Bävar inför morgondagen.
Madeleine Stenberg 
Morgondagen, den finns där som en påminnelse om vad som ska ske. Samtidigt som jag längtat efter denna tid i en vecka och tre dagar känner jag oro inför morgondagen. Jag ska möta terapeuten vad kommer hon att säga, vad blir domen? Det känns i magen, det känns i huvudet och det känns i kroppen. Jag har sådan ångest för att ensam kliva in på vårdcentralen. Jag som inte ens vill besöka ICA Maxi längre för att jag känner sådan oro för att möta människor.
Jag tänkte på att jag inte känner mig själv längre. En gång var jag så lustfylld och glad, nu är jag utan glädje och stör mig på glada människor. Jag blir nästan irrierad av glada och lyckliga, jag känner irritation på pluttinutt och när folk skrivit ”vin med bästaste” har jag stängt av mobilen.
Det här är inte jag, jag är inte hatisk mot lyckliga människor. Men just nu, jag mår så dåligt att jag inte orkar med lyckliga och glada för det känns som att när får jag känna så igen?
Imorgon, imorgon äntligen! En skräck, en bävan en längtan. Allt på samma gång, imorgon får jag träffa terapeuten.