Idag är det Ulf dagen.Min pappa dog någon av dagarna kring sin namnsdag.Jag har dålig koll, jag var nio år gammal och solen lyste så vackert den dagen. Jag minns hur min mamma såg ut och hur hon gråtandes talade om att min pappa var död. Död betyder aldrig mera komma tillbaka.
Jag var nio år och förstod begreppet död, men jag var nio år men fantasin fanns kvar.Jag trodde pappa kanske skulle återvända i alla fall.Det gjorde han inte, bara i mina drömmar där han gång på gång ignorerade mig när jag skrek du lever, och han kallt la sin blick mot mig och sa ”jag har inga barn”, jag var nio år och förstod vad som var dröm och verklighet.Men jag trodde i min fantasivärld att han kanske ändå levde. Han var död och kom aldrig åter.Idag, imorgon eller igår är/var det 18 år sedan han krockade mot en tall och tog sitt sista andetag.En tall på Våmhusvägen, en tall mellan Våmhus och Bäcka. Bäcka där vi brukade bada, tills den dagen han inte fanns mer.
Ta hand om varandra idag, imorgon kan det vara en dag för sent.
Idag, igår eller imorgon? 18 år sedan
1 Comment
Lämna ett svar
Fy vilken otäck dröm =/
18 år känns som en livstid nästan. Kommer så väl ihåg den dagen när min pappa berätta för mig att din pappa hade dött. Själv måste jag då varit 10 år. Det går inte alls att sätta sig in i hur det kan kännas att vara så liten & mista ngn så nära. 🙁