Ska vandra ner mot stan om en halv timme, tänkte ta bussen till jobbet och då lär jag gå ner på stan och hämta pengarna först. Visst skulle man kunna cykla men jag orkar verkligen inte cykla fram och tillbaka dit jag ska för det känns för långt. Jag ska från ena sidan stan till den andra liksom, dit går ju bra men HEM. Det är uppför hela vägen så jag kände att nej jag tar och latmaskar mig och tar bussen så kan jag också passa på att lyssna på musik i mobilen, har ju en walkman så då kan man lyssna i den tills man kommer fram till jobbet.

Idag ska jag vara med ”stora” barn, del vill säga såna som är mellan fem till tio fritidsåldern. Sjukt det där att femåringar som inte fyllt sexår ännu går i förskoleklass det kommer ju min son också göra. Han kommer gå i förskoleklass när han fortfarande är fem år och de ska ändå räknas som skolmognad? Jag tycker svenska skolsystemet är rätt sjukt. Barn som det skiljer ett år mellan går i samma klass och förväntas kunna lika mycket. Tänk ett barn som är född 1 januari och ett barn som är född 31 december dom ska gå i samma klass och förväntas kunna samma saker trots att det är ett HELT år i mellan dom. Säg att det ena barnet är född första januari 00.00 och det andra barnet är född sista december 23.59 dom är alltså lika gamla då anser man trots att det skiljer en minut mellan åren liksom. Sen det att svenska skolan ofta stoppar dom smarta barnen att utvecklas, så om ett barn ligger längre fram i matteboken än dom andra och gör fler sidor än dom ska kan läraren bli förbannad, hörde rätt nyligen av en lärare som blivit arg på sin elev för barnet hade räknat för många sidor och då inte skulle kunna vara med på genom gången veckan efter. Min fråga är då hur pass snällt detta är mot barnet som får stanna för att vänta in sina kamrater.

Läste i lärarförbundets tidning om en skola som valt att kalla klasserna röd och grön tror jag det var, där lät man eleverna få läsa på den nivån dom låg på. Det fanns fyror som läste sexans matte samtidigt som fyrorna i ämnen som svenska kanske läste treans svenska beroende på starka och mindre starka ämnen. JAG tyckte detta system borde vara något som fler skolor kunde arbeta efter, tänk hur mycket roligare skolan skulle vara för eleverna om dom fick hjälp i svåra ämnen men även peppades i sina starka ämnen, då slipper eleverna någonsin känna sig sämst för tyvärr är det ju så att det man inte kan sätts större värde på än det man kan. Precis som med barn, många pedagoger ser till dom svaga sidorna hos barnet i stället för att se dom bra. OCH det är ju dom bra sidorna vi ska puscha på så barnet känner att om jag kan detta så kan jag även det som känns svårt. Jag talar av egen erfarenhet, jag var eleven som alla tyckte var kass på allting, trots detta hade jag en otrolig förmåga att skriva böcker och läsa böcker. Men alla mina pedagoger jag hade genom åren konsentrerade sig på att berätta hur dålig jag var på alla ämnen i stället för att lyfta mina starka sidor och jobba med mina svaga idag som blivande pedagog och fröken ser jag hur dom knäckte ett barn genom sina handlingar och koncentration på svagheter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.