Godmorgon!

Eller snart godlunch?
Jag ska ta och duscha William sen duscha själv efter han är klar. Skojigt värre, tänkte att vi skulle passa på och göra något kul idag. Kanske ta med kameran ut och fota lite DE kommer William älska S. Eller inte. Haha han är verkligen inget fan av kameran och tycker att det är rent av skit tråkigt att ställa upp sig inför mina nu ska vi ha roligt med kameran bilder.

Han kom in till mig i morse och gav mig världens kram. Han är en typiskt sexåring med att det ska vara på hans villkor att gå och ge honom en kram är inte alltid tillåtet längre, nog för att han är kramig mitt hjärta MEN som sagt det ska vara på hans villkor numera, och ett av villkoren är ju att jag INTE ska krama honom utan att fråga först. Spännande det där, vissa saker är så förbjudna i sexårsåldern, kläder med tryck som inte är starwars går fet bort. Han håller på att dö om någon ens antyder att han skulle vilja ha dinosaurier på tröjan. Han tycker det är jätte pinsamt med folk som använder tryck och han riktigt skäms om man frågar vissa saker. Jag tycker det är roligt att retas hehe. Så när vi var på citygross för 2 veckor sen hängde det en rosa prinsessklänning på väggen, sa då lagom högt med retsam röst ”Wiiiilliam vill inte du ha den här” William ville verkligen sjunka genom jorden och mycket förolämpat (men ändå med humor i ögonen) ALDRIG I LIVET! Han vet ju att jag skojar men den där guuuud va pinsamt uttrycket är rätt kul haha.

De är ändå rätt roligt, jag har låtit William få möjlighet att leka med bokstavligt talat allt. Aldrig någonsin varit sån som begränsat honom, men ändå så har han alltid föredragit bilar, lego (starwars, indiana jones och pirater) framför tjejleksaker. Jag tror helt enkelt att det aldrig legat i hans intresse att leka med så kallade tjejleksaker, medan jag i likhet med honom föredrog det han leker med framför dockor och flickgrejer. Jag kommer verkligen ihåg hur bokstavligt talat skit tråkigt jag tyckte dockor och alla dess tillbehör var som barn. Framför allt minns jag en kompis med ett typiskt prinsessrum och jag tyckte det var SÅ himla tråkigt att leka mamma pappa barn och försöka att förstå charmen med det där, för mig var det nämligen helt onaturligt att förstå glädjen med att byta blöjor på dockor, eller duka upp ett bord för te-bjudning.

På något vis är det ändå så att ”mitt” beteende att rata dockorna är väldigt välkommet men barn som är tvärt i mot del vill säga flickor som älskar dockor och pojkar som älskar bilar har negativ klang för många, då är man en stereotyp förälder som inte låter sina barn leka med allt. Att sen barnets egna fira vilja väljer andra saker tycks för många ändå inte accepterat, det mest accepterade är att man har en pojke som älskar prinsessklänningar och en flicka som helst leker krig. Har men däremot barn som leker efter traditionella könsmönster då är men en HEMSK förälder. Är inte de ändå intressant? Samtidigt som folk förespråkar barns fria vilja så vill man ändå strypa deras fria vilja för att göra dom helt utan könsmönster. Frågan är vad som är bäst? Att förbjuda barn leka med det dom tycker är kul, eller att låta alla barn själva välja?

Jag förespråkar att låta alla barn leka med det dom vill leka med, om det så är en pojke som föredrar dockor framför bilar eller tvärt om bilar framför dockor. Eller en flicka som föredrar dockor framför bilar eller bilar framför dockor. Att barnets fria vilja styr leken framför föräldrarnas kämpande att bestämma vad som är bästa leksakerna för just deras barn.

Vi diskuterar detta mycket i skolan. Där är alla beteenden som visar pojkar med dockor och flickor med bilar det absolut bästa, skrämmande men sant. Ingen utgår ifrån att barnet själv får välja utan att kämpa för jämställdheten vilket betyder att vi helt ska ta bort könsroller och ge pojkar dockor även om dom föredrar bilar.  Att barnet själv ska få välja tycks för längesedan vara förlegat och något vi ska avsky precis som vårat samhälle också tycks tycka.