Fy vilken mardröm. Jag kan inte ens föreställa mig hur jag skulle känna mig i de skedet. Jag älskar ju William och skulle aldrig vilja byta honom mot någon annan. Då skulle det för mig inte spela någon roll om han inte var mitt biologiska barn det skulle vara han jag ville ha i alla fall.
Usch, sånt här måste verkligen vara det värsta som kan ske. Eller vad tror ni?
Kategori: Författarens egna ord.
Min dolda talang.
En av mina dolda talanger
Sova borta
Ska sova hos Björn i natt så befinner mig i hans soffa och glor på sagan om ringen i bakgrunden är reklam nu. Björn glor på boxer på sin dator alltså han tittar på abonnemang. Han gjorde jätte god thaimat idag sjukt gott var det, william sover.
Vad gör ni alla ikväll?
Djurplågare brinn i helvetet.
Jag hatar djurplågeri. Det är bland det vidrigaste jag vet. Jag har absolut ingen förståelse för människor som låter sina djur svälta ihjäl, struntar i sår djur får och låter dom blöda och vara utan att försöka hjälpa dom. Folk som har sex med djur och sen PUCKON som från följande artikel i aftonbladet som lämnat hundvalpar att svälta och frysa ihjäl. Hur fan tänker folk? Det gör så sjukt ont i mig, hade mer en gärna åkt och hämtat valparna och gett dom ett hem här.
Sen finns det ju puckot (skrivit om honom tidigare) som slängde en stackars hund utför en bro (länk) jag gick genast med i den facebook gruppen och jag tycker ALLA borde göra detta. Jag har varit medlem i ett år nu och bjudit in folk till den gruppen lika länge för att uppmärksamma så fler ser vilket skit djur utsätts för av vad som ska kallas ”deras bästa vänner”, djur litar blint på oss människor. Dom kommer till oss med kärlek och nyfikenhet för att låta oss få evigt förtroende. Att svika en sån sak borde få högre straff.
Läs här om valparna som lämnats för att svälta ihjäl och om hästarna i Dalarna som blivit utsatta för sexuella övergrepp (för det är det. ETT övergrepp) .
Jag och min hund Sassa 1994.
Hon dog den 9 November 2006.
Miss fegsnöre.
Vet ni om såna här är bra?
Förut hade jag en säkerhetskedja som man liksom hakade på handtaget, men så flyttade jag till den här lägenheten och inte haft någon. Jag är rätt paranoid (erkänner det) och sover rätt dåligt på grund av att jag ofta drömmer om inbrott. Så min fråga är. ÄR dessa lika säkra och trygga som såna man hakar fast vid dörrhandtaget?
Bilden är från Clas Ohlsson och går att klicka på.
Sjuka drömmar.
Drömde att jag befann mig på rockkonsert i natt. I alla fall kom det en fet snubbe och kom in i bilen och typ skulle hålla armen om mig. Han var sånt där snusk slusk raggare med rövskåran framme och ölmage URK och en flaska med hembränt i handen och typ var allmänt dryg så jag bara, KAN du vänligen gå härifrån och han typ skulle hålla om mig och luktade urk, så jag bara GÅ för fan så började han ta mig på tuttarna och bara ”LITE får man tåla typ”, så jag fick världens kraft och sopade på honom och knuffade honom med benen ur bilen och skrek till folk ”LÅS för fan”, så stod han där utanför och skrek och gapade och jag bara ÄCKEL osv!
Sen typ i nästa stund gick jag och pratade om super strykan hos kvinnor och att vi är förbannat mycket starkare en folk tror typ.
Sen befann jag mig bredvid ett tält och typ låg i en soffa någon lagt där och pratade om att tatuera mig, så kom en karl vill du ha en tatuering så jag bara JA visst (haha bara så där) så tog han och tatuerade båda min ben med fjärilar och blommor och fåglar. HAHA, jag kom på HUR mycket kostar det och han 1500 men du kan få det på avbetalning *haha*.
One day of mine
Idag gick jag upp rätt sent låg och drog mig och surfade på mobilen en dålig vana jag fått. Sen så spelade jag lite wii och William lekte med grannen här hemma i flera timmar för att sedan gå upp till honom. Runt halv sex ringde jag Meastro och beställde en kebabpizza till Björn och en kycklinsallad (världens godaste) till mig själv. Gick ner på stan med William och tog bussen ut till Björn, tyvärr satte sig några fjortisar framför oss och seriöst jag blir galen på fjortisar haha. BRA när man ska bli lärare va? Haha nä men seriöst, sitter jag på bussen hatar jag när det sitter folk framför och fnittrar och är allmänt dryga. Jag menar om det är en buss som nästan är helt TOM varför sätta sig framför mig?! Gah, jag är verkligen inte den där trevliga typen på bussen stör mig som fan på folk då *hehe*. Jag vill ha lugn och ro och slippa massor med viskande och fjortis skrik.
Så blir jag bara en gång i månaden i och för sig, veckan innan mens, det märks jag är lättretlig och stör mig på folk på bussen första tecknet på att det är pms monster bitch som knackar på dörren. Sorry fjortisarna som jag var arg på idag utan att ni visste om det, för egentligen så är jag inte så här sur det är bara när jag ska ha mens.
I alla fall hemma hos Björn såg vi på ”vad blir det för mat” och sen åt jag min mumsiga kycklingsallad. Blev raggarbilen hem hit sen. William har lagt sig och jag sitter här och glooor!
Hur uppfattar du mig?
Tycker det är rätt kul att veta hur folk uppfattar en, innan jag fick barn vet jag att folk alltid uppfattade mig som en bitch, jämt när jag klev in i ett rum med tjejer så fick jag hat blickar och sen när vi pratat en stund så kom det förvånade uttryck som ”Du jag hatade dig direkt när jag såg dig” , ”När jag såg dig tänkte jag, ÅH nej inte en sån” . Sen jag fått barn tror jag att jag blivit mer mild eller något? För nu förtiden får jag ofta höra att ”Åh dig gillade jag från första stund” eller ”du verkade snäll, som en mamma” , ”du är så mammig” . Ja det är väl typ såna reaktioner jag får nu förtiden, eller att jag släpper loss för lite med nya människor. Problemet är att med vänner kan jag däremot göra helt sjuka grejer, som dansa på bordet eller ja sånt. Det beror på vilka jag umgås med.
Hur som helst hur uppfattar ni mig? När ni läser min blogg eller träffat mig i verkligheten. HUR uppfattar ni mig? Så nyfiken att veta!
Det här med att kramas.
Jag kom och tänka på en sak. Skillnaden mellan kompis gäng och kompiskretsar. Jag är sån människa som har väldigt svårt med kroppskontakt. Med familjen går det jätte bra. Krama min familj är liksom jätte viktigt för mig, det är så naturligt. Men sen har jag skit svårt att krama andra, vissa människor är såna som kramas när man ses, sånt är JÄTTE jobbigt för mig. Jag blir stel och liksom ”HeeeHeej” ungefär och typ hmm, jag vet inte det är skit konstigt för mig. Just det här med att säga hej då med en kram eller hej är så jävla svårt för mig. Det är en sak jag verkligen OFTA oroar mig för med människor jag inte träffat så ofta att dessa tillhör de kramiga typerna. För det betyder att jag ska behöva ställas inför det där ”HeeeHEJ” syndromen.
Har sett många kompisar som kramas och sitter nära, brukar lägga huvudena mot varandra och skratta. Sån är jag långt ifrån, jag är absolut inte den där kroppskontakts människan och det kanske också är därför jag hatar att sova bredvid folk som ska kramas. Haha, det är så typiskt när man sovit bredvid vänner som har pojkvän så liksom hoppar dom närmare och börjar typ lägga armen om en och gosa man bara ”GAAAH” lämna mig ifred jag är inte din pojkvän! Jag vet inte hur många gånger jag liksom fått knuffa lite lätt så dom vaknat och vänt sig vid såna tillfällen. Det låter nog rätt roligt och så här efteråt är de ju kul men just när jag upplever sånt är det rena ramla skräck upplevelsen. Sen är det då vissa som älskar den där närheten, när jag haft killar tillhör jag INTE dom som föredrar att ligga i sked och sova, jag tycker det blir för varmt och känner mig dessutom väldigt trängd, jag är också sån som fått höra av killar jag dejtat att ”FAN kan du inte vara mer gosig”, och jag tänker GOSIG varför? Jag har absolut inte det behovet, snarare så att det där gosbehovet får mig att känna en form av cellskräck. Samma skräck jag upplever när jag måste krama en kompis för kompis är av den där farliga ”kram” typen. Av någon underlig anledning så föredrar jag folk som är som jag, som inte alls har sånt behov av kroppskontakt. Det här med att hålla en kompis i handen ogillade jag också som barn, eller gå armkrok som många gör i vuxen ålder.
Jag minns när jag precis träffat Björn, när jag klev ur hans bil så böjde han sig fram mot mig för att ge mig en kram, jag förstod vad som skulle komma så jag hoppade ur bilen mer eller mindre slet åt mig väskan och sa ”HEJ då” och sprang in. Efter 3 veckor i hans sällskap kom frågan ”VARFÖR får jag aldrig en kram av dig”, jag minns hur jävla drygt det var att behöva berätta att, JAG gillar inte den formen av kroppskontakt.
Jag har väldigt svårt att ta på andra människor, det känns så fel på något vis. Ibland känns det som jag är den ända människan på jorden som inte klarar sånt här, men jag antar att det måste finnas fler man är väl aldrig ensam om något.
Nycklar
Kopparstaden som jag hyr av har tydligen bestämt sig för att byta nycklar i hela området med början från nästa vecka. Fick dessa igår. Känns bra, även om jag bott här i fyra år vet man aldrig om en nyckel någon gång blivit kopierad.

