Svagheten med utsmyckning.

I morse på väg in i duschen började jag fundera på ideal. Vad som man inte får yttra sig om och vad man får yttra sig som. Jag tänkte då först och främst på skönhetsoperationer och att piercing (sedan även smink och rakning för tjejer.)

Det är okej att kritisera en person som gör ett skönhetsoperation, att säga att just den här personen är en produkt av samhället och de ideal vi skapat. Det är okej att påstå att denna människa som väljer att förstora sina bröst är en person med dålig självkänsla. Det är okej att påpeka att personen gjort detta för att den blivit påverkad av de skönhetsbild media målat upp, och folk kommer säga att ”det är tragiskt att hon inte kunde vara nöjd med sina små bröst.” Men om man kontrar detta med tatueringar och piercing och skulle påstå att denna utsmyckning även denna handlar om att göra sig fin, kommer människor genast bli förbannade för det här handlar om ”mitt eget val, och jag trivs i mina tatueringar/piercings och det handlar inte OM att jag skulle vara ett fall för kroppsideal.” Frågan är dock vart skillnaden går? Är det inte samma sak egentligen? Om någon förstorar brösten för att de trivs med den utsmyckningen och blir glad av att se sin kropp med stora bröst, borde det väl ha samma värde som en person som tatuerar sig eller gör en piercing för att trivas, med sig själv? Varför skulle den ena av dessa två vara en svagare karaktär en den andra?

På något vis är det mer okej att kritisera den ena framför den andra, att inte trivas med sina läppar och göra en förstoring för att känna sig snygg är inte lika okej, som att göra ett hål i läppen för att trivas.

Båda två är egentligen en produkt av samhället, den ena försvarbar den andra en kräkning. Fast i min mening är det samma sak, man gör något för att vara nöjd med sig själv och sin kropp. Man gör ett aktivt val av egen fri vilja, så om folk kunde sluta att offerförklara andra skulle den här delen av världen vara förbannat mycket trevligare att leva på.