Då åker vi strax, jag ska bara duscha men det går fort. Åker förbi statiol och lämnar in ett paket som ska åka med DHL, som jag förstått det ska det finnas kartonger för deras frakt där så det hoppas jag. Sen åker vi uppåt. Blir roligt att träffa mormor lite.

Tänkte ta med William till pappas grav också. Kanske morfars med. Känns som jag måste dit, har inte varit dit på sju år. I och för sig brukade inte besöken vara ofta förut heller men gick dit fler gånger en vart sjunde år i alla fall om man säger så. Sist jag var dit var alltså cirka tio år efter hans död.
Pappa har varit död i 17 år, jag har levt längre utan pappa i mitt liv än jag hade någon pappa. Jag antar att det är konstigt för många, för mig på något underligt vis känns det helt normalt. Människans hjärna har en tendens att sudda ut jobbiga saker och endast leva i nuet. Att vi alltid bär på sorg och saknad och funderingar men glömmer längtan och saker som för en känns konstigt. Döden är inte tabu för mig som för andra, jag kan helt okänslig fråga andra hur deras föräldrar dog för jag är helt enkelt ganska avtrubbad och tycker döden är så naturligt. ÄNDÅ är jag livrädd för att någon i min närhet ska dö eller jag själv, men att prata om folk som redan är döda är mer normalitet för mig. Jag kan diskutera det utan några som helst samvetskval och skräms inte det minsta av när folk berättar om hur någon dött i cancer utan lyssnar och JAHA.

Dör någon för en som barn stannar barnets lättsamma tankar kvar. Kanske för att barn inte ska fastna i saker, barn behöver den styrkan att själva acceptera saker för annars skulle deras naivitet dö ut av sig själv. Barn behöver sin naivitet och vara lättsam för annars skulle dom inte kunna vara barn.

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: