Slog precis in ett gäng med julklappar, så roligt! Man vet ju vad som finns i dem men ändå är det så spännande att slå in med vetskapen om att dessa ska någon annan bli glad över.
Kategori: Mitt liv
Skylanders och McDonalds.
William önskade sig McDonalds till lunch, där var det tydligen familjedag. William passade på att måla en snögubbe på kinden efter maten.
Sen fick alla barn som blev måladen, antingen en Little petshop eller Skylanders. William blev grymt glad över sin Skylandersfigur som han inte hade tidigare. Efteråt stannade han och målade en stund.
Vi gick till maxi för att inhandla nödvändigheter. Där var Larz-Kristerz och spelade, jag tog ett kort och hörde lite av sången.
Sen tog jag en bild på Williams snögubbe innan vi gick hemåt igen.
Mörker.
Nu är det mörkt och jag är trött, insåg att jag sovit middag varje dag nu enda sedan ett par veckor tillbaka. Det är ju inte helt okej egentligen, att behöva sova middag för att orka med det här mörket vi just nu lever i. Nästan lite skrämmande faktiskt, jag tror delvis att bristen på snö kan vara boven. Nu gillar jag ju inte snö men när det är så här lite soltimmar behöver man alla ljustimmar man kan få. Jag känner mig som jag går i sömnen, helt galet.
Nyss tittar på julkalendern med William, följer den faktiskt slaviskt detta år. Jag gillar den i massor! Sen att den får en att längta till varmare ställen är ju en bonus, dessutom är den spännande. Brukar ni kika på julkalendern?
En torsdag.
Idag var det luciafirande på jobbet och det var fint och uppskattat. Nu känner jag lite julstämning och inser att julen faktiskt är nära. I helgen är det ju riktiga lucia och vid den 13:onde brukar jag fortfarande tänka att det snart är dags för ledighet och ladda upp batterierna. För mig är julen en härlig tid, jag minns när julloven när jag gick i skolan. Varje gång jullovet skulle börja gick vi först till Orsa kyrka från vår skola med fackeltåg, och sedan satt vi i kyrkan och lyssnade på hur några klasser sjöng och man satt där i kyrkan och kände pirret för snart var det jullov. Sen gick vi alltid tillbaka till skolan för att äta lunch, och lunchen var alltid i en nedsläckt skolmatsal och vi fick varm oboy med grädde, två smörgåsar och en påse med: en mandarin, en plopp, en kexchoklad och sen fick vi alla gå hemåt. Då ofta i lite kall kyla och man var så glad för man insåg att man var ledig. Den mörka förmiddagen som man skulle få lite ljus under och tanken på att bara få vara hemma, handla julklappar och öppna paketen snart. Den där känslan minns jag fortfarande och doften från vår skolmatsal som senare fick namnet solrosen. Jag undrar om den fortfarande heter så, eller om de namnet dog och försvann efter några år likt mycket annat.
Vad tiden kan vara speciell så där, vad man minns och vad man känner. Nästa vecka ska vi till Lugnet kyrkan med William på onsdagen, då har de Jul Mosaik igen och det är helt fantastiskt att sitta där och lyssna på barn mellan 6-15 år som uppträder på sin nivå. Alltid blir jag lite tårögd när jag ser William vara uppe och uppträda, det är så speciellt och så fint. Sen är det speciellt med lov, för man vet hur barnen känner sig inför lov. Ledighet och känslan av att nu förändras något, för när man kommer tillbaka efter ett jullov är det bara halva tiden kvar av läsåret man började och när det är sommarlov lämnar man ett helt år av sitt liv. Jag tycker att det är vackert, sorgligt och glädjefyllt på samma gång, tänk då att jag som lärare får uppleva denna sak om och om igen. Det är ganska underbart, ganska fantastiskt och ganska underbart!
En lite mer än ett år gammal bild.
Nä ögonen börjar falla ihop.
Sitter här och känner hur ögonen börjar falla ihop, jag ska snart gå och lägga mig. Hade tänkt vara uppe en stund men vaknade fyra imorse och kunde inte somna om. Så till sist gav jag upp, William blev sjuk under dagen så Björn åkte hem till honom här. Sedan när jag kom hem hade Björn lagat rotfrukter och julkorv till middag. Det var riktigt gott! Efter maten har jag myst en stund i soffan med min sjukling. Fick även en kul sak jag beställt idag men den visar jag en annan dag när jag skrivit ihop ett inlägg om saken. Är ingen som håller hemligheter för folk så här men jag vill skriva bra om grejen så då får det bli hemligt ett tag.
Nä nu sa jag sova. Hoppas ni har en fin kväll!
Men det är tystnaden.
Idag kommer William hem, jag får nästan upp Tjorvens ramsa i huvudet med: Idag kommer Pelle med båten, fast istället tänker jag. Idag kommer William hem, han är så saknad. Jag gillar inte ensamheten som uppstår när han är med sin pappa på helgen. Det är alldeles för lugnt och tyst för att jag ska trivas.
Igår gjorde jag inte speciellt mycket, hade huvudvärk hela dagen och denna dag tycks gå i lite samma anda så jag kör glasögon och osminkad idag för att låta hud och ögon vila lite. Annars är det som sagt för lugnt här hemma, jag lägger ut lite saker jag vill bli av med på nätet. Funderar på att slänga ut lite på tradera. Har en del kläder som William knappt använt från Me&I bland annat som han vuxit ur. Jag tänker att det är sånt man kanske kan få lite pengar för, jag har nämligen tänkt spara ihop pengar till något roligt och något jag ska göra 2015, det är helt bestämt och det ska bli skitkul!
När leksaker får liv.
Jag har enda sedan jag varit riktigt liten älskat filmer som speglar leksaker som får liv. Det här kanske låter konstigt för många men jag tror exakt jag vet när det hela började. Jag lekte med mitt dockskåp, så jag kan inte varit äldre än 3-4 år skulle jag tro. Medan jag förde runt dockorna i huset gick det en känsla igenom kroppen. Ni vet lite som deja vu, när man ryser till och det kommer en märklig känsla i magen och man stannar upp och funderar är detta dröm eller verklighet. Just den känslan, jag minns hur jag i just den stunden tänkte. Tänk om jag är en docka? Tänk om det finns någon som leker med mig utan att jag vet om det. Jag minns så tydligt den där känslan, som var nästintill obehaglig men som jag tror kan ha varit början på min lite filosofiska karaktär. Tanken, och upplevelsen att jag kanske var stryd från en annan plats. Många år senare, i en föreläsningssal på Högskolan Dalarna, sitter jag tillsammans med andra studenter på en föreläsning om populärkultur och populärlitteratur när professorn som föreläste säger något som jag genast kopplar till den känslan som jag upplevde som barn. Jag räckte upp handen och kopplade ihop de båda. Strax var samtliga studenter i föreläsningssalen med på samma bana, alla hade ett minne av liknade händelse och där och då sa professorn att det var tillfället när vi förstod att vi inte är medelpunkten längre. Det kändes ju väldigt logiskt, för barn går igenom olika stadier under hela uppväxten.
Detta har dock inte fått mig att sluta bli nyfiken varje gång det kommer filmer med levande leksaker. Jag minns första filmen, Leksakernas julafton. På något vis har jag nog hela livet älskat den filmen och hur leksakerna i de lilla barnrummet får liv varje gång barnen lämnar dörren. Hur Trubbnos den lilla egoistiska tigern gör allt för att byta plats med årets leksak och hur dockan är avundsjuk på Trubbnos egentligen, då hennes självkänsla knäcktes när hon blev utbytt för förra årets julklapp Trubbnos. Jag älskade den filmen, och då vi hade den inspelad på VHS som barn såg jag den om och om igen.
Sen kom Toy story som även den hade samma inverkan på mig, den filmen speglar ju precis de stegen alla barn går igenom. Först kärleken i en leksak, att få en ny och den första leksaken får lite mindre värde en stund.
Andra filmen när en leksak försvinner, och känslan av att få sina leksaker kastade trots att man älskar den djupt. Eller att vara övergiven och där ingen längre vill ha dem.
Sedan har vi sista filmen, den när han egentligen inte har något utbyte av leksakerna längre, men hur han ändå vill behålla dem. Vissa trasiga, andra kanske utan riktigt värde. Hur fel påse hamnar på en förskola där de inte blir behandlade väl. Längtan för leksakerna att komma hem igen. Att sedan ge upp leksakerna till rätt människa och säga hej då.
Jag har alltid gillat filmen med leksaker, jag älskade leksaker som barn. Det är väl inte för inte jag samlar på My little ponys. Leksaker som får liv är något jag fortfarande tycker är spännande, och mycket kanske kopplat till den där känslan jag upplevde som barn.
Kyliga svenskar?
Det låter så fantastiskt att vara så fri? Kanske inte rätt ordval, jag är sån som älskar att vara hemma. Jag känner mig ibland märklig som föredrar att stanna här i kalla Dalarna i lilla Sverige. En tripp till Stockholm eller Göteborg är som att resa långt bort för mig, och så längtar jag hem efter bara någon dag. Hem till mitt Dalarna, jag har aldrig bott utanför detta lilla landskap men älskar att bo här av hela mitt hjärta. Naturen, röda hus, värmen jag möter av människorna runt mig här. De glada hejet från mina grannar här i hyreshuset, när jag läser om hur kyliga svenskar är funderar jag på vad man menar? Är det för man inte vill tränga sig på? Här i huset springer vi över till varandra och lånar diverse saker. Ger saker till varandra, ler och skrattar ihop. Vi är från olika platser, olika orter i Sverige, från olika platser i världen. Ett tag bodde det en tjej här i huset, hon utbildade sig till läkare och hade blivit lovad internet som inte funkade. Hon hade panik, hennes pojkvän pluggade i London och de skulle inte kunna ha någon kontakt under flera månader utan internet. Jag gav henne utan att tveka tillgång till mitt, vi hade aldrig träffats tidigare och ett par månader senare hängde det en påse med godis utanför min dörr och ett fint kort. Vi sågs aldrig igen, och jag träffade henne inte under tiden när hon bodde här heller, då hon och jag förmodligen aldrig var hemma vid samma tidpunkter. I somras när vi var på semester i Stockholm upplevde jag inte heller människor som speciellt otrevliga, det var en tant som pratade med oss på pendeltåget och var hur gullig som helst och önskade oss en trevlig dag när vi båda gick åt olika håll på centralstationen.
Även om man inte möter människor igen, så tror jag inte att vi är kyligare än andra. Jag tror bara det att många har den bilden av svenskar för det är så vi framställs överallt. De otrevliga människorna är ju knappast hela stora mängden med människor, jag tycker det är sällan man möter de där otrevliga typerna även om det är dem man oftast fokuserar på istället för att se alla de som gör något trevligt mot dig. För människans ögon verkar ha lättare att upptäcka det som inte är bra än de som faktiskt är helt fantastiskt precis framför dig.
Me & I shopping
Köpte denna fina klänning genom Me & I. Fin va? Du hittar den här, och jag ska självklart ha den någon dag nu under december på jobbet. Känns lite som jag kommer vara en pepparkaksgumma!
Vill du köpa den och inte känner någon säljare? Jag kan hjälpa dig komma i kontakt med en. Just ja, den 1/2 har jag Me&I party här hemma hos mig igen, så hör gärna av dig om du vill komma då!
Sjuk, feber och sånt där.
I tisdags efter jobbet kom jag hem med rejäl frossa. Jag trodde att lite värmefilt skulle lösa problemet, men jag hade rejält fel. Under tisdagen tog jag tempen som visade feber och min hals försvann rejält. Innan jag visste ordet av så hade jag alltså jordens förkylning, var rejält trött och febrig och kände mig ganska kraftigt dålig. Hade en tanke att kämpa mig igenom jobb dagen efter, vaknade hela natten med en hals som brände och andning som pep. Tog tempen och insåg att något jobb var det inte tal om. Det blev istället att kurera sig i soffan en hel onsdag. Där låg jag, utan röst och varm, hade även kroppsvärk. Jag tänkte ett tag om jag fått influensan men det känns långsökt. Denna sak verkar legat i kroppen idag eftersom jag enda sedan november haft en upp och nergång i förkylning och nu bröt den ut och rejält. Tog nyss tempen och är äntligen efter två dagar feberfri, halsen däremot är inte den bästa och jag hostar typ hela tiden. Men ska till jobbet imorgon, ni vet läraryrket men får ÅNGEST av att vara hemma. Samtidigt hur schysst är man om man smittar ner hela personalstyrkan innan jul? Ska vila rösten hela dagen och imorgon så jobbar jag kort dag, sen hoppas jag att sjukdagarna är slut för resten av detta läsår! Jag ogillar sjukdomar!
