Orsakulla mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Usch, rejält sliten idag. Inte bakis direkt men trött. Känns att man var ut igår ska ta lite frulle och se om det kanske förändrar saken legat i badet och försökt på mig den kursen.
Egentligen längtar jag mest efter en pizza, sjukt det där med bakispizzan det enda man är sugen på dagen efter. Dock känner jag mig nöjd med gårdagen, insåg att nu behöver jag inte gå ut på ett tag jag har fått min års dos av utelivet. Inte så att jag inte skulle haka på om någon frågar men jag känner inget behov av det, har känt mig lite pressad i sommar innan att göra något men nu är mitt utelivsdos för sommaren fulländad. Perfekt, bilder kommer senare. Nu ska jag äta frulle.

Ordet mogen, jag är mogen, jag mognade tidigt. Ofta ordet just mogen, såg en intressant tråd på familjeliv.se som handlade om just mognad. TS i tråden var förbannad på unga mördar som kallar sig mogna hela tiden. Det fick mig att fundera på vad mogen är? När är man mogen och blir man någonsin mogen och vuxen? Ser jag till mig själv tyckte jag att jag var förbannat mogen tidigt, jag såg mig själv som vuxen som femtonåring och skrek ofta till min mamma ”JAG är snart vuxen”. För jag tyckte väl att 18 var vuxet och moget och tre års tid det skulle gå så himla fort. Jag flyttade till egen lägenhet när jag var sjutton kände mig så vuxen och mogen, jag var ju vuxen. Till saken hör att jag också ansåg att min mognad låg i min alldeles förkorta barndom och att jag aldrig egentligen fick chansen att vara ett barn då livet helt enkelt ville mig annorlunda. Jag hade därför egentligen aldrig tid att vara tonåring heller för jag kände mig alltid så himla gammal i själen till skillnad från mina levnadsglada vänner, jag befann mig där och då men ändå var jag miljontals mil ifrån allihopa. Jag trodde det var mognad, att mognaden satt i mina erfarenheter att det var därför jag kände mig annorlunda för att jag var mogen och vuxen i själen.

Så när jag blev gravid så kändes det inte det minsta konstigt för vuxen hade jag ändå varit sedan tretton års ålder, för från den tiden så kände jag mig olika alla andra. Det gjorde jag nog redan som barn med vid tretton var det som jag förvandlades jag var inte längre jag.

Med åren har jag ofta kämpat med att säga att jag var mogen att få barn, men sedan ett par år tillbaka (från tjugofem för att vara helt ärlig), har jag börjat fundera på vad är mognad? Vem är mogen? Blir man någonsin mogen? Mognad för mig var erfarenheter, det var vad jag trodde var mognad att ha erfarenheter av livet. Jag hade 3 yngre syskon och tyckte småbarn var för himla söta, jag hade en jobbig uppväxt som gjorde att jag aldrig fick känna mig liten utan alltid fick lov att vara så stark. Men gjorde det mig mogen och vuxen? Var jag mogen trettonåring bara för att jag hade så mycket i bagaget att jag varje natt sov dåligt? Var jag mogen bara för att jag alltid kände att jag inte kunde slappna av på samma vis som mina jämnåriga för att jag sett för mycket av världen som de aldrig sett? Vad är mognad?

William uttryckte sig för ett par månader sedan; ” Mamma du är inte vuxen, (jag frågade hur han menade då?) och han säger. Nej mamma för vuxen är man inte förens man är åttio.” Jag tyckte då att det han sa var rätt roligt men när jag tänker på det kanske det ligger en sanning i den saken. Vi blir kanske aldrig riktigt vuxna och mogna förens vi är 80 år och nästan levt livet klart. Vid åttio kanske man inte behöver lära sig något mera, det kanske är då vi blir vuxna och mogna. Vi kanske inte borde sträva efter att hävda oss som mogna och vuxna för egentligen blir vi det aldrig. Livet formar oss och vi får leva med livet, istället för att försvara våra livsval kanske vi ska tänka att livet formar oss? Varför ska människor alltid få lov att försvara sina liv, vill du skaffa barn tidigt får du försvara den saken, väljer ju att skaffa barn sent i livet får du försvara det, väljer du att inte skaffa barn får du försvara den saken och väljer du en väg med missbruk får du försvara det samtidigt som du får försvara varför du slutat. Hela livet ska vi dessutom säga att det är ett moget beslut. För moget tycks vara vad vi strävar efter, MOGNAD. Men vem är mogen och blir vi någonsin mogna det är frågan? Filosofi, djupa tankar och ord som flödar. Jag har i alla fall bestämt mig, jag ska aldrig mer säga mogen för jag är varken omogen, mogen eller övermogen. Jag är bara mig själv, en produkt av livet som väljer mitt liv och mina val utan att någonsin mer bry mig om mognad.