William fick en ny mobil av Björn i torsdags. Knäppte kort på ett lyckligt barn 🙂
Lycka!
AWWW den har Kamera också!
År: 2011
Har jag blivit för snäll och beskedlig?
Fan? Jag känner att min blogg blivit så snäll. Inget bus och inget jag. Känns som jag kanske är för snäll? Jag har liksom inte haft tid att skriva roliga saker, jag är fortfarande mig själv men blivit så himla mycket mer vuxen. Tänker mig för, vill inte skriva saker som trampar någon på tårna. Frågan är varför? Förut kunde jag kläcka ur mig allt, häva ur mig tankar hit och dit och brydde mig inte. Men nu tänker jag så mycket mer på andra.
Märkligt mycket märkligt.
Jaja, har i alla fall fått hem min Alice i underlandet film idag Blu-ray, sen fick jag ett stort vitt kuvert. Blev helt stel stod sös på det och jag kunde inte för mig värld förstå varför jag fick ett kuvert från SÖS. Jag var så nervös när jag öppnade det, sen ingås jag att det handlade om min blodpropp. 2003 när jag fick blodproppen ställe jag upp som försökskanin (forskningsobjekt) för att jag var så ung och fick blodpropp. Idag ville SÖS ha mer info ifrån mig. Så visst fyllde jag i det. Stod lite om hur saker jag upplever livet osv. Stod en del om restless legs också och då tänker jag om det finns en koppling? Har ju hemska restless legs, håller på att bli tokig vissa nätter.
I alla fall har jag skrivit 3 uppgifter idag. 2 var visserligen kompletteringar. Men en var ett helt arbete inom mobbningkursen jag läser. Nä nu ska jag ta och bege mig mot soffan.
Kuvertet från SÖS
Dag 20 – En bild på mig själv som är tagen utav någon annan.
Fick leta en del. Finns typ inga bilder på mig som någon annan tagit. Men denna tog Björn på mig i augusti 2006. William och jag 🙂
This day.
Var med William i skolan en sväng på förmiddagen. Dom hade musik så jag satt och lyssnade och William tyckte nog att de var roligt. Han har tjatat en del om det och jag har aldrig haft tid att vara med innan. Men nu så. Roligt att se lite av deras dag. Sen blev det ju vårdcentralen, begav mig mot stan och tog bussen hem. Väl hemma begav jag mig till biblioteket och lånade en bok och efter detta gick jag hem och städade.
Somnade en stund på soffan och gick sen och hämtade William. Brossan kom hit så vi gjorde lite tacos. Var meningen att vi skulle äta lite semlor men när vi ätit tacos orkade ingen av oss något sånt. Så nu har jag semlor i kylskåpet funderar på att helt enkelt äta de imorgon och inget annat. Skäms att jag slarvat med äggen. Så imorgon blir det att äta semla och ägg men inget annat. Är egentligen inte så farligt känner jag. Hade ändå gått ner några kilon och det är lugnt vet att jag når första målstolpen till nästa fredag i alla fall.
Björn ringde från Kina runt 15.00 och pratade med William. Hans tid var då 22.00 , han lät trött. Känns märkligt, han befinner sig på en helt annan del av världen. En helt egen världsdel. Han är liksom på en annan del jorden. Märklig känsla.
Handen.
Det gick bra. Tydligen är det jag känner en för bra läkning? Förmodligen är det en nervskada. Men i alla fall sa hon som kollade min hand att jag ska ge min hand massage för på grund av hur pass ung jag är och dessutom för jag tydligen har bra läk-kött har helt enkelt min hud gjort handen för bra den har liksom lagt till ett extra lager inne i handen som gör att det värker och stramar. Så jag ska träna handen dagligen för att den ska må bättre.
Kändes jätte bra, nu vet jag i alla fall att jag kanske inte behöver känna de där obehaget lika ofta.
23 år och redan mormor.
Hittade den här artikeln på aftonbladet. Jag är absolut inte en människa som dömer andras livsval men detta tycker jag är HEMSKT. Är man elva år är man i mina ögon ett barn, att då ta hand om ett barn själv? Ja det känns konstigt. William är sex och ett halvt år, det är som att han skulle bli pappa om 4 år. FATTAR ni?! Jag ser inget märkligt i att en tjej på högstadiet blir gravid och mamma. Det är i den åldern många skaffar sin första pojkvän, har sex och ja provar sig fram i livet. Men när man är elva år! Man går i fyran eller femman beroende på när på året man är född. Det är i mina ögon hemskt att bli gravid då, den åldern när man ändå ska få vara barn.
Vad tycker ni?
Här kan ni läsa artikeln.
Dag 19 – Min favorit film
Jag har inga favoritfilmer. Jag tittar liksom aldrig på film. Jag följer gärna tv-serier men filmer fastnar jag aldrig så för att jag får ”favoriter”.
Det enda jag kan tänka mig står högst är väl i så fall, en djävulsk romans. Ryan Philippe eller hur han stavas jag var så sjukt kär i honom i den filmen.
Dag 18 – En bild på det jag köpte senast.
Får bli mitt armband för annars är det bara mat.
Dödsångest, dödsskräck.
Såg en unge i minuten. Var bra, blev att jag grät och ville föda barn jag med. Fast när hon tjejen snittades ville jag spy. VISST man fick inte se något men situationen, fick sån jävla ångest att jag ville sluta titta. Jag har aldrig snittats själv, jag borde inte skrämmas så extremt av snitt som jag gör. Men jag drömmer mardrömmar om just kejsarsnitt och jag kan säga att det är i stil med den dödsångest jag ofta har känt nu på sista tiden. DEN är så jobbig att jag igår funderade på att gå i terapi för min dödsskräck. På sista tiden har jag nämligen börjat drömma att jag har dött. Att jag går runt och försöker få kontakt med människor och så inser jag att jag är död… LÅTER konstigt men jag är LIVRÄDD för att dö. Rädd att någon jag känner ska dö, William ligger främst där. Det är jätte jobbigt, som nu. Nu är William 6½ år och jag börjar mer och mer gå runt och tänka, tänk om jag dör. Då kommer han få växa upp som jag utan en förälder. Hur ska han klara det, hur ska han må. Ska han må som jag gjort? Det är jätte jobbigt, jag har aldrig tänkt dom här tankarna innan men nu JAG tänker på dom hela tiden. Jag vill absolut inte utsätta William för den saken. Nu vill jag knappt ens gå ut för jag tänker på döden hela tiden.
Jag har en teori. Jag tror min dödsångest bottnar sig i att William kommer ett år närmare tiden jag förlorade pappa. Pappa dog när jag var nio. Jag gick i tvåan då. TVÅAN, William går i förskoleklass men ändå, det är två år fram i tiden. Jag rädslas så för den saken.
Så varför får jag som sjuk ångest när jag ser bilder på kejsarsnitt. När jag såg den där pappan idag, då blev jag 13 år igen. Jag såg egentligen inte på tv. Jag stod i köket i mammas lägenhet. Jag såg blod, jag såg blod på väggen, blod på golvet. Jag hör en röst som ber mig att inte gå längre. Jag ser mamma, jag ser hur hon sitter på toaletten som är full med blod. Hon ber mig öppna dörren, jag ser ambulanspersonal ta min mamma med sig på britsen och bära henne ut genom dörren och jag tänker ”Nu dör min mamma också” , ”nu blir vi föräldralösa”. Jag ser mig själv sitta i köket med en kopp varm tee stirrandes ner i koppen med hoppande kropp. En filt är över mina axlar. Jag ser Sassa min hund ligga på mammas kudde och vägra flytta sig därifrån. Jag hör telefonen ringa får veta att mamma fått en flicka… Jag ser mig själv i chock, jag ser mig själv ligga där i sängen. Är jag här?
Jag ser mig själv möta min syster och mamma dagen efter. Jag var förändrad, jag var tretton år och förstod aldrig riktigt vad som hänt. Mamma levde, min syster levde men jag klev rakt in i en ny fas i livet. Jag började se saker med andra ögon. En ångest började växa fram inom mig. En ångest som åt upp mig inombords bit för bit.
Den ångesten fanns där tills jag fick William, det var mitt uppvaknande mitt liv.
I skolan läser jag just nu ett ämne om trauma. Jag har börjat inse mer och mer varför jag är som jag är. Jag har upplevt ett trauma och jag har aldrig fått hjälp med dessa. Därför att mina trauman har varit att se saker jag inte borde sett.
En dag i Gävle.
Haft matematikkursen idag. Var jätte skoj och dagen gick fort. När jag kom hem igen hämtade jag William och vi begav oss (dock med en del mutor) till Maxi. Handlade lite mat och annat som kan vara bra att ha hemma. William fick en Lego tidning som han var riktigt glad över.
När vi kom hem åt vi Gulasch soppa. JA jag syndade, men hade ändå gjort det tidigare idag, imorgon blir det dock back to äggen igen. Svårt att hålla sig borta från något när man liksom pluggar på annat ställe.
I alla fall myste jag och William till i soffan, såg på Dumma Mej. Björn är nog i luften nu. På väg till Kina. Eller ja han åker till tyskland och mellanlandar först, sen blir det vidare till Kina. Känns märkligt. Jag är ett vanedjur och för mig är det liksom mest naturligt att ha honom i Falun. Lätt att ringa och sånt. Men det är bara tills fredag nästa vecka.
Jag ska nog försöka se det där nya förlossningsprogrammet idag vid nio. Lät intressant, får se om om jag orkar. Imorgon blir det förresten koll på min hand, fick ju en kniv i den i Oktober 2009 och jag har fortfarande värk. Känns som de kan vara smart att kolla upp.