Visar: 1 - 3 av 3 artiklar
Tv-serier, film & musik

Umgås med lillebror.

Brossan kommer hit strax vi ska se Four Christmases: Anywhere But Home, känns roligt. Gillar komedier så då kan man passa på att se nått sånt. Ska tvinga med brossan till maxi och köpa lite godis, för vad är filmkväll utan godis? Sonen drog till sin pappa nyss. Där ska dom ha fredagsmys. Saknaden blir så sjukt stor när ens barn lämnar en för helgen, det blir så tomt och tyst.

Om två veckor är det 1900-tals fest hos mig. KOMMER bli skit kul tror jag och hoppas. Spännande att se vad andra har på sig för kläder 1900-talet bjöd ju på mycket mode bara det faktum att kvinnor fick ha byxor liksom. 60-talet med rock and roll stilen och sånt.

Annars mår jag illa, gjort i några dagar nu. Vet egentligen inte vad det beror på men lär väl finnas någon orsak.

Ikväll kommer nya ugly betty avsnittet också. Så då blir det att kika imorgon när den läggs ut på webben. Kikar genom USA. Hittat en lagligt sett att kunna se på tv-serier, vilket är skit bra. Googlade och kan numera se sånt. HATAR nämligen väntan. Sånt har aldrig varit min starka sida.

Författarens egna ord.

Jag har nog aldrig varit kär, och ska heller aldrig bli.

Satt och diskuterade med Anna precis om kärlek. Jag sa då, jag vet seriöst inte om jag någonsin varit eller kommer bli kär. Jag har många gånger trott att jag nog varit kär. Men så här nu när jag funderar över det är det mer en nervös känsla. Sån som kan jämföras med när man ska på arbetsintervju eller första dagen i en ny grupp med människor. Rädslan inför att göra fel, rädslan över att förlora det som är bra och framför allt den där sorgsna känslan av att det här kommer aldrig bli bra. Jag har därför idag med facit i hand insett att jag nog aldrig varit kär. Jag har nog kanske trott att jag rent av varit de, men jag har nog inte varit kär. Som det ser ut idag kommer jag nog heller aldrig bli kär. Har man inte upplevt att vara kär vi tjugofem lär man inte uppleva det senare i livet heller.

Jag borde känna mig defekt nu? Jag vet inte, jag kanske är för kritiskt granskande som människa för att kunna känna mig kär.

Kärlek har jag upplevt, jag har fött mitt barn. En obeskrivlig kärlek. Men att vara kär har jag aldrig varit och kommer nog heller aldrig få uppleva. Vad jag varit finns det nog inte ord för? Orolig, rädd och drömmande kanske. Men kär? Tyvärr har jag nog aldrig varit detta.

Författarens egna ord.

Fredagen den trettonde.

Den här dagen brukar inte vara rolig för mig. Händer alltid något skit då, tror dock det är slumpen. En gång fick jag en bokhylla i huvudet och en gång råkade jag slå av hela lilltånageln. REJÄL smärta alltså båda gångerna. Jag försöker därför ta det lugnt idag. Fick min mens så klart idag, tur i oturen? Jag har längtat efter de så jag slipper vara PMS:ig men hatar mensen för den gör ont och gör en äckli.

Sonen kikar nu på Cars eller bilar som den heter på svenska. Innan dess kikade både jag och han på ko-gänget och åt fiskpinnar. Nu sitter jag här och tänker annars. Ska försöka skriva lite mera positiva saker idag, känns som hela dagen igår bara var massa surighet.

Annars känner mig mig trött. Tänkte faktiskt vila ikväll. Drömde i natt att jag var typ jagad av nån karl, han slog mig och höll mig fast försökte tvinga mig att ha sex med honom. Vaknade i drömmen och somnade om men fortsatte drömma om samma sak, han var efter mig över allt. Tog på mig höll fast mig, hotade mig. Jag befann mig ena stunden här hemma, sen nere på stan. Grinade till sonens pappa när jag berättade om honom (i drömmen alltså drömde att jag berättade för sonens pappa om den här killen). Jag vet inte vem killen är aldrig sett honom innan, drömde att han våldtagit en femtonåring också. Kände rejäla äckelkänslor när jag vaknade i morse och har gjort hela dagen. Det känns som någon faktiskt våldtagit mig på riktigt fast det var en dröm. Kände hur jag riktigt skrubbade mitt skinn i duschen. DET har ju inte hänt ändå mår jag dåligt av det. Hur kan man drömma om övergrepp som känns så verkliga att man dagen efter mår dåligt över det?