Igår när vi åt på china hela familjen berättade William att han tycker det är roligt att leka med tjejerna i skolan. Tydligen leks det med Barbie och William tycker det är roligt. Han sa dock igår med skam i rösten att jag tror *en kompis* skulle reta mig om han fick reda på att jag tycker det är roligt, *kompisen* skulle skratta och säga att det ska inte pojkar leka med. Han såg så ledsen ut, jag sa rakt ut vad jag tyckte och tänkte. Jag sa att det spelar väl ingen roll vad din kompis tycker? Alla får leka med precis vad man vill, får tycka vilka färger man vill är fina och det spelar ingen roll vad andra tycker bara man själv tycker om det. William lyste upp i hela ansiktet när jag sa det, så sa jag också att bara för att några är vänner behöver det inte betyda att man måste tycka om precis samma saker. Jag är öppen till William om att allt är okej, alltid varit det. Tror det är farligt rent av att förbjuda eller säga till barn att det där får du inte leka med och så vidare. Visst om man nu har dessa åsikter själv men varför ska man pracka på sina barn dessa åsikter så att barnen ska ge sig på andra barn? Mobbning börjar många gånger i hemmet tror jag, vissa saker kommer helt enkelt hemifrån. Bland annat föreställningarna om vad som är okej och inte okej, jag brukar ofta när William säger att något är en tjejfärg (som orange som är Williams favoritfärg. Några i skolan hade påpekat att det var en TJEJ-FÄRG. SEN när har tjejer patent på den färgen? Om ni vet det får ni gärna svara!) i alla fall sa jag då; det finns egentligen inga pojk och flickfärger och även om det är en ”flickfärg” så är den sämre för att den är det? William satt och grubblade och sa, Näää. Så sa jag; nä precis. Flickor och pojkar får ha precis vilka kläder de vill, se ur hur de vill och vara sig själva. Jag pratar också mycket med William om grupptryck, ibland säger han; Men *namn* gjorde det och då gjorde jag samma sak. Då brukar jag vända på saken och säga, om Johanna hoppar från hustaket och slår ihjäl sig, ska Johan då hoppa efter bara för att Johanna var så dum så hon hoppade och slog ihjäl sig? William brukar fort svara nej, och jag säger då PRECIS, bara för att en person gör något korkat behöver man själv inte gör det. Precis som med Barbies, bilar eller vilka leksaker som nu kommer upp. Bara för att Kerstin tycker om Transformers behöver inte Linda sluta leka med Barbie för den sakens skull, Olle tycker om Barbie och behöver inte sluta leka med Barbie bara för att Kalle leker med bilar.
Det viktiga är egentligen inte färger, leksaker eller kön. Det viktigaste är att låta barn hitta sig själva, våga stå upp för sig själva och våga ta egna beslut. En pojke som känner sig trygg med att leka med Barbie kommer inte reta Johan för han leker med Barbie, och lika så är det med Sofia som så gärna vill leka med Transformers men retar Julia som vågar det för hon själv är så rädd för vad andra ska tycka.
Okej att vi vuxna behöver godkännande av samhället hela tiden, det är förjävligt och vi kämpar dagligen för att slippa fördomar om oss. Men likt förbannat så ska vi skapa fördomar redan i sandlådan. Genom att tala om för barn att det är fel att leka med vad man nu vill leka med för det är ämnat för det andra könet. Till vilket jag undrar om folk tror leker med könsorganen eller med huvudet?
Madeleine Stenberg 
*
