25te dagens bild: En person som alltid gör dig glad
Madeleine Stenberg 
William så klart 🙂
februari 2011
En natt på barnkliniken.
Hela dagen igår klagade William på ont i magen, han sa också att han mådde illa och kräktes. Jag tänkte genast magsjuka och därför tog jag det inte med större allvar än så. Menar alla barn blir sjuka ibland. Men på kvällen var han alldeles blek och hade jätte ont. Han sa att det sved när han kissade så jag ringde sjukvårdsrådgivningen som skickade oss till akuten. Där tog det ju tid så klart, blev lite rutinkontroller och sen fick vi ett rum. En doktor kom in och klämde på Williams mage och det gjorde ont på honom. Hon misstänkte blindtarmen och William skulle få ta prover, så skulle det bli stick, först säger William att han vill ha en i armen men det blev inte alls bra för han skrek att det gjorde jätte ont och stick i fingret var väl typ lika han grät och var jätte ledsen och rädd. Men som belöning lovade usk:an att William skulle få gå ut och kolla på ambulanserna (vi hade rummet mitt emot ambulansen) i alla fall gick en ambulanssjuksköterska (manlig) förbi och hälsade på William och Williams ögon riktigt lyste, så fick han gå ut dit i alla fall och hälsa på ambulanssjuksköterskan och fick kika inne i ambulansen och provsitta fram SAMT att han slog igång lamporna. William var så himla glad över de. Sen blev det i alla fall så att en ny läkare kom och sa att vi skulle på barnkliniken avdelning 34, så det fick det bli. Klockan 23,30 fick vi ett rum och William somnade ganska omedelbart. Hade eget rum så på så vis var det skönt. Jag sov i en tältsäng. William sov tungt och vaknade halv åtta utvilad och PIGG. Kvällen innan trodde dom det var blindtarmen men efter en natts sömn har han pigg och kry. Han var dock fastnade, klockan halv tio fick han frukost och vi blev utskrivna. Spännande tjugosjuårsdag man fick S. I alla fall gav han dom positiv feedback för när vi skulle gå hem sa William ”HÄR skulle jag vilja bo”. Jag sa till uskan som var med att ”DE är ett en bra bild från hans sida”. Stackarn blev stucken 3 gånger och hade sån panik men han vågade ändå erövra rädslan. Han fick ett lejon att bygga ihop och ett par örhängen (valde själv).
Tänkte att ni får bilder från sjukan nu så ger jag er bilder på tårtor och sånt när jag och William och Lisa varit på Trassel i 3D som vi ska på idag.
Akuten Falun
William frös i massor, alldeles blek på kvällen på akuten.
Lite info
Williams säng och min bredvid
(William var dock avundsjuk att jag fick tältsängen *haha*)
Badrum (William bara WOW vi har egen toalett)
Bord, garderob och tv.
William nyvaken på 34:ran.
Med fina örhängen han valt 🙂
Första tårtan klar.
Nu är första tårtan klar. Eller kakan? Beror på. Ska göra en marshmallows fluff och en vanlig gräddtårta också. Så ska dra med William ut i snön!
Klockan 14,59 föddes jag 1984, så snart har jag levt utanför magen i 27 år. HEHE
Kladdkakebotten
Överdrag av
1 st, 100 grams marabou polka (smält)
1 st, 100grams mörk blockchoklad.
(Blir bättre bilder sen)
24de dagens bild: En bild som gör dig glad
Det får helt enkelt bli denna. Bilden kanske inte är den vackraste i min ägo. MEN som jag garvade den kvällen. Det var ju nästan som man fick magrutor. Classic Car week 2009. Vi garvade så vi visste inte vart vi skulle ta vägen nån av oss. Sjöng Eddie Meduzas jag har en storkuk så några karlar bara (WHAT) åt mig och Anna *hehe*. Sen träffade vi Lena och lyssnade på Eddie i hennes bil. Var svensk sommar för mig helt enkelt 🙂 .
Happy birthday to me!
Idag fyller jag tjugosju år och jag erkänner jag är som ett barn! Jag sprittar runt och är skit glad! WHOOO! Varför vända födelsedagar till något negativt dom kommer ju ändå! Nä jag välkomnar detta med ett leende! Nytt år, nya utmaningar! Tjugosju smakar på det för jag måste ju lära mig skriva en två och sjua istället för en tvåa och sen sexa! GRATTIS till mig!
Klockan två minuter i sju kom William in till mig med en ficklampa som ljus och sjöng ”Ja må han leva” (ja jag fick vara han förstunden det är CHARMEN med barn dom sjunger ju de inlärda) . Its my birthday! Tårta ska göras!
(Kommer fler bilder senare, denna är William med ficklampan i morse. Något nyvaken men ändå så glad över att sjunga för mig)
Juni 2010Överarbetad.
Huuu, jag orkar inte ett seminarium till idag, men då börjar det ena 15:00-16.30 känns ju fan inte som jag kommer palla det. Har just nu studiegrupp, men känner mig helt seg i huvudet. Kokar för stunden en kopp té bara två veckor kvar av de här pressade schemat sen blir det inte alls lika många kurser vilket jag ser som ett stort plus.
Är väl lugn annars. William är i skolan men kommer hem om någon timme. Han ska på träning idag, han har fått börja på lite sportaktiviteter och det ser jag som väldigt positivt.
Studier i en gröt.
Är trött och slut. Har verkligen tagit mig vatten över huvudet den här terminen känner jag. Imorgon står 3 seminarium på schemat, en i svenska som andraspråk, sedan blir det att hoppa över snabbt som blixten till svenska 1 (text och tal) och efter de har jag ”rast” ett par timmar tills jag ska läsa litteraturvetenskap II första kursen. Det ända positiva är väl att jag får chansen att få lite sovmorgon på fredag (när jag förövrigt fyller år också hehe). Ska ta mig ett par timmars sova. Gå upp städa och sedan sätta igång med storbak för mig och William. Kommer inte hit någon och firar mig ändå, men jag gör det för Williams skull. Känns skumt att fylla tjugosju. Alltså inte på det där viset folk tror att man ett år närmare trettio. De spelar mig ingen roll alls att åldras så. Mer att se hur tiden swischar förbi, jag minns för sju år sen när jag gick runt och var gravid. Jag hade en bebis i min mage en liten William. Det visste jag ju inte då men jag minns hur allting var, hur ensam jag kände mig. Jag var nitton och skulle fylla tjugo och alldeles ensam med en bebis i min mage. Min styrka och mitt hopp. Han var min gåva från himlen.
Jag blir så där underlig i kroppen när jag tänker på hur fort tiden gått. Från de jag var nybliven tjugoårig mamma tills idag när jag snart är tjugosju år och har ett skolbarn. Om ett år kommer jag sitta här och läsa min sista termin som lärare, då är jag snart tjugoåtta år. Jag minns när jag började plugga igen när William var 10 månader. Jag var tjugoett år och hade aldrig gått klart gymnasiet. Satte mig där och började studera med William hemma, och kämpade på. Jag har kämpat sedan dess, jag så stolt över mig själv och lycklig över att fått uppleva så många ljuvliga år dessa sju år. Tiden innan William fanns i mitt liv levde jag inte, jag fanns men jag levde inte. Men nu jag lever och jag njuter av varje dag. Att fylla tjugosju känns mest märkligt för att jag inser hur mycket jag gjort på sju år i mitt liv. Hur mycket William utvecklats, hur jag utvecklats, hur jag sett mina vänner växa och träffat nya underbara människor. Hur himla glad och tacksam jag är över livet. Så många människor klagar hela tiden på precis allt, istället för att vara tacksamma för allt de dom har. Livet är vad man gör det till, jag kämpar dagligen för att lägga mig och känna att: den här dagen var en lärorik dag. Nu tar jag nya andetag för morgondagen.
22a dagens bild: En bild på en tid du saknar
Vilken konstig? Jag saknar ingen tid i livet utan ser alla tider som något bra och något man fått uppleva. Jag kanske saknar bebistiden med William lite. För det var så skönt att vara totalt ledig och aldrig känna någon stress och press? Men annars saknar jag ingen tid alls. Så bild på bebistiden med William.
21a dagens bild: En person som alltid ställer upp för dig
Släkten vill ju inte vara med i bloggen och sånt respekterar jag.
Björn ställer också upp för mig, men eftersom det är lika där så där så får det bli en bild på Anna igen.
