Kategori: Författarens egna ord.

Känns som jag inte bloggat något bra i helgen. Haft annat för mig helt enkelt. Så kan det ju vara ibland. Bestämt mig för att dra norr ut imorgon en sväng. Kommer hem igen. Tar med systemkameran och tar lite bilder. I och för sig vet jag inte vad man skulle kunna fotografera där uppe men det kanske dyker upp något av intresse. Ska träffa mormor som jag inte träffat på ett tag. Och Orsa som jag ska till har jag inte träffat på ännu längre tag. Var där senast i Mars eller April förra året. Inget ställe jag ens vill betala för att åka till egentligen men känner att jag vill träffa min mormor. Vi drar tidigt ska åka in på statoil i Herrhagen på morgonen och posta ett paket som ska åka med DHL till en tjej som handlat av mig på tradera.
Idag har jag gjort extremt lite men de känns okej, har legat och läst om Harry potter sista boken, läste den på engelska när den kom ut men nu läser jag den på svenska. ÄLSKAR Harry Potter böckerna dom är så himla bra. Minns när jag läste en för jag inte hade något annat för mig, nyss flyttat hemifrån och gick till bibblan och blev fast VILKA böcker, läste första och andra boken och bara WOW. Sen väntade jag på att fler och fler skulle komma ut. Sällan jag blir så där fast i böcker och ännu mer sällan jag läser om böcker, men Harry Potter det är så mycket man missar i dom. SÅ mycket man vill ha koll på. Verkligen böcker för mig helt enkelt.

Borde skriva något. Har knappt varit hemma idag. Började morgonen med att se the secret life of the american teenager så klart. Älskar den serien! Fick nästan tårar i ögonen och såg spoilern på nätet tills nästa vecka kommer gråta då är helt säker på de.

Lisa kom hit så vi drog till donken, sen vidare runt regementet och kikade på lite saker, sen tog vi en långpromenad upp för högbo och ner över järnlinden och gick sen förbi lugnet bort tills där knoppen vägen börjar efter rondellen sen gick vi tillbaka hit förbi kyrkogården ut med vägen. Satt och snackade sen hämtade jag William. Blev sjukt trött så la mig på soffan William kom in med sina två nya kompisar så dom lekte på hans rum tills barnens pappa kom. Jag sov en stund och sonens pappa ringde så vi tog bussen till honom. Han lagade lite mat och sen gick vi hemåt. William och han tog en varsin glass på maxi. Nu sitter jag här en stund. Varit full rulle hela dagen. Massa kommentarer att svara på. Ska göra det snart!

Sitter här och lyssnar på musik och slänger in lite bilder på bilddagboken. Känner att jag skulle behöva göra något ska nog läsa lite facklitteratur så har jag de gjort. Fint väder idag också men inte huvudvärks väder. Plockat fram kyckling till kvällen, ska gå och köpa lite tatziki som vi ska ha till. Annars har jag redan allt jag behöver, William och hans pappa ska få klyft potatis till men jag har 2 kg som jag ska ner tills på fredag så nu är jag hård. Dom där två ska vara borta på fredag något annat går jag inte med på.
Så lär väl gå till maxi och fixa det där.

William går sista veckan på förskolan nu. Sista veckan någonsin sen får han sommarlov och sedan kommer han skrivas över till skolan. Tänk att det här året gått så fort, men nu är han stor kille. Klockan tickar och hjärtat slår!

Alltså jag är rätt anti att överhuvudtaget träffa någon. Jag har i snart 10 år medvetet inte utsatt mig för situationer där jag skulle kunna bli sårad. Jag har dragit mig undan och absolut inte velat låta någon såra mig. Egentligen har jag alltid varit så sjukt rädd för att bli sårad, jag hatar känslan när det sticker till i bröstet och man känner hur hela världen rasar bakom en. Samtidigt gråter jag några tårar och reser mig och går. Jag är liksom så rädd för att smärtan som känns när man inser att den man gett allt inte älskar en tillbaka, därför har jag liksom medvetet valt killar jag vet aldrig skulle kunna älska mig för då behöver jag liksom inte uppleva det där av att jag ändå trodde dom älskade mig. Det låter väl helt jävla idiotiskt, hur kan man aktivt välja att inte låta någon älska en?

Jag tror jag helt enkelt att jag är rädd för att än en gång bli lämnad. Jag hatar att bli lämnad och jag hatar avsked. Jag hatar det bokstavligt talat, när det är slut sägs betyder det att man inte ska ses mer och sånt hatar jag. Jag stannar hellre i ensamhet än att utsättas för att någon ska utsätta mig för de, jag lever hellre som vän med människor än att låta dom älska mig och jag vågar inte låta någon älska mig för om någon älskar mig då kanske jag älskar dom och då kommer dom lämna mig och jag får således säga hej då och aldrig se dom igen. Jag håller mig då hellre rätt passiv och låter aldrig någon komma för nära men ändå så pass nära att dom ändå kan nudda vid mig.

Jag har börjat kolla igenom mig själv och jag har insett något.
1. Dom killar som får upp ögonen för mig stöter jag bort illa kvickt. MEDVETET, jag är livrädd för dom. Jag tänker liksom att om dom nu är så jävla intresserade av en sån idiot som mig då kan dom inte vara fullt friska så dom bör hålla sig på avstånd.
2. Killar som försöker ändå, gör mig nervös och dom ser det. Jag har varit med om det flera gånger. Killar som säger, MEN varför är du så jävla rädd för mig? Varför kan du inte låta mig bjuda dig på middag? Varför kan vi inte ses snälla du? Du ser helt vettskrämd ut. Vad är du så rädd för? Här har dom då verkligen skrämt livet ur mig vilket brukar göra att jag gör något galet och drastiskt i stil med verkligen stöter bort dom på riktigt. Säger saker som jag medvetet vet skrämmer bort dom, eller gör något rent av elakt som går fram till någon annan och bara stöter bort dom.

Jag gör detta för att skydda mig och för att jag mår bäst av de. För att slippa må dåligt, och jag hatar när någon säger du behöver någon till mig. För jag känner aldrig riktigt att jag behöver någon för om jag behöver någon kommer han såra mig och jag vet inte om jag vill utsätta mig för de. Varför utsätta sig för saker som gör ont? Jag kan föda barn, jag kan tatuera mig eller slå mig. Men att utsätta mig för att någon ska sticka en kniv rakt in i mitt hjärta varför ska jag utsätta mig för de?

Ibland drömmer jag om att faktiskt prova, att våga mig utanför den där jävla muren jag har. Att kanske ge folk en chans att låta dom komma innanför min mur, riva allt det skydd jag satt upp och bara vara svag. Jag drömmer om det och tänker ibland att jag kanske borde vara som andra och låta det ske. Jag tänker till och med att jag skulle försöka. Men dom få gånger jag faktiskt provat har folk alltid svikt mig och det gör så jävla ont och jag vill inte utsätta mig för det, rädslan är större än drömmen som är så liten. Av någon underlig anledning vet jag precis hur folk ska göra för att få mig på fall, men jag vet också hur jag ska göra för att dom ska inse att dom inte all kan få mig.

För att få mig på fall: Bete dig som en riktig barnrumpa, höj ögonbrynen och fråga mig saker som du uppenbart ser att jag är obekväm med. Få mig att skratta och tjata som fan på mig.
Hur jag stöter bort dig: Jag blir livrädd och gör något drastiskt.

OM du ändå på något vis skulle vilja ha mig? Ja du lär fortsätta kämpa för någonstans kanske min mur rasar även om det inte är så jävla lätt för jag är ingen lätt nöt att knäcka. Jag har blivit bränd på elden och stucken av rosen vassa taggar för många gånger för att bara låta dig fånga mig.

Blev lite störd i natt, drömde något väldigt djup så hör jag hur mobilen ringer. Har Kent på drift som ringsignal. Svarar, då är det Williams pappa som vill ha ett glas vatten. Han hade cyklat från bojsen där han varit på 30 års fest, okej de är lugnt han hade väl typ halva vägen kvar liksom. Gick upp och var i någon form av vaken och sovande tillstånd kanske sånt folk befinner sig i när dom går i sömnen? I alla fall sonens pappa kommer och och ber mig ge honom vatten osv, okej. En granne kommer hem från sitt jobb precis så hälsar personen måste trott jag gick i sömnen för han bara ”väntar du på någon?” och jag, MMM jag har precis släppt in honom vi möttes alltså ganska exakt samtidigt. Sonens pappa tar sitt vatten och drar, jag beger mig tillbaka till sängen och börjar smått bli sur. VARFÖR skulle han väcka mig klockan 2.15 mitt i natten för ETT jävla glas vatten kunde han inte tagit med en flaska istället? På grund av detta för nu hade jag självklart vaknat kunde jag inte somna om förens klockan kvart i tre, halv åtta väcker William mig och jag försökte somna om men gick inte… Jag har liksom redan nu svårt att sova, att bli väckt för ett glas vatten kändes inte okej. Framför allt inte eftersom dom gånger jag varit på väg hem från krogen någon gång ringt honom för att ha någon och prata med och han blivit sur och sagt att han sover.

Är väl överkänslig, är ju typ övertrött också. Sovit dåligt i ett halvår nu. Ända sen i julas har jag haft svårt att sova, vaknar vänder på mig och sånt. Jag kände just nu att jag inte riktigt är tipp topp idag. SÖMN är ett HELIGT territorium. Nu ska jag duscha.

SEN ta inte inlägget så jävla seriöst nu så ni tror att jag är arg på sonens pappa eller nått. Jag är bara irriterad, vilket jag varit på vem som helst som väckt mig mitt i natten.

Ja det är vet verkligen. Härligaste tiden på året. Jag bara älskar när det är så här varmt och all tid vill man vara utomhus. Ska dra med William ut tänkte jag alldeles strax, ska göra något att äta bara. Äggröra åt mig själv. Får se vad William kan tänkas vilja äta. Ska bege oss ut sen, den här värmen vill man ju inte missa liksom. Det är underbart. Sommaren och solen som liksom tittar in genom fönstret och talar om för en att UT och njut.

Förstår inte folk som klagar, vi har vinter och mörkt nästan all tid på året. SNÖ, kyla och SLASK. Jag hatar sånt. Vintern är skit och jag önskar mig alltid tropisk hetta i smyg året runt. Jag skulle inte varit född i Sverige tror jag, min kropp ville nog hellre bo vid ekvatorn eller nått sånt. Där skulle jag trivas som bäst. Kylan den passar mig inte alls. Nej NU lever jag. Sommaren och allt de vackra den bär med sig, blommor, grönt gräs små söta insekter och fåglar. MAN riktigt känner hur man lever på sommaren!

JAG älskar dig underbara sommar! Stanna kvar nu och var så här Läääänge!

Jag går hårt på att gå ner i vikt. Vilket jag verkligen kör stenhårt på också. Äter inte alls speciellt mycket och är säkert massa som skulle påstå att jag rent av äter FÖR lite. Men i alla fall det går bra, idag känner jag min mindre hungrig än dom senaste dagarna. Jag råkade inse att jag gått upp 4 kg vilket egentligen består av 2-3 kg före mens/mensvikt som jag går ner så fort mensen slutat. Jag går alltid upp 2-3 kg precis runt mens lägger väl på mig vätska eller nått. Så ska ner 2 kg jag råkat gå upp och sen gärna fler. Har idag faktiskt gått ner 3 kg på 4 dagar vilket känns helt okej. Det betyder liksom att jag har mens vikten vilket borde betyda att jag borde gått ner kanske -2 av vad jag brukar väga när jag slutar. Jag kommer äta så här tills på söndag. Sen på måndag får jag se om jag fortsätter eller äter som GI några veckor. För jag har målet att gå ner 5 kg under min vad jag brukar väga vikt innan Juli är slut. Vilket jag borde fixa.

Dag 1 (måndag) bestod av – Mc donaldsmat med William.

Dag 2 (tisdag) bestod av – Frukost 1 tallrik med Linfrön, katrinplommon,  kanel samt fil. Lunch, Äggröra , Middag: 1 tallrik med Linfrön, katrinplommon, musli och kanel

Dag 3 (onsdag) bestod av – Frukost 1 tallrik med Linfrön, katrinplommon, musli och kanel , Lunch: mindre en 1 fjärdedel pizza. , mellanmål 1 jordgubbe.

Dag 4 (Idag torsdag) – 1 tallrik med Linfrön, katrinplommon, musli och kanel samt 2 jordgubbar, lunch – äggröra. Inte ätit middag ännu men den kommer bestå av en tallriken med linfrön osv.

Frukosten

Dricker ingen annan dryck än vatten.
SEN denna är sjukt god, verkligen smakar smultron!

Äggröra!

Jag drömde att jag var gravid. Att jag gjorde ett gravtest och jag VÄLDIGT gravid. Till saken hör att jag inte direkt var speciellt glad för det för jag kunde inte begripa vem pappan var. Dels så hade jag inte haft sex på jätte länge i drömmen så jag kände bara HUR i hela helvete ska jag kunna få ett barn utan att ens gjort ett barn? Efter mycket luskande med en barnmorska som jag för övrigt hade när jag väntade William även om jag befann mig mitt på gågatan i Orsa i drömmen, varför jag nu skulle befinna mig där är ju en fråga? Mitt emot Frelinshuset var jag hos en barnmorska och berättade grundligt att jag vill absolut inte döda det här barnet men jag kan inte föda ett barn jag aldrig gjort! Jag var helt knäckt rent ut sagt, jag bara VAD ska jag säga? Folk kommer ju snacka som fan, jag har William att tänka på. Jag var verkligen ett vrak i drömmen ville mer eller mindre gå och hänga mig för abort kändes helt fel och sen helt fel att föda ett barn som inte kan ha något pappa…

Jag antar att jag kollar lite väl mycket på The Secret life of the American teenager, en tjej är gravid där och vill göra en abort, då kondomen har spruckit och p-pillren inte fungerade som dom skulle. Hängde i Fan forumet igår på facebook och alla där är väldigt emot att hon ska göra abort. Antar att det har med de att göra. Haha, men ändå kan förstå mina chockbelägg i drömmen i natt, fy fan att bli gravid utan att ens gjort ett barn liksom? Snacka jungfrufödsel *S*.