november 16, 2009

Cosmopolitan och veckorevyn.

Fick en cosmopolitan och veckorevyn idag. Till saken hör att jag tror jag prenumererar på cosmo men nu stod det att jag fått gratis nummer som tack från Nelly.se , så risken är stor att jag får dubbelt nummer imorgon eller så.
Får väl se. Fick även veckoreyn som jag inte fick någon som helst koll på varför för så vitt jag vet har jag gått ur veckorevyn men det visar sig antar jag?

Ska gå och lägga mig strax. Imorgon ska vi ha lekpedagogisk uppgift i studiegruppen och spela upp för barn, det känns väldigt nervöst vill jag säga. Jag är ingen teater apa så jag känner stor press. MEN ska förhoppningsvis både bli kul och givande. Lär gå och lägga mig nu. I natt blev jag nämligen väckt av att min gamla telefon levdet ett eget liv, trots att den var avstängd trodde den att klockan var 07.00 och att jag skulle gå upp. KLOCKAN var 3.00 på natten och jag begrep inte ett skit varifrån ljudet kom lyssnade och letade men hittade inget. Vet att jag trodde det var sonens leksak ett tag? SKUM man blir när man är så där nyvaken. Hade skit svårt att somna om sen, och sonen vaknade och ville kissa så klart och ropade på mig så fick gå dit antar att det störde hans sömn. Så jag hoppas på att få sova ut i natt behöver in skönhets sömn.

Skriver väl mer imorgon. Här får ni ett smakprov på mina tidningar. Läser ni innan ni lägger er? Eller ser ni på tv tills ni somnar? Jag kan inte somna framför tv:n längre störs av ljuset förr kunde jag det men inte längre. Radio har jag aldrig kunnat ha på när jag sover, det stör mina drömmar och passar liksom inte in där. JAG ska ha tyst och mörk när jag sover då sover jag som allra bäst.

Glögg och annat snusk.

Det finns saker som jag gör som är förbjudet. En av dessa saker är att jag INTE tycker om glögg. Det är egentligen bland det fulaste man kan erkänna. Julen och glögg hör ihop. Men jag gillar inte glögg, när jag var femton och fest galen knyckte jag en glögg ut mammas barskåp mitt i sommaren för det var det ända jag tänkte att hon inte skulle sakna. Inte sån där alkoholfri så klart utan med alkohol i. Den där glöggen satt jag sen med nere på bryggan och drack av för att bli full, och visst blev jag de. Men jag spydde även som ett as efteråt. Så här senare tror jag det var början på mitt glögg hat.
Jag har tyvärr supit sönder många saker, precis som dom flesta gjort som någon gång festat. Ett tag kunde jag till exempel inte dricka coca-cola för jag tyckte det smakade precis som hembränt. För sånt skit drack man ju i sina ungdomsdagar. Coca-cola hembränt och redlöshet var liksom a och o ett tag i livet. Jag hoppas min son blir lugn och inte ens hälften av vad jag var i ungdomen.
En annan sak jag inte kan dricka är portello. Hade aldrig smakat portello innan jag var sjutton år. Vi fick tag på vad jag tror var dålig sprit (läs hembränt) , jag drack och blev helt jävla kokko i krukan. Jag var inte snäll på en fläck den kvällen. Minns mest att folk bad mig gå hem och sova. Jag sov dock i baksätet på bilen så gott som hela kvällen och spydde ut genom bilen flera gånger under resan. SPYDDE portello. Hade tyckt den var sjukt god innan för den smakade som något men jag minns inte vad. Spydde som sagt som ett as när jag drack det så varje gång jag ser portello i butiker vänder det sig i magen på mig.
En annan sak jag supit sönder är san francisco, den drack jag sjukt mycket förr men spydde som ett av av. Apelsinjuice var också förstörd dryck efter de men nu går det bättre. Sen har vi också andra drycker som man spytt av som sist när jag drack med Linn och fick jäger. JAG spydde som ett as dagen efter så det stank jäger i näsan. Jag har också förstört solbacka körsbärsvin. Folk brukar minnas mig för den, dock blev jag helt shitzo i huvudet av det och idag vet jag varför den innehåller hasselnötter och jag är nötallergiker. SMART att dricka de va? Hehe.

Har ni förstört någon dryck och i så fall vilken?

Delat mitt blod.

Idag har jag varit och lämnat hälsodeklaration eller vad man ska kalla det var ett A4 med frågor om min hälsa kändes faktiskt som det gick fort att få det igenom. Sen fick jag information om vilka steg man går igenom och att det tar cirka 5 min att lämna blod, när man lämnat blod får man en smörgås samt juice och annat. Man får också en järntablett samt välja en gåva. VAR väldigt mycket fint bland gåvorn. Jag såg flera saker som skulle passa hemma hos mig. Första gången man lämnar blod får man också en pins som säger att man lämnat blod. Känns spännade om cirka 4 veckor kommer jag att få en kallese och lämna min omgång blod. Känns faktiskt så himla enkelt. Valde förmiddagar då den tiden är det som brukar passa mig allra bäst.

Så nu är jag alltså på väg att bli blodgivare.

Idag, snart snart snart.

Om typ 18 min kommer vi ha studiegrupp och gå igenom det sista inför imorgon. Jag är nervös känner jag. Eller pressad? Undra vilket ord som passa bäst, NERVÖS eller PRESSAD. Både orden kan vara rätt lika. Jag känner mig nog mest pressad. Eftersom skolarbete är väldigt pressande i sig, här så väljer man ändå att göra något man vill ska bli bra. Eller jag är sån. Jag vill att när det är något praktiskt jag ska göra att det är hundra procent bra. Därimot när det är teoretiskt är jag inte alls lika ambisiös. Kanske för jag helt enkelt inte tycker teori är lika viktigt som praktik. Ofta så säger det praktiska mer om ens sätt att jobba en det teoretiska.

Jag gillar att läsa, även skriva är kul men det pratiska momenten är roligast för där ser man resultatet mer klart och inte alls lika luddigt. Det är som när man städar. Det blir ett resultat det blir RENT, sånt gillar jag. Därimot uppnår jag inte alls samma klimax om jag typ skriver som här i bloggen. Visst det blir inlägg men det ger mig inte samma klimax som ett bra resultat av städningen.

Jag vet jag är skum. DOCK är det inget jag försöker sopa under mattan, jag är liksom som jag är. Folk som umgås med mig har nog svårt att placera mig. IBLAND är jag nämligen väldigt vild, galen och brutal. Ibland drar jag mig undan och vill vara ifred och är reserverad. Jag är heller inte sån som ger mig själ till nya människor, jag sluter mig som en mussla först man lär trixa med mig och vinna mitt förtroende innan man lyckas öppna mig.

NU ska jag sluta blogga nu kom min studiegrupp!

När ens döda pappa är närmare en man tror.

GAH, jag blev bokad för jobb idag. Hela kvällen igår försökte jag komma in på insidan men det gick inte. Så i morse fick jag så klart sms och blivit bokad för jobb. FICK panik för jag kan verkligen inte idag. Hela dagen är uppbokad. Först och främst ska vi ha studiegrupp och planera inför uppspelandet av teatern imorgon, sen ska jag skriva in mig på blodcentralen för att bli blodgivare. Det betyder alltså att idag ska jag ta massor med rör och i dom kommer mitt blod att gå igenom diverse olika tester för att sedan bli blodgivare. JAG hoppas verkligen jag får bli, skulle bli så himla besviken annars FAKTISKT, stupa på mål linjen liksom. Eftersom jag haft blodpropp var de första målet att ta sig över nu är jag så NÄRA. Fick veta att min pappa var blodgivare när han levde, det känns spännande att jag gör samma val som honom i något. Vissa stunder känns det som jag är nära min pappa även om minnena av honom bleknar bort mer och mer. Vissa saker minns jag inte, medans andra kommer jag ihåg vagt. När jag var liten sa alla att jag skulle minnas honom, därimot mina syskon 4 och 5 år skulle inte komma ihåg honom alls. Jag minns honom mest men inte alla lika mycket som jag gjort första året, andra året osv. Det känns som efter varje år har ett minne försvunnit. Har ni sett den där filmen ”den oändliga historien 2” där är det en häxa som tar Sebastians (har för mig han heter så) minnen i ett slags minnes solk. Varje gång han önskar något hamnar hans minnen i en liten glaskula. Han har sen bara 2 minnen kvar, det ena är hans mamma, det ena är hans pappa. Han önskar med den sista och då finns bara ett minne kvar, pappan som ropar på honom från hans värld. I alla fall så säger häxan att välj nu att åka tillbaka till din pappa så fantasin dör eller något liknade. Sebastian säger då, JAG önskar att du får ett hjärta. Så får den här häxan ett hjärta och fantasin eller vad det heter blir normalt igen.
Jag såg den här filmen första gången när pappa levde tror jag. Fick i alla fall första filmen när jag sju år gammal. Den var så fin minns jag, dock film nummer två var inte lika fin, den med häxan. Den var rätt läskig och min bror som var runt 3 – 4 råkade komma in och se och fick panik och blev helt förstörd så jag fick inte se den mer. Jag var så frustrerad minns jag. Men förstår ju mamma också, man kan inte ha en film som skrämmer livet ut ett så litet barn dock förstod jag inte hennes val när jag var liten. I alla fall det där med minnesållet. När jag började glömma saker med pappa (han dog när jag var 9 år) så tänkte jag om minnen var så, att vi helt enkelt sållar och glömmer det vi en gång uppfattade som viktigt. Det skrämmer mig att barn glömmer en så fort, jag är livrädd för att sonen ska glömma mig, kanske också mycket för jag vet hur det är med mig och mina syskon som var barn när pappa dog. Min syster minns kanske 1-2 saker har hon sagt, och hon vet inte riktigt om det är fantasi eller verklighet. Min bror minns en sak, i alla fall gjorde han förr. Det han minns är att min pappa kunde släcka ljus med fingertopparna. Min systers ena minne är att vi fick åka utan bälte i pappas bil när mamma inte var med.
Det jag minns är många hemska saker, nästan bara hemska faktiskt. Dock minns jag ett bra minne. När pappa tog mig till leksaksaffärer i Noret i Mora, strax innan han dog och lät mig välja precis vad jag ville i hela butiken. Det kan låta som så lite för andra men det här minnet vårdar jag så ömt. Jag gick runt i affären i vad jag tyckte kändes som timmar för att komma på vad jag ville ha. Så hittade jag en gosedjurshund (båtsman modell) med en rosa utstickande tunga. Jag valde denna då jag tyckte den var så mjuk, gosig och fin. OCH jag ville ha en egen hund, pappa hade en hund Acke som jag ofta gick ut och gick med när jag sov hos pappa. Älskade verkligen den hunden. Så fick jag min mjukisdjurs hund som jag vårade så ömt. Pappa dog 2 månader efter jag fick den där hunden. Som jag gråtit mina tårar på den hunden. Den är idag i precis samma skick som när jag köpte den.

Året efter detta fick jag en gosedjurskatt av min mamma jag minns att jag nästan inte vågade ta i mot den. För i min barn hjärna trodde jag att tar jag i mot den här katten nu kommer mamma dö, precis som pappa gjorde när jag fick hunden. Jag var livrädd. Två månader efter detta kom en ny person in i mitt liv, en svart lurvig liten sak. Min alldeles egen hundvalp Sassa. Sassa fick bli min ledsagare och tröst genom åren, som jag grät i hennes päls och som hon slickade bort mina tårar när jag grät. Hon fanns där genom mina tunga år. När jag flyttade hemifrån blev hon SÅ sur på mig, men det gick över. Sen när jag blev gravid och låg på soffan med magen hoppade hon upp och la sig på den. Hon låg där medans sonen sparkade och for runt och hon tittade upp in i mina ögon många gånger. Jag undrar om hon förstod vad som fanns det inne, tror nog det. Dagen jag bar in babyskyddet i hallen glömmer jag inte heller HON såg så lidande ut. Kollade på sonen och sen på mig, jag undrar om hon trodde att han tog hennes plats för henne. Ens barn tar allas plats dock älskade jag Sassa precis lika mycket som innan. Sassa la sig dock bredvid sonen och sov när han sov, så jag tror inte hon riktigt tyckte så fullt illa om honom som hon försökte påvisa alla. Sen kom då dagen när hon dog. Det är nu 3 år sedan, inte på dagen men månaden. Mamma vaknade av att se Sassa vingla i sovrummet och hur hon kissade på sig. Hon hade slagsida. Jag befann mig 10 mil bort och visste inte vad jag skulle göra. Mamma ringde sedan och berättade att Sassa fått en spruta och somnat in. Sassa min älskade hund hade fått en hjärnblödning. Det väkte så i mitt hjärta att jag inte fick vara där och säga adjö, hon hade stöttat mig så många gånger och dagen hon dog fanns jag inte där.
På något vis tror jag att Sassas plats i familjen gjorde mycket. Att jag fick Sassa i just rätt tillfälle. Vi var en så olycklig familj men blev ändå lyckliga av att ha Sassa där. Jag tror Sassa var en lycklig hund, hon fick ett långt och bra liv hon levde tills hon var 12 år och var busig och pigg ända tills slutet. Vissa menar att djur är just djur, men djur är också familjemedlemmar och det gör ont när dom dör precis som när ens pappa dör. Smärta kan inte jämföras men smärta finns där oavsett hur lång tiden går. Tiden läkar alla sår heter det ju, och visst är det så. Men såren blir ärr som visas vid speciella tillfällen. Ibland gör det ont och ibland är dom behagliga och jag antar att det är de som är livet.

We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookie name Active

Vem är jag.

Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.

Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem

Kommentarer

När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden. En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.

Media

Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.

Kontaktformulär

Cookie-filer

Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år. Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare. När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort. Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.

Inbäddad innehåll från andra webbplatser

Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen. Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.

Analys

Vilka jag delar dina data med

Hur länge jag behåller dina uppgifter

Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning. För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.

Vilka rättigheter du har över dina data

Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.

Vart skickar jag dina uppgifter

Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.

Din kontaktinformation

Ytterligare information

Hur vi skyddar din information

Vilka procedurer vi har för dataläckor

Från vilka utomstående parter vi tar emot data

Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter

Branschkrav om delgivning av information

Save settings
Cookies settings