Velandets vemod.

Så hamnade jag i någon form av velande igen. Ibland när jag bloggat ångrar jag mig, och tar bort inlägget eller drar det tillbaka markerar det som hemligt eller helt enkelt väljer att stoppa det som privat. Idag är en sån dag när jag vill vara anonym och inte alls berätta något om mig själv. Jag velar, jag har olika dagar och olika känslor. Ibland vill jag vräka ur mig saker nu börjar jag känna ett nej inte alls. Skiftad personlighet kanske?

På tal om skiftad personlighet, så skickade mamma denna bild på mig. Jag måste varit mellan 14-16 på bilden. Så smal, och mådde så dåligt och BLOND!
Blek som alltid, men ändå. Jag tycker de är läskigt att se hur smal jag varit kolla benen och knäskålarna där. Jag minns att jag brukade sitta med händerna runt båda mina lår och mäta ju närmare min tumme och pekfinger på var hand kunde komma runt hela. FÖRSTÅR ni, vid låren, och glipan som blev.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

2 thoughts on “Velandets vemod.

  • 15 februari, 2012 at 13:19
    Permalink

    Himla starkt av dig att dela med dig utav detta. Bra gjort. Du är en väldigt vacker person.

    Reply
    • 15 februari, 2012 at 13:22
      Permalink

      mia – Jag hoppas de ska hjälpa andra att förstå att även om man mår dåligt så kan saker bli bra :-).

      Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: