Hur mycket jag bryr mig.

Urk, fick nån gråt attack här tidigare idag. Bara grät så fick lov att ringa min mamma och böla, Anna kom förbi rätt lägligt så jag pratade med henne också. Båda fick mig på bättre humör. Det kändes som ALLT kom över mig. Tankar och saker som inte känns riktigt bra, jag skriver inte om sånt här. Inget jag vill delge massa folk som sen ska sitta och gotta sig i att folk blir ledsna typ.

I alla fall, bjöd Anna på lite glass och William och jag tog också varsin. Sen drog William på kalas hem till sonens pappas mormor och jag och Anna drog ner på stan och åt pizza ihop. Där satt vi och kollade på folk och diskuterade hurvida 240 fortfarande är okej eller inte. Jag och Anna drog slutsatsen att 240 var ute redan när vi var unga och nu är det ett under att dom ens går. Vi såg dock 2 stycken 240 så vi var impade, bilarna går än. Förutom de såg vi också 740:is som också är en del av ens ungdoms svunna tider.

Skumt det där hur vissa bilar har påverkat en genom åren. När William låg i magen skaffade sonens pappa en BMW kombi, en svart. Den åkte jag i några gånger och vi tog hem William i den, 2 veckor senare drog sonens pappa och köpte en cheva van som vi åkte i väldigt länge, på våren där sen köpte han en till BMW så varvade han att köra den BMW:n med att köra chevan, nu ska han förmodligen sälja chevan. Den har dock mysfaktor. Minns bebis tiden med William i den. Jag och William satt där bak i stolarna (DET är inte säten utan tygstolar) och sonens pappa satt där fram och körde. Mysigt värre. Sängar och bord där bak och sånt.

Sen köpte sonens pappa en till BMW, den har han dock inte kört så många gånger. Nu kollar han efter ny bil. Det känns som att alla bilar ändå bär minnen för en. Bilar har dom senaste 10 åren varit rätt aktivt ämne i mitt liv. Åka runt i bilar, dricka 3,5or och spy någonstans i ett dike till att åka bilar, NJUTA och känna att man lever. Jag trivs att sitta bak i till exempel en raggar bil höra ljudet från motorn och bara NJUTA, jag älskar raggarbilar. Anser inte att en 240 är en raggarbil ALDRIG, en raggarbil för mig är en RIKTIG raggarbil en jänkare. 240 är typ nyss fått körkort jag kör epa stämplat men en jänkare, JAG drömmer om en ljusrosa raggarbil med vita skinnsäten som det står med vit text längst bak ”BARBIE” på, det har jag velat ha sen jag var 12-13 år. Vet också att folk dör när jag säger det med, fatta. SÅÅÅ fint sen skulle jag ha krav på rosa boas när man åkte med mig. Det skulle passa hela min image, så himla mycket mig.