En annan själ och en annan kropp, att tänka på jorden och dess invånare.


Redan som student blev jag medlem i Djurens rätt men en ganska dålig ekonomi gjorde att jag helt enkelt inte kände att jag hade råd sen. Tänkte gå tillbaka, och redan i somras så skulle jag men så blev William sjuk så det blev inte av. Men nu är det alltså gjort, jag är medlem igen. Jag tog en tygkasse och fick tidningen, det känns rätt för mig.
I våras blev jag Marinfadder genom WWF. Det tycker det känns rätt i tiden att ge pengar, jag har inga problem med att ge lite av mina egna pengar till dem som inte har någon röst i samhället. Dessutom tror jag att bara några kronor kan rädda arter som annars kommer dö ut. Jag vill faktiskt inte prata med mina barnbarn eller barnbarnsbarn om elefanter, tigrar, isbjörnar eller havsdjur som något exotiskt som fanns förr i tiden. Jag vill att mina ättlingar ska få uppleva djuren. För jag vill tro på en framtid för världen, kanske är det många som tycker att den saken är naivt i en värld som har ett sånt hårt klimat. Kanske är jag född i fel tid, ibland undrar jag om jag kanske levde på 70-talet i en annan själ och en annan kropp. Kanske var jag en hippie som dansade och trodde på freden. Eller så är jag den där ännu, som jag skrev förut älskar jag filmen Hair, eller musikalen. Jag älskar att se filmer eller dokumentärer från sjuttiotalet och brukar tänka att kanske skulle jag levt där och då mitt i Flower Power tiden, med glädje och kärlek. Jag vet inte, jag grips ibland av en längtan att bara få vara härligt fri. Jag minns hur jag som barn i Orsa, brukade gå hemåt när det blåste och låta vinden greppa tag om mig vid kommunhuset. Hur jag tittade in på växten som växte där innanför fönstret i ensamheten ifrån källaren och att jag kände en längtan att vinden skulle få mig med, att den skulle greppa taget om mina utsträckta armar och låta mig lyfta. Lyfta högt upp och att jag bara skulle få sväva upp en stund. I hemlighet känner jag samma längtan fortfarande när höstlöven faller ifrån himlen och en lätt liten blåst fångar löven och för dem framåt. Jag vill bara sträcka ut mina armar och snurra! Bara snurra runt, runt likt ett barn och skratta. Sånt gör man inte som anständig vuxen, sånt skulle få dig inspärrad på psyk bara några meter bort. Men jag drömmer, drömmer likt ett barn om den där enkla friheten. Friheten att våga vara mig själv utan krav, och utan spärrar. Jag drömmer om att vara den jag önskar att få vara.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

13 thoughts on “En annan själ och en annan kropp, att tänka på jorden och dess invånare.

  • 5 november, 2015 at 08:36
    Permalink

    Ja djurens rätt borde tas mer på allvar, dom far illa många gånger vilket gör mig piss förbannad!!! djur skall vara i frihet ( om det går) djur är viktiga 🙂

    Önskar dig en fin dag kram

    Reply
    • 5 november, 2015 at 22:32
      Permalink

      Verkligen, tycker verkligen att det är vidrigt när man hör hur folk utsätter djur för massor med skit :(. Kram!

      Reply
  • 5 november, 2015 at 09:27
    Permalink

    Härlig känsla när man tar tag i saker man länge velat ta tag i:)

    Reply
    • 5 november, 2015 at 22:40
      Permalink

      Ja det är ju så, sen när man ger till sånt här känns hjärtat lite lättare :).

      Reply
  • 5 november, 2015 at 14:17
    Permalink

    Jag har inte riktigt råd just nu att bli medlem i någon sån organisation, men sen när jag börjar jobba så tror jag att jag ska satsa på att ge mer pengar till något som jag redan är involverad i. Tycker det är så mycket som är viktigt; djur, cancerforskning och massa mer men känner att jag inte kan räcka till till allt.

    Reply
    • 5 november, 2015 at 22:41
      Permalink

      Förstår det, jag blev medlem nu efter att ha jobbat ett tag känns som det är nu man börjar få råd. Jag tänker att man kan inte göra allt, men något. Om det så är att man köper rosabandet, eller skänker till någon organisation. Allt är lika värdefullt :).

      Reply
    • 5 november, 2015 at 22:39
      Permalink

      Ja bli det, dem är jättebra och det känns så bra att vara djurfadder :).

      Reply
  • 5 november, 2015 at 21:50
    Permalink

    Det var en björk som växte innanför kommunfönstret ?

    Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: