Som jag skrev tidigare åkte jag till min hembygd idag. Orsa, heter det hembygd? Det gör det nog, när jag åkte dit kände jag första bara den vanliga ångest som infaller sig när jag kommer vid rondellen i Mora, alla tankar på den människa jag en gång var alla minnen och de jag inte riktigt vill kännas vid. Men direkt när jag kom in till min underbara mormor försvann alla dessa tankar, istället så myste jag massor i hennes närhet.

Vi tog bilen till pappas och farmor samt farbror (som jag endast träffade några månader som jag förstått det, han dog när jag var bebis) grav, till min fasters grav och sedan till min gammalmorfar som jag aldrig träffade, vi gick runt hos släktingar till min morfar och åkte sedan tillbaka till min mormor (knäppt kort på gravarna. Tar någon illa upp säg till så tar jag bort korten). Sen gick vi till Ica för att träffa min lillebror. Där träffade jag två av mina kusiner lite otippat. Sen fick jag se den ena kusinens nyfödda bebis. Begav oss mot min morfars grav som ligger mitt i centrala Orsa vid vita kyrkogården. Gick dit och tittade lite för att sedan bege oss tillbaka till min mormor igen. Åkte till Ica och hämtade brossan eftersom jag lagade lite mat till mormor och William och brossan skulle komma dit.

Sen så satt vi och pratade en stund, och William började se trött ut så det blev dags att bege sig tillbaka hemåt igen. HEM till Falun, tog bilen och körde. En bit efter Rättvik närmare bestämt Vidablick fick jag en Volvo240 efter mig med en blond mycket irriterande brud som följde efter mig hela vägen till Preem rondellen vid bojsen här i stan. Seriöst jag hade lust att få ett vansinnes utbrott på henne. Jag ser mig själv som en lugn och stabil körare, jag brukar SÄLLAN bli arg, men hon… Jag trodde hon ville köra om jag kör nämligen lagligt och folk brukar inte de, så jag körde in på sidan för hennes skull blinkade lite redan utanför Vidablick det är okej att ÅKA förbi. Tror ni hon gjorde de? NEJ,kärringen eller jag kärring är faktiskt inte sant hon var kanske i tjugo års åldern men jag kallar folk kärring när jag stör mig på dom. I alla fall tillbaka till samtalsämnet, hon körde fan och körde precis bakom min stackars bil HELA vägen. Jag lovar, hon var precis så pass nära att hade jag fått lov att bromsa på grund av en Älg eller annat vilt hade jag haft hennes 240 i bagageutrymmet på bilen. Jag var så arg och irritera på henne, SVOR långa rader av ilska i bilen med ord som jag är glad att William som sov INTE hörde.

JAG tycker, och de är min personliga anledning att man inte ska köra PRECIS bakom en bil, det är JUST såna saker som faktiskt ofta är orsaken till whiplash skador folk som ligger och precis i baken på bilarna. MAN ska hålla ett avstånd, för folk som missat de STÅR det i körkortsboken, ända anledningen till att åka så där nära röven på bilen är för att köra om. Den här tjejen kunde köra om mig jag körde på väggrenen för hennes skull men när jag saktade in saktade hon in, när jag körde mot väggrenen så körde hon mot väggrenen. NU förstår jag folk som säger att dom endast anser att dom är de ända folket som kan köra bil… JAG kör jävligt mycket bättre bil en folk som tror att dom får köra på mig efter vägen.

Framme vid kyrkogården. Där min pappa ligger samt hade sin begravning 1993.

Pappa , Min farbror samt farmors grav.
Min pappa Ulf Landgren död 1993 , endast 39 år gammal.
(Dog i en bilolycka)

Duvan har pappa fått av mig samt mina syskon när han dog.

Plockade några blommor och la precis bredvid duvan.
Första besöket på pappas grav på sju år.
Och första gången någonsin på min farmors.

William med handen på sin morfars gravsten.

Gick förbi min fasters grav också. Har varit där en gång innan.

Min gammelmorfars grav.

Där hölls min pappas begravning 1993.
Jag var nio år och jag minns det inte alls lika tydligt längre. Däremot minns jag mer när jag la ner min
pappas urna i graven. Jag och min faster tog ner den tillsammans.

Vägen till kapellet som alltid känns lika skrämmande.
Vackert på kyrkogården, men hela denna väg får mig att känna såna känslor av maktlöshet.
Är därför jag undviker kyrkor. Känslan av ensamheten skämmer mig.

Lite bilder från Orsa.
(Minns tiden när jag och Anna satt där ute på Orsa hotells trapp och bara garvade över nått)

Nån form av rondellprydnad.

Lite av Orsa. Målet kyrkan.

Orsa Kyrka.

Humlor på kyrkogården.

Inne i Orsa kyrka.
(William ville gå in. Jag är inte medlem i kyrkan själv då jag inte är kristen och anser att det är konstigt att vara med då. Men om William vill se följer jag med in)

Orsa kyrka. Detta har man varit på många gånger.
Bland annat sjungit solo där framme. Har även varit där på skolavslutningar.

Här döpet mina syskon. Minns framför allt min syster Cillas dop.
Hade klackskor så jag stod och KLACKADE allt jag kunde inne i kyrkan. Hehe

Orgel William var impad.

Även om jag som sagt gått ur Svenska kyrkan. Är jag ändå imponerad av byggnaderna.
TÄNK att folk gjort dom, det mesta för hand. Det är mer en nu för tiden när maskiner gör massor av jobbet.

Jag tycker att det är vackert faktiskt. Ett väldigt arbete bakom.

Min låg och mellanstadieskola.

Där har man förtärt alkohol på Orsa-Yran i sin ungdoms svunna dagar.
Även där jag och Anna sjöng lambada och imiterade Systrarna Graaf som 14 åringar.

Bakom detta visa tåghus? Bodde jag och Anna när vi lärde känna varandra 1998.

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: