Svagheten med utsmyckning.

I morse på väg in i duschen började jag fundera på ideal. Vad som man inte får yttra sig om och vad man får yttra sig som. Jag tänkte då först och främst på skönhetsoperationer och att piercing (sedan även smink och rakning för tjejer.)

Det är okej att kritisera en person som gör ett skönhetsoperation, att säga att just den här personen är en produkt av samhället och de ideal vi skapat. Det är okej att påstå att denna människa som väljer att förstora sina bröst är en person med dålig självkänsla. Det är okej att påpeka att personen gjort detta för att den blivit påverkad av de skönhetsbild media målat upp, och folk kommer säga att “det är tragiskt att hon inte kunde vara nöjd med sina små bröst.” Men om man kontrar detta med tatueringar och piercing och skulle påstå att denna utsmyckning även denna handlar om att göra sig fin, kommer människor genast bli förbannade för det här handlar om “mitt eget val, och jag trivs i mina tatueringar/piercings och det handlar inte OM att jag skulle vara ett fall för kroppsideal.” Frågan är dock vart skillnaden går? Är det inte samma sak egentligen? Om någon förstorar brösten för att de trivs med den utsmyckningen och blir glad av att se sin kropp med stora bröst, borde det väl ha samma värde som en person som tatuerar sig eller gör en piercing för att trivas, med sig själv? Varför skulle den ena av dessa två vara en svagare karaktär en den andra?

På något vis är det mer okej att kritisera den ena framför den andra, att inte trivas med sina läppar och göra en förstoring för att känna sig snygg är inte lika okej, som att göra ett hål i läppen för att trivas.

Båda två är egentligen en produkt av samhället, den ena försvarbar den andra en kräkning. Fast i min mening är det samma sak, man gör något för att vara nöjd med sig själv och sin kropp. Man gör ett aktivt val av egen fri vilja, så om folk kunde sluta att offerförklara andra skulle den här delen av världen vara förbannat mycket trevligare att leva på.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

6 thoughts on “Svagheten med utsmyckning.

  • 16 april, 2012 at 11:49
    Permalink

    Så rätt så rätt i det du skriver =) Sen finns det ju alltid en överdrift men för mig handlar det inte om ett är bättre än det andra utan att dom ser ut som fan helt enkelt. =) haha. Ha en bra dag. kram

    Reply
  • 16 april, 2012 at 20:25
    Permalink

    Jag håller med det är ju samma sak! Har aldrig tänkt på det innan men retat mig lite på folk som kritiserar och tycker illa om folk som gjort elller kanske bara skulle vilja göra något ingrepp -big deal liksom men jag har fått känslan av dessa männiksor hittar en osäkerhet i sig själva när de för höra om sånt och kanske därför de reagerar så agressivt för att de kanske inte helt osökt börjat relatera saker och ting till sig själva.

    Reply
    • 16 april, 2012 at 20:44
      Permalink

      Nightflies – Så kan det absolut vara. Att det känner ett visst hot med sånt. 🙂

      Reply
  • 17 april, 2012 at 14:08
    Permalink

    För att summera kort. “Sköt dig själv & skit i resten” 😉 Nej men alltså klart man ska bry sig om andra, men mena att man inte ska lägga sig i hur andra vill leva & ha det.

    Reply
    • 17 april, 2012 at 16:48
      Permalink

      KackMarie – Förstår hur du menar :).

      Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: