände mer en att dom slet mig ifrån mamma och pappa och inte lugnade mig innan.

Men sen till en sak jag berättat om förut. Något som jag dock kan ta igen för er andra läsare. Något som jag många gånger fått höra är något jag borde släppa det var inte så farligt. Men ändå, han tog hade makt över mig som han utnyttjade.
Jag var sju år gammal och gick i ettan. Jag hade svårt för matematik och vi hade en pryo i skolan. Han gick i femman eller sexan. I alla fall så skickade min lärare ut mig i kapprummet för att jag skulle få hjälp med att plussa ihop talen med små klossar i olika färger. Han satt där med mig väldigt nära och jag minns att jag uppfattade det som konstigt att han var så nära mig. Men jag förstod inte, jag försökte förstå hur 8+2 blev tio men det gick inte. Kanske var jag ointresserad eller så berodde det helt enkelt på att det är väldigt få pedagoger som fått mig att förstå matematikens mysterium och dom som lyckas har lärt mig desto mera. Men han satt där och jag försökte så säger han ”OM du inte klarar det här nu ska jag få klämma dig på rumpan och du ska ge mig en puss”. Jag minns att jag blev jätte rädd och absolut inte alls ville ge honom en puss. Jag var sju år och tyckte att det här var äckligt. Jag ville lära mig och försökte men självklart gick det inte, då säger han ”NU ska jag få klämma dig på rumpan”, minns hur han smekte mig på min rumpa och tvingade mitt ansikte mot hans, jag drog undan och han gav mig en puss på kinden. Minns hur rädd jag var och hur han säger ”DET här talar du inte om för någon” , och det gjorde jag inte. Jag gick och bar detta inom mig tills jag var tjugo år och blev mamma. Då av någon anledning så berättade jag det för min mamma. Något jag gått och mått illa över i 13 år, som jag fortfarande mår illa av när jag tänker på.

Kanske det inte räknas som ett övergrepp för vissa. Men för mig var det ett övergrepp. Han var kanske inte vuxen men han var ändå 12-13 år och tvingade mig, en sjuåring att låta honom smeka mig på rumpan och pussa mig på kinden. Vad är ett övergrepp mot barn? Hur ofta sker såna här saker rakt under våra ögon. Ett övergrepp är ett övergrepp när den personen som blir utsatt för det känner att det är ett övergrepp. Det är inte alltid glasklart för andra, men känner någon sig tvingad till en handling eller blir påtvingad det med våld är det ett övergrepp. EN annan människa har aldrig rätt att genom hot och våld göra saker som känns fel för dig oavsett om du är nyfödd eller 100 år. DIN kropp bestämmer DU över och ingen annan.

Så är det nu 2011.Känns nästan lite galet, för tio år sedan hade jag druckigt hemgjort vin i arvidsjaur vid den här tiden och legat däcka till tolvslaget när jag glodde på raketer i kylan och spydde in de nya året.
Hehe tur man blir lugnare med åren .Vi har ätit gott och myst hemma hos Björn bara, men passar mig utmärkt.

Åkte med Björns nya bil. SÅ fin och den går skit bra, fick köra den mellan Borlänge och Falun. Kom en polisbil med blåljus så jag blev skit nervös S. Första gången jag var med om blåljus, var skit rädd hehe. Gick bra i alla fall, åkte till Ingarvet och Björn köpte sig ett nytt batteri till bilen, sen drog vi ut till Kniva. Harry var inte inne så vi drog vidare till Williams farmor (Björns mamma alltså). William fick håret rakat så pottfrillan försvann.

Drog hem och hämtade min astma-medicin och kläder tills imorgon. Vi ska laga till något med hummer och sedan potatisgratäng och någon köttbit. Blir nog lite ölkorv också, tycker ölkorv är så sjukt gott! Sen ska vi väl glo på raketerna vid tolv. William hävdar att han ska vara uppe tills klockan tolv, får se om han kommer orka. Blir nog annars en lugn och mysig kväll imorgon. Äta gott och njuta av dagen bara. Alltid lika märkligt när det slår om på år tycker jag, så ska man lära sig skriva ett nytt år fast man liksom precis vant sig vid att skriva de gamla året. Hehe. Undra vad 2011 kommer innebära. Jag vet att det betyder studier och nya människor för mig i alla fall. Kanske något annat vem vet? Blir spännande att se om ett år när jag blickar tillbaka och läser vad jag skrev för ett år sedan. Förra året skrev jag följande saker i alla fall.