Tweenieåldern

William provar friidrott.

Madeleine Stenberg 8 maj, 2013 4 Kommentarer

Idag provade William friidrott på Lugnet och han föll pladask för denna sport! Perfekt, den är individuell och underhållande. Jag är så glad att William hittar sporten för sig.

Tio år av mitt liv, Falun och William som förändrade mitt liv.

Madeleine Stenberg 6 maj, 2013 6 Kommentarer

Igår var det exakt 10 år sedan jag flyttade till Falun. Vad ska man säga om saken? Nitton år gammal drog jag deprimerad och ensam till Falun och blev gravid ganska tätt inpå. Ha, det var precis som gamlingar sa förr att folk drog till städer och blev på tjocken. Som jag då?! Hur som haver, tio år av mitt liv har passerat sedan jag kom till Falun. Till min lägenhet på Bojsenburg och klev ut i en ny del av livet, tio år är en lång tid, det är inte långa stunden kvar tills William blir 9 år.

För tio år sedan var jag en annan människa, jag var ändå jag men ändå en annan jag. Jag var i desperat behov av att finna kärlek, bara bli älskad helt och hållet. Att bli mamma gav mig den kärleken, den där helt gränslösa kärleken du kan ge någon annan och få tillbaka. Jag har älskat att vara mamma sedan första stund, att vara förälder att ha någon du bara kan se in i ögonen på och inse att där finns det en kärlek utöver denna värld. För mig är föräldraskapet en den av mig, den jag är, min identitet. Den Madeleine jag var innan jag fick William är ingen jag längre identifierar mig med även om den biten av mig påminns då och då, hur jag kunde se mig själv som korkad och okunnig och inte alls  de behovet av att lära. Hur jag då kunde bli den jag är nu som är kunskapssugen och vill lära mig saker. Hur jag byggt mina broar när jag flyttade hit till Falun och blev mamma. För så är det ju, jag blev förälder i Falun, jag blev vuxen i Falun. William och Falun fick mitt liv att ljusna på något underligt vis, denna lilla småstad som jag gett mitt vuxna liv.

Vem vad jag då innan? När jag tänker tillbaka på den där otrygga delen av mig själv som en gång var mitt jag skulle jag bara vilja resa dit, ge mig själv en kram och säga: DET blir bra, kämpa bara några år till jag lovar det blir bra. Livet blev bra, jag minns när jag var sexton år och stod vid Bastubacksbron i Mora och tittade ner i det iskalla vattnet och tänkte, vad händer om jag hoppar nu? Skulle någon sakna mig skulle någon ens minnas mig. Jag tog två steg upp på bronsräcket och tänkte hoppa när vinden viskade ”det är inte din tid ännu”, och jag klev ner igen. Jag lyssnade på vinden, jag trodde att alla människors olycka var mitt fel och trodde så starkt att alla skulle bli lyckliga och utan smärta om jag inte fanns kvar. Men vinden viskade och jag lyssnade, jag lyssnade även den gången när jag som tolvåring i femman låg och planerade hur jag lättast skulle lämna jordelivet när en röst även där talade till mig att min tid inte var där ännu. Jag straffade min kropp genom att inte äta och sprang flera varv i trappan, jag åkte inlines runt hela Udden varje morgon och jag cyklade fanatiskt till ställen runt om i Orsa för att min kropp inte var som jag ville ha den. Jag fantiserade om döden, jag trodde döden var den största delen av livet. Jag sökte kärlek utan att förstå vilken form av kärlek jag behövde, jag var den där alla kände till och visste vem jag var, jag vantrivdes med henne bilden av mig själv och de ingen annan visste.
Jag talade aldrig med andra om saken, jag lyssnade när mina vänner skar sina armar eller pratade om olika former av ätstörningar, jag var en peppande vän som mest funderade i döden. Jag var en konstig typ som grät när ingen såg och gick hem för jag mådde dåligt.
Jag skulle vilja ge mitt tonårsjag en kram, en bekräftelse på att ”du allting blir bra”. Jag ångrar inget i mitt liv, mitt liv blev bra. Mitt liv fick ett nytt liv när jag blev mamma, men jag skulle vilja ha chansen att berätta för mitt yngre jag hur bra livet skulle bli. Hur som helst tio år har passerat och här är jag, ett lyckligt och underbart jag!

Blondie 19 år, 10 år sedan.
Olycklig, förvirrad, ensam.

Brunett 29 år och 10 år senare.
Lyckligare, stoltare, livsglädje.

Godmorgon!

Madeleine Stenberg 26 april, 2013 4 Kommentarer

Snabbar mig och skriver ett morgoninlägg på datorn idag. Vaknade strax innan fem ändå och passade då på att betala alla räkningar. Jag ska därmed ”roa” mig med att ringa till Bertmarkförlag om några dagar och berätta att jag SÄGER upp böckerna. För fem år sidan kom en försäljare hit, väldigt påträngande och skulle absolut sälja böcker som var ”sååå braaa” och värda massa pengar. Jag som har väldigt svårt för att säga nej, försökte flera gånger förklara att NEJ jag har inte råd. Han fortsatte och skulle komma in och visa och innan jag visste ordet av låg en av böckerna på mitt köksbord och jag skulle absolut läsa igenom den tyckte han och skicka tillbaka om jag inte var intresserad så drog han. Jag minns att jag ett par dagar senare tänkte bege mig i väg till posten för att skicka tillbaka den och då skulle boken vara tillbaka hos dem TIDIGARE! Så där stod jag med ett abonnemang på uppslagsböcker i 5 år. Böcker jag aldrig kollat i och som inte är värda en krona på till exempel tradera, va fan folk har ju INTERNET idag… De dyraste böckerna jag äger då det nästan kostar 900:- per bok. Det har grämt mig i flera år och man fick inte säga upp saken fören man hade köpt 5 böcker så, WOHO! De tog ju sin lilla tid, nu är de betalade och jag ska med glädje ringa Bertmarkförlag och säga upp saken för att ALDRIG mer ha med företaget att göra.

Nu ska jag duscha, äta frulle och bege mig till jobbet.

Godmorgon världen, det här kan bli en underbar dag.

Madeleine Stenberg 6 april, 2013 2 Kommentarer

Sitter och lyssnar till ljudet av grabbarna som äter frukost. Själv sitter jag här, jag tänkte att de nog kunde ha lite tid för sig själv där i köket så äter jag min frukost själv om en liten stund.

Idag är det lördag och de betyder således att ledigheten snart är slut och att det bara är två dagar kvar att ta vara på. William lär ju se sin dag framför minecraft även om jag inte kommer godkänna att han sitter där med sin kompis hela dagen. Ut med er ungar är väl något jag tycker är minst lika viktigt! Frisk luft på våren och sommaren, inne lek på vintern vi får för lite D-vitaminer här i Sverige och då är det bannemig bra om de är ute denna tid på året.
På tal om vitaminer och annat fick jag ångest i torsdags efter jag köpt Colgate tandkräm och hörde på radion att de med andra produkter innehåller höga halter av farliga substanser som är hormonrubbande. Känns ju himla roligt att borsta munnen som är så känslig med saker som kan påverka ens hormonbalans, framför allt för mig som använder menskopp och vägrar äta preventivmedel på grund av att sånt där KAN rubba ens hormonbalans. Usch!

På tal om sånt, jag använder vårda tvättmedel just nu. Men tanken har slagit mer mig och mer att prova tvättnötter, nu är det dock så att råd och rön hävdar att det endast är lurendrejeri och så vet man ju inte huruvida det är bra eller inte. Samtidigt vill jag använda saker som är skonsamt mot huden, jag med allergi känner att det är VIKTIGT att ta hand om huden. Använder någon av er tvättnötter?