Kör en liten snabb lista i brist på annat.
1. – Jag är en känslomänniska. Det betyder att jag känner alldeles för mycket, alldeles för för mycket och känner massor hela tiden. Jag får ofta rejäl ångest för saker jag sagt, gjort eller bara att jag råkat titta på någon omedvetet. En sån sak kan ge mig rejäl ångest och jag försöker intensivt be mig själv om ursäkt och säger till huvudet att, DU gjorde inget fel. Men jag känner mig hela tiden väldigt dum och får dåligt samvete. Det är en anledning till att jag endast dricker alkohol ibland. Jag tycker inte det är värt ångesten dagen efter.
2. – Jag lider av kroniskt dåligt samvete, och grubblar över saker och tänker hur mycket dåligt jag gör jämt. Jag borde göra saker hundra gånger mer. Att jag bara är en människa och ser andra så, verkar aldrig gälla mig själv. Utan istället så lider jag av det där dåliga samvetet, när jag känner mig skyldig att be andra om ursäkt.
3. – Jag utgår ifrån att alla tycker illa om mig i grunden. Det här är skitjobbigt, och något jag verkligen jobbar med. För varför skulle människor jag aldrig träffat automatiskt tycka illa om mig? Men så känner jag, jag tror liksom att alla nya människor jag träffar egentligen vill mig illa. Varje liten blick mot mig, suger jag åt mig som att, den där tycker inte om mig. Det är tyvärr ett invant beteende jag tog mig ann när jag var tonåring, ni vet när alla backstabbade varandra och snackade massa skit i tid och otid.
4. – Jag har svårt att förlåta, jag ger folk en chans och om någon sviker mig finns det inte längre någon tillit kvar från mitt håll.
5. – Jag är expert på att skratta och visa utåt att jag mår skitbra, men det är under såna perioder när jag verkar som gladast jag mår skit egentligen. Även detta ett invant beteende jag lärde mig som barn och tonåring.
6. – Jag har detaljminne och det fascinerar ofta andra. Jag kan minnas exakt vart jag sett en människa förut, jag vet vad han eller hon hade förkläder just vid det tillfället. Jag minns exakt vad folk sagt och gjort och observerar saker fort. Det här kan också vara en nackdel eftersom jag ibland känner för att hälsa och snabbt måste stoppa mig eftersom personen ifråga kan ha varit en läkare jag hade för 10 år sedan…
7. – Jag tycker inte att alkohol och mat hör ihop, jag dricker helst vatten till mat och kan ta en öl före eller efter maten. Men tillsammans tycker jag det förstör hela matupplevelsen.
8. – Jag gillar inte kampanjer som ”Vi gillar olika” och ”En vit jul” osv. Jag blir allmänt provocerad av sånt eftersom jag upplever det som hyckleri. Jag kan börja med Vi gillar olika, budskapet är så klart bra men och just MEN, det finns ingen som helt gillar olika. Alla är fördomsfulla, och jag kan ärligt säga att när jag kollar vilka som går med i kampanjen är det såna som mobbat andra under skoltiden, eller som sitter på Ikea och snackar om ”fetto och skinnyn” som äter det och det. Eller som aldrig skulle vilja umgås med en person som har ett handikapp eller inte använder rätt sorts kläder. Jag tycker alltså Vi gillar olika är en kampanj för hycklare! Och sen då ”En vit jul” även här är grundtanken bra, men de som går med i kampanjen är ju redan folk som INTE dricker under julen. Det betyder således att det inte spelar någon roll om man fyller i att man inte ska dricka, för de som dricker och förstör barnens jul kommer att vara lika fulla på julafton i alla fall, så jag går inte med i sånt. Ska vi får slut på alkoholproblemen måste vi satsa mer på hjälp för de som har beroende, inte skapa meningslösa internetkampanjer.
9. – Jag är defintivit ingen kock, jag önskar att jag kunde laga god mat. Men jag gör de enklaste och tråkigaste rätterna. Tur att William har en pappa som lagar god mat!
10. – Jag tycker det tråkigaste som finns är att äta ensam. Mat ska man äta tillsammans med andra.
Håller med om alkohol och mat. Dricker aldrig tillsammans med maten. 🙂
Men du verkar inte må så bra. Pratat med nån?
Sandra – Jag vet inte, tror nog mer att det handlar om en personlighet tyvärr.
De tre första punkterna är som att läsa om mig själv. Så där är jag också.
Hanna – Min väg till att bli en bättre löpare + ytligheter – Så tragiskt att man ska behöva känna så. Även om jag sett flera med samma känslor tyvärr :(.
Tungt att ständigt gå med dåligt samvete, hoppas du kan jobba bort det så att saker och ting inte tär på dig i onödan :/
Camilla – Det är inte så kul nej, jag blir ganska ledsen på saken ofta :(.
Åh vad jag kan skriva under på nr 1. Visst är det jobbigt att jämt grubbla, fundera och överväga? Försöker lära mig leva med det.
Ta hand om dig!
Småstadsfrun – Det är tufft med sånt, man känner ibland som huvudet ska sprängas tyvärr.