Då jag av personliga skäl inte lägger ut bilder på släkt och vänner utan dessa tillåtelse får det bli en bild på min hund Sassa som dog 2006. Jag saknar fortfarande hennes fina och kloka ögon. Detta är en bild av henne och mig 1993. När jag precis fått henne.
År: 2011
Städdag.
Idag ska jag försöka rensa och städa lite. Min brorsa är tillbaka i Falun nu och det känns toppen så ikväll ska vi ses och glo på lite tv ihop som vi brukar göra på fredagar. William sitter och målar, han fick en Marvel målarbok igår av sin farmor. Han gillar att måla, kan sitta länge och hålla på med sådana saker. Jag ska som sagt städa idag, blir skönt. Känns som jag inte har så mycket att skriva om för stunden har väl inte tid eller något.
Vad ska ni göra idag?
Williams nya frilla.
William gick till frisören för andra gången idag. Han blev så snygg i håret!
I väntan på att frisseras.
Sitta i stolen.
Klart 🙂
Från sidan.
Från sidan hemma på kvällen.
Framifrån hemma på kvällen.
William är jätte nöjd.
Hello World.
Här är det lugnt, William sitter i soffan och sjunger Mamamia, fick precis mail från Williams skola om uppropet på måndag. Känns trist att denna sommar går mot sitt slut, jag vill gärna ha sommar året runt.
Annars händer det inget speciellt här. Skrev ett anonymt inlägg. Är du sugen på lösen så klicka på kontakta mig så får du det, inte vem som helst så klart men är du regelbunden läsare och jag litar på dig så får du det utan tvekan.
Nä ska ta och bädda och duscha nu. Sen får jag se vad dagen erbjuder.
Dag 6 – Någon du litar på
Oj det här var svårt. Jag är en människa som litar på ytterst få människor och dessa litar jag ändå inte på till 100%.
Så det får bli en bild på mig själv. Jag litar nämligen mer på att jag själv kan bevara mina hemligheter till 100% än någon annan.
Jag som barn 😉
Idioter på internet.
Vad jag önskar att jag inte var sån som hakar upp sig på småsaker. Den där tråden jag skrev på familjeliv ångrar jag bittert. Visst dom som normalt funtade i tråden och som skriver trevliga svar är bra, det är egentligen dom man borde bry sig i. Men arga pms-kossor med alldeles för lite innanför pannbenet stjäl alltid mer energi från mig än de trevliga.
Egentligen är det befängt, bara för att jag inte klarade ett jobb inom vården och då på slutet kände att nej jag pallar inte detta lägre. Började se pensionärerna som längre varelser i och med att det till sist blev som maskiner i ett rutinarbete, anser en person att jag behöver gå på KBT jag slutade precis när jag kände så. Jag tycker det mer visar en sund syn. Hade jag fortsatt hade jag inte i min mening varit fullt frisk. Även fått veta av allsmäktiga familjeliv att jag inte på grund av att jag inte passar inom vården heller passar som lärare… För mig är vården och läraryrket så skilda. Att jobba med människor som snart ska dö, tog min livsgnista ifrån mig. Men när jag arbetar med barn så blir jag glad för jag får deras livsenergi.
Borde inte bry mig om hobby-experterna på FL. Har ju sett hur dom är mot andra och brukar alltid förfasas över den hierarki och elakhet vissa antagit sig. Det tycks tro att allt handlar om att trycka till och gå till personangrepp på människor och på så vis växa själva. Jag har svårt för idioter. Slutade svara i tråden, och den håller således på att dö ut. Sen jag inte skrev något igår blev det 3 sidor till men det märks, det som älskar att vara elaka har ingen att hoppa på och då finner de ingen anledning att diskutera. Det är ju det som driver dem, inte enbart de i tråden jag skapade utan alla trådar där. Vissa vill enbart vara as och lever på att vara elaka. Jag minns nu varför jag lämnade fl för 1,5 år sedan. Människorna där har förändras till rabiata pms-kärringar.
Upptäckte även i tråden ett rejält hat mot personer som utbildat sig vidare, jag antar att det beror på att idioterna i tråden förmodligen är arbetslösa eller bor i Sveriges getton, förmodligen dålig ekonomi och märker att dom själva är i underläge. Därav lär det hävda sig genom personangrepp. Vet ju egentligen hur sånt där fungerar, personangrepp använder sig människor av när det inte har ord nog att uttrycka sina åsikter.
Jag hatar att jag mer och mer börjar se ner på folk, men jag kan inte låta bli när nätet består av så många rötägg utan någon som helst bildning och enbart tror att elaka ord kan höja dom. Det funkade kanske på högstadiet, men om man vill bli tagen seriöst som vuxen? Ja då lär man fatta att man enbart är patetisk om man sjunker på den nivån.
Som sagt hatar jag att jag bryr mig. Men jag blir så irriterad av folk som dömer andra och tror dom känner en person på grund av vad någon skrivit i en tråd på internet.
House of lola kollektionen
ÄR jag helt kär i!
Kan bli dyrt på tisdag!
House of Lola hösten 2011 from House of Lola on Vimeo.
Funderingar.
Jag tänker på hur pass bra jag mådde när jag befann mig ifrån nätet det där 4 dagarna när jag helt enkelt inte hade tillgång till datorn. Allt kändes väldigt vad ska jag kalla det perfekt? Jag börjar mer och mer känna att jag blir begränsad när jag har datorn och mobilen med mig. Jag vet inte men det känns som man alltid måste vara så tillgänglig, folk ska ha en del av än hela tiden. Vissa dagar vill jag bara ta en bil, lämna datorn, mobilen och hyra en stuga någonstans och bo där i ett par dagar för att slippa och för att liksom få rå om mig själv. Jag börjar mer och mer fundera på om internet faktiskt förstör mer av en människa än gör nytta?! Jag känner alltid att jag får ångest när jag sitter på nätet, kan radera blogginlägg för att jag ångrat något jag skrivit, ibland kan jag fundera för mycket på facebook och sedan det faktum att jag hatar personangrepp, vilket man får räkna med på nätet.
Min kompis sa till mig idag, Du skulle aldrig fixa att vara storbloggare. Nej det vet jag att jag inte skulle aldrig i livet. Jag grubblar alldeles för mycket och tar åt mig alldeles för mycket. Jag gillar inte att synas egentligen, jag föredrar att vara i skuggan det är där jag trivs bäst.
Eget bibliotekskort.
Var till biblioteket idag, där träffade vi A så vi gick på max efteråt och snackade. Var kul att träffas för det var väldigt längesedan. Idag kommer Björn ”hem”. Ska bli skönt, då återgår livet till det vanliga och jag har honom i stan igen. William sitter just nu och ser på tv, kändes som dagen gick så fasligt fort, innan jag visste ordet av var dagen slut. Blir Pretty little liars ikväll och sedan nine lives of chloe king.
William hade fått jultidningar idag, tre stycken. Tänkte på det nu är han skolbarn så nu dimper sådant ner i brevlådan. Minns hur kul jag tyckte sånt var som barn.
På tal om att få saker så fick William eget bibliotekskort idag. Vi var där så tänkte undra hur gammal man ska vara för att få ett eget, vi gick och frågade och tiden var inne för William. Han var stå stolt och kände sig jätte stor, fick visat hur man ska göra för att låna böcker. Han lånade med sin lassemaja. Min stora kille bara 5 dagar kvar så börjar han ETTAN!
Det lilla du ser av mig är inte hela jag.
Skrivit en tråd på familjeliv. En tråd som fick mig att minnas varför jag absolut inte ska skriva där. Men jag orkar verkligen inte lägga ner mer av min tid att skriva där nu, och då ses man som en förlorare. Någon som inte klarade av att ”vinna”. Jag har aldrig förstått syftet med att vinna en diskussion, för vem är det bra om man vinner? Är inte syftet med att diskutera att just skriva sin åsikt? Skillnaden mellan att diskutera i verkliga livet och bakom datorn är att på nätet möter man folk som gärna gillar att tala om exakt hur en människa är. Det tolkar en utifrån vad man skriver och tror således att det vet precis allt om personen, hur den är som människa vem personen är. Vissa personer på nätet tycks också vilja tolka allt på sitt sätt, det kan inte vidga sina vyer och se med andra glasögon än sina egna. Det kan redan bestämt sig att denna person tycker jag inte om och därför ska jag göra allt som står i min makt för att trycka till personen så mycket jag bara kan. På nätet tycks många tro att det ser hela människan, jag visar kanske 80% av mig själv i bloggen resterande 20% är inget ni får se här, jag visar kanske 10% av mig själv på forum. Men i verkliga livet ser människor mig till 98%, men ingen ser hela mig. Jag förväntar mig inte att någon visar hela sin person på nätet, och jag skulle aldrig drömma om att döma någon utefter vad det skrivit på nätet även om jag kan uppfatta det som fel. Jag försöker se att det är en liten del av människan som visas, jag lägger inga värderingar i vem du är eller dina åsikter för jag tror du är en bra person utanför nätet. Även om vi inte har samma åsikter.
Nu var det sagt, och jag fick ut det ur luften. Känns skönt, nu ska jag komma ihåg att inte skriva trådar på familjeliv i framtiden. Med medlem av en helt annan anledning och sen skapar jag en tråd för jag var nyfiken. Insåg dock att detta är inget för mig.