Etikett: Tankar

Jag älskar den här perioden på året, men jag tror ändå inte att det är vår ännu. Det är helt enkelt för osäkert för att jag ska tro på det, visst är det fint nu men de är bara början av Mars ännu, de kommer mer snö. Jag är en skeptiker och vårväder i Mars är inget jag tror på tyvärr, önska kan man ju men jag tror det kommer snö om 2-3 veckor tyvärr.

Drog till maxi och bokreade. Sen blev det en tripp till Björn. Kanske sover här i natt.

Något som förundrat mig genom livet är hur vissa människor gör inverkan och andra inte. Idag var ett sånt där tillfälle när jag kom på mig själv med att OJ igen.
På väg ner på stan kommer en kvinna cyklandes som glatt säger hej, jag känner igen henne och tankeverksamheten går igång. Lärare? – Nej, Någon jag jobbat med? – Nej, förskolefröken – Nej?, Jobbar hon i butik? – Nej. Tänker att den här kvinnan har varit nära mig, rört mig så vart sjutton kan jag då träffat henne. Så kommer jag på det, AHA! Hon är läkare! På lung- och allergimottagningen här i stan. Vips var den dagen räddad och jag slapp fundera över vart jag sett henne förut.

Hur som helst så sker detta ofta, jag har bildminne vilket betyder att jag minns saker som ett fotografi. Jag undrar om jag skulle vara det perfekta vittnet egentligen då jag kan memorera saker likt ett fotografi. Förr när jag var ute kunde jag återberätta en hel kväll och berätta att ”men du hade ju dom skorna, dom är byxorna och den där toppen”. Medan mina vänner stod som fågelholkar och undrade hur sjutton jag kunde minnas såna detaljer.
Hur som helst, jag har mött folk på stan som jag reagerat på och lagt på minnet, senare har dessa människor visat sig ha en betydande roll i mitt liv. De kan ha blivit studiekamrater, jag kanske blivit vem med dem flera år senare, eller vi jobbar ihop.
När jag var sjutton raggade en karl på mig på en fest, då jag hade pojkvän så var jag inte intresserad. Den där killen dök sedan upp igen i mitt liv men än en gång så nej jag var inte intresserad. Två år senare satt jag hos en manlig psykolog som berättade något om sig själv, varpå det gick upp för mig att denna man var pappa till killen som raggat på mig. JAG MÖTTE LASSIE tillfälle eller vad. Jag tyckte det var jättejobbigt och var livrädd att den där karl skulle besöka sin pappa eller liknade.

Kom även och tänka på en till sak just nu, när jag var arton skulle jag ta tåget till min ena kusin. När jag satt mig tillrätta på min plats kommer ett gäng med killar in, de lär ha varit runt 18-20 och jag tittar upp ur min bok jag läste (Danielle Steel – Hjärtat slår) och den där killen håller på att lägga upp sin väska vi tittar på varandra och verkligen kollar så där LÄNGE rakt in i ögonen, jag vek undan blicken. Efter det så gick han förbi och frågade om boken var bra, han kom även med en kopp kaffe och sa att ”passa så jag inte råkar hälla kaffe på dig.”, ”vart ska du” med mera. Sen när jag skulle kliva av så hade han gått på toaletten.
Jag har undrat många gånger vem han var egentligen. Det hände ju inget men på något vis lämnade den där killen spår i mig. Han hade otroligt fina ögon minns jag…
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie och jag såg att godhet fanns…

Pratade just med en vän. Vi kom in på begreppet att kalla folk för bög, och fitta med mera. Att kalla någon bög är kränkande i vårt heteronormativa samhälle, när någon skriker bög efter någon annan är det för att kränka personen. Samtidigt skulle då denna person kunna välja att vända sig om och säga ”din jävla hetero”, de skulle ge en annan tvist på saken. Lika är det med ordet FITTA, om någon skriker ”din jävla fitta”, är ungefär lika som att någon skulle skrika ”din jävla arm”. Kroppsdelar, men fitta anses ändå vara värre. Men  visst jag har en fitta jag är tjej så vill du skrika det efter mig så fine. Men om du skriker fitta åt mig så skrik arm åt mig också, de är lika intellektuellt och har precis samma betydelse. Så varför anses då ord som fitta och bög vara så laddade? Jo för vi lever i ett heteronormativt samhälle kontrat med normativt samhälle vilket betyder att NORMEN är att ha en kuk (penis för er känsliga) och bög är abnormt. Om vi istället tänkte att bög och fitta inte var så laddade ord utan helt naturliga skulle inte våra barn lära sig att använda dessa ord som skällsord, det är viktigt att tänka att ”bög” är det samma som att vara ”hetero” i grunden man är kär i någon. Den ena i någon av samma kön den andra i någon av annat kön, men kärleken är lika, lusten och passionen. Vad som skrämmer folk med bögar är att de har analsex… Det är vad de flesta killar och män skräms av. Men samtidigt så vill många heterosexuella män ha analsex med sina kvinnor… Vad är skillnaden? Sen att vissa män uppfattar homosexuella kvinnor som sexuellt är också intressant, för hur ofta skriker vi ”jävla lebba” i dagens samhälle? Det kanske var i början av 90-talet men idag är det mer ”accepterat” till skillnad från bögar. Anledningen är att vi ser kvinnor kyssas på bilder (vilket kan bindas ihop med det jag skrev om tidigare med nakna män vs nakna kvinnor, som ni kan läsa om här), homosexuella kvinnor anses okej på till skillnad mot homosexuella män. För en riktig man kyssar- och ligger inte en annan man… Men två kvinnor kan kyssa varandra, ta på varandras bröst och kyssas för de är ”tändande” medan två män skulle väcka otroligt avsmak hos många heterosexuella och förmodligen även skrämma skiten ur folk, ett sådant foto skulle bli klassas som ”provocerande”, medan två kvinnor anses ”vackert”.

Vi lever i ett heteronormativt samhälle, men varför inte försöka att bryta den trenden och sluta sträva efter de normala? För vad och vem är normal? Vi är olika och kommer alltid vara olika, olika är inte fel OLIKA är bra.
Lär barn att fitta och bög inte är något onormalt, lär barnen att de är något naturligt.
För naturligt och normalt är inte samma sak, och vi borde söka efter de naturliga eller hur?

Då William tröttnade på min kamera, eller tröttnade han har varit less på den en längre period fick jag fota mig själv.

En av många mammor.

Gjorde som fjortisarna och fotade mig i en
skitig spegel dagen till ära.

Längtar tills William kan gå hem helt från skolan. Bara halva vägen känns lång just nu. Mjukisbyxor och vinterskor.

På ica maxi här i stan har de grön stämpel på vissa produkter där det står ”Ät snart – kort datum”, jag brukar ibland ta dessa samtidigt som jag skäms för det känns snålt på något vis att inte köpa samma sak till fullpris. Anledningen till att jag tar sånt där är för att jag försöker intala mig själv att jag gör ett slag för miljön och sparar några slantar. Jag ställer mig alltid i snabbkassan så det är ju ingen som ser min snåla sida men ändå finns den där ”pinsamt” om någon skulle se att man faktiskt tar något med kort datum. Det blir lite som en pensionärsvarning när man hellre tar med sig en kasse än köper en ny (trots att man har 500 platskassar hemma.) Eller ännu värre köper sig en korg i plast som man sedan tar med sig till och från affären.

Jag gillar inte det där med att vara snål, eller som det så fint heter ”ekonomisk” men ibland så tar liksom tanten inom mig lite väl stor plats. Så jag köper ”Ät snart” produkter och känner mig så jävla pinsam egentligen.
Snål (ekonomisk) har jag nog varit hela livet, man kan ju undra varför då jag gärna slösar på dyra saker. Jag är typen ni ser rotandes i tiokronorslådan, eller som rusar in på lindex och skaffar mig trosor för 10 kronor styck bara för att jag någonstans tänker att ”WOW” nu har jag tjänat flera kronor på detta. Reor och billiga priser är som en drog för mig, mitt knark och jag borde skämmas men tyvärr har jag ingen skam i kroppen.

Är det bara jag som inte förstår varför folk väljer att skriva ut en anledning till att se säljer saker?

Till exempel på blocket, ”Jag säljer bord och stolar för vi fått tillökning i familjen?”, eller ”jag säljer vår bil för vi köpt en ny?”, ”Tv-säljes på grund av flytt?”.

Inte vet jag men jag bryr mig faktiskt inte om varför folk väljer att bli av med sina prylar? Är jag intresserad av dem bryr jag min knappast om i fall du ska flytta, fått tillökning eller för du köpt en ny?
Historien bakom din gamla soffa är jag faktiskt ganska ointresserad av personligen. Men det kanske finns någon anledning till att man berättar sånt här som jag inte förstått? Så när du säljer saker på nätet eller liknade, berättar du varför du säljer eller lägger du ut annonsen och skriver ”jag säljer följande” som jag gör?

Jag skrev om detta för några/något år sedan i bloggen men jag måste bara skriva om det igen då detta ämne poppade upp i mitt huvud.
Fula ord!

Varje gång jag ser kakorna som kallas för syltgrottor håller jag på att kräkas. Namnet? Vad sjutton tänkte skaparen på när de bestämde sig för att kalla kakorna för syltgrottor? De låter verkligen så äckligt (ja, jag kopplar allt till konstiga saker.)

Sen har vi hemorrojder, jag har sagt det förr och jag säger det igen DE är de fulaste ordet jag vet! Jag mår fruktansvärt illa av att höra ordet och ännu mer att tänka på ordet. Varför kunde inte någon valt att kalla det för något finare? Finns ju spanska kastanjetter då men de låter ju mest pinsamt? Jag tänker om man nu gud förbjude skulle få hemorrojder och skulle behöva söka hjälp för saken, jag skulle inte kunna gå till läkaren och säga en sån sak rakt ut för ordet är så fruktansvärt fult…
Andra sjukdomar som streptokocker, lunginflammation, och ja vi säger kondylom låter ju långt ifrån lika äckligt som hemorrojder? Hur sjutton tänkte den som skapade vissa namn?

Vårtgård är ett annat exempel, också oerhört hemskt ord, titta på mina vårtgårdar *yiiiuh”.

För ett par veckor sedan slog mig något som fick mig att känna mig otroligt konstig, jag insåg att det faktiskt finns människor som tycker om mig och vill bli vän med mig. Att det finns människor som umgås med mig för de tycker om mig och det kändes märkligt och väldigt konstigt.
Jag har vetat att jag har vänner, jag tycker otroligt mycket om mina vänner och värderar dem högt. Men det har aldrig någonsin tidigare slagit mig att vännerna faktiskt kan känna samma sak för mig. Jag har egentligen aldrig tänkt att mina vänner umgås med mig för det vill, utan mer för att ”ha någon att umgås med”. Jag har absolut inte höga tankar mig mig själv, min insida och vem jag är. Jag är mycket väl medveten om att det även är därför jag inte träffar någon eftersom jag inte anser mig duga i någon annans ögon. Jag menar, vilken kille skulle vilja ha mig egentligen? När de lär känna mig, när de förstår vem jag är. Lika tankar har jag haft med vänner, så slog det mig när jag vid flertal tillfällen på senare tid fått veta att folk VELAT bli vän med mig och att folk verkligen känt när de träffat mig första gången att ”henne tycker jag om”. Att folk säger att det är så kul att träffa dig. Det har känts enda sedan jag fick denna insikt som jag inte riktigt vet hur jag ska smälta det att folk faktiskt vill umgås med mig, att folk gillar mig.
Det har också fått mig att inse att jag stött bort många människor som försökt bli mina vänner då jag per automatik tänkt att; Varför vill de umgås med mig? De har ju redan så många vänner?
Jag har alltid tyckt om de vänner jag haft i min närhet, men aldrig trott att de velat ha mig där. I mina tankar har jag alltid tänkt att; De nog umgås med mig i brist på annat, att de inte gillar min karaktär och allt vad som nu poppat upp i mitt huvud. Men på senaste veckorna har jag fått höra saker som gjort att jag tagit till mig det folk sagt. Vänner tycker faktiskt om mig och vill umgås med mig, människor vill lära känna mig och bli vän med mig på riktigt.

Hur länge har folk försökt med detta utan att jag sett det?
Jag smälter detta bit för bit nu, och många andra saker vilket gör att mitt huvud är fullt med frågor och tankar.

Förvirrad människa.