Hehe såg något kul.

Var in på bloglovin och sökte på min blogg. Personer som gillar min blogg gillar också HÅLL i er nu Johan Palm?! Nu förstår jag att någon av mina läsare läser hans blogg men såg något komiskt i det där. Alltså jag kan inte se att jag skriva på något vis liknande Johan Palm. Så då blir man ju nyfiken på vilka som läser här. Sett att majoriteten som läser är i från Falun, vilket jag kan räkna ut cirka 4 eventuellt 5 som besöker min blogg härifrån, ni har lämnat kommentarer förut så jag misstänker vilka ni är för ni har nog följt mig i mina blogg vandringar lite. Men resten vet jag inte, jag har ändå väldigt många trogna som läser det jag skriver varje dag och har så gjort länge, länge. Vissa som sagt vet jag om men ni andra? Vilka är ni? Skulle vara så himla kul om ni bara skrev en kommentar. JAG lovar jag kommer inte bita er i örat och dessutom så behöver ni inte lämna namn om det känns jobbigt. Vet ni vem jag är? Hur har ni hittat hit? Berätta lite om er själva. Jaja, jag tjatar men så kul när folk faktiskt lämnar en kommentar på de man skriver och inte bara kikar. Jag har öppen blogg så det är helt okej, men kul om man får lite respons också.

Imorgon MÅSTE jag göra klart mina spypåsar i form av reflektion samt portfolio. Dom känns som två jävla svarta spypåsar som seglar runt i luften i väntan på att dimpa ner på någon. Yeak.

På tal om spypåsar, minns jag den gången jag var 18 år och bodde i min första lägenhet (flyttade hemifrån när jag var 17 och bodde i första lägenheten tills jag var 18,4) i alla fall, det hade varit sista april och jag följde glad i hågen med Anna, Lena och Jenny till Älvdalen för supar fest. DET blev en jävla till supar fest också. Först drack jag rödvin, sen begav vi oss till nån fest och där serverades hembränt. På den där tiden drack jag sånt där och hade inga problem med det heller. Jag tog ett glas (var rätt stort vill jag minnas) tog sprit och ett kryddmått apelsin juice och svepte skiten. Minns att Anna och Lena sa “MEN Madde är du galen”, sen tog jag mig ett lika glas till men då tror jag det var rent. Sen gick jag ut på nån slags altan och stod och pratade och blev senimental för en gång skull, jag har kanske gråtit högst 15 gånger i mitt liv på fyllan. Alla gånger har det varit något som faktiskt hänt. Den här gången var jag helt enkelt berörd. Jag och Anna satt sen och rev ur bilar vi ville ha ur killarna som bodde därs motorbössen och proppade ner i våra väskor. Efteråt fick jag nån sjuk idé och försöke övertala Lena om att vi skulle knycka en av karlarna som befann sig därs skor. Lena sa NEJ Madde de ska vi inte. Så här efteråt kan man undra varför min berusade hjärna ville knycka använda äckliga skor, men har nått minne av en plan att slänga ut dom i snön. Annars har jag faktiskt aldrig varit sån som snott saker, jag har till exempel aldrig snattat eller snott kläder och parfymer från fester. Aldrig förstått såna där grejer. Dom där skorna var mer bus, jag ville som sagt slänga ut dom i snön ÄVEN om det var elakt.

I alla fall, jag följde med gänget ner på nått ställe? Var några slogbodar där och jag minns mest småsten mot fötterna och att det var värsta fjortis tillhållet. Sen hände väl typiska fyllefjortisgrejer. ANSER att fjortis inte är en ålder utan en livsstil. I alla fall så började jag spy som fan och en klasskompis och hennes dåvarande karl fick in mig i bilen. Sov hela vägen, och tror jag fick hjälp upp i lägenheten. Sen dagen efter hade jag lovat Anna att följa med till Falun. VISST tänkte jag, trots att jag legat och spytt i ett dygn. Hoppade på bussen med ica-kasse i högsta hugg och spydde hela resan i varje uppförsbacke samt nerför, varje krök. Anna satt och skämdes och skrattade, hennes kompis höll nog också på att dö av skam. Över madam som inte hade någon skam i kroppen och spydde en hel resa på 10 mil. När vi kom fram till Falun tog jag min jävla kasse och slänge i snön utanför Ica supermarket. Sen spydde jag vid falubron. Jag måste säga att jag nog gjorde namn för spypåsar. Tog mig två jävla dygn att bli helt återställd. Spydde kanske inte dag två men mådde fan som ett vandrande anus.

Ge blod.

Jag har nu ringt till blodcentralen här i Falun och frågat om jag får ge blod. Imorgon någon gång kommer läkaren ringa mig och ge mig ett svar om jag får ge blod eller inte. JAG hoppas jag kommer få ge blod. Jag känner att det skulle kännas som en god gärning då jag vet flera som faktiskt varit i behov av blod många gånger och jag vet personer som faktiskt överlevt just på grund av att dom fått blod. Nu hoppas jag alltså på att jag ska få ge. Det finns en anledning att jag inte får och den är den djupa ventrombosen jag hade 2003. Jag känner att jag hoppas att den inte ska stå i vägen för mig att ge blod nu. Det här känns stort, och har jag “tur” så kommer jag snart vara blodgivare. Jag är 0 rh+ och ska då kunna ge blod till vem som helst om jag förstått rätt förut när jag pratade med min BM och fick veta vilken blodgrupp jag var.

Ger ni blod? Varför eller varför inte? Vet du vilken blodgrupp du har?

Skoldag.

Nyss hemkommen från skolan. Gick dit vid åtta och diskuterade litteraturen med Lisa, sen dök Linda och Malin och Sandra upp efteråt. Efter diskutionerna blev det seminarium som gick riktigt fort idag. Vi fick berätta egenskaper/roller av oss själva. Jag tog mig själv som mamma och som storasyster.

Jag sa att: Som storasyster blir jag som fem år igen. Jag retas och gräver och rotar i mina syskons grejer. Håller på att bestämmer och beter mig som ett riktigt barn. Tvinga mina syskon till diverse elakheter och utöver någon slags makt. Antar att alla storasyskon är jävliga på den punkten. Men som mamma, visst så har man makt och jag retas en del med sonen, INTE retas elakt men ni vet busretas så där som jag kommer först till dörren osv. Igår när jag lekte den där leken så stod jag och sonen vid ytterdörren och skulle se vem som vann in jag och sonen proppade fötterna innanför dörren och han vann så hör jag bakom mig en av tanterna i huset säga, ÅH här busas de. Jag blev faktiskt alldeles röd i ansiktet vilket inte är vanligt för att vara mig. Kändes pinsamt fast det ändå var förbannat roligt att leka med sonen jag gör det rätt ofta men när vuxna ser sånt där beteende skämms man ju omedvetet. I alla fall säger hon, JA ibland måste man få busa och leka med sina barn också. Så skrattade hon och jag med. Hehe. Sonen som var vinnaren njöt i fulla drag. Hehe. I alla fall så tillbaka till min mamma roll. Som mamma är jag rätt mild, jag kan vara sträng, och skälla, retas och skratta men ändå jag är mild och kärlekfull på ett sätt jag aldrig varit mot någon innan. Som den lilla saken som när sonen kryper upp i mitt knä och jag bara kramar om honom. Mild på ett mammavis. Jag tror det är viktigt för barn att ha en mamma som är sträng, ibland arg, ibland ledsen, ibland glad men ändå mamma mild och kärleksfull och sån är jag som person med min son.

Efter seminariet gick jag och Lisa till donken, åt lite pratade och sen kikade vi i affärerna på regimentet.

Snart ska jag hämta den busiga lilla sonen, ska hem och städa lite. Sen får jag se vad som sker resten av dagen. Vad ska ni göra?