Utmattningssyndrom – Idag fick jag panikångest och visste inte vart jag befann mig.

IMG_7264

Idag upplevde jag något hemskt. Dagen började väldigt bra egentligen, jag gick ner till blodmottagningen för att kolla om jag fortfarande får ge blod trots min antidepressiva och det får jag. Fick med mig järntabletter och handlade lite bra vitaminer. Vädret var väl inte så roligt men jag kände mig inte jätteuppstressad utan gick upp i en bra tid. Förutom det kände jag mig ganska utvilad trots att jag var jagad av mördare i drömmen under natten.

Sedan tickade dagen på, jag kände att jag blev uppstressad under dagen. Men trodde nog att det skulle försvinna, gick mot ICA Maxi med William och jag går aldrig på Maxi klockan 17:00 på dagen, för det är fullt med folk där då. Jag har ju utmattningssyndrom och panikångest och människor liksom växer på mig i matbutiker. Vi skulle träffa Björn så vi gick in där, redan där kände jag mig uppjagad. Björn och William försvann, och jag började gå ut mot utgången. Kommer ut på parkeringen och börjar uppleva konstiga saker, fick för mig att bilar var precis bakom mig och på väg att köra på mig. Någon bil backade ut och någon körde mot mig, platserna på parkeringen kändes minimal och jag hörde ljud överallt ifrån. Jag fick som tunnelseende men gick emot bilen, väl i bilen har William och Björn en diskussion jag hör förvirrande ord och sliter av mig bältet och bara jag måste UT! Flyr i panik från bilen, vandrar ut mot stora vägen och sätter mig ner vid skylten där det står vilka butiker som finns på området. Där sitter jag och världen gungar, jag tror jag ska dö. Hjärtat talar om för mig att nu är det slut, hjärnan säger detsamma och jag ser inget det är svart. Det är gröna löv på busken framför mig och det är som att dessa inte riktigt syns. Jag börjar fundera på vart jag är, ser en bil med nummer 190 tänker på numret. Men börjar samtidigt fundera på vart jag befinner mig? Hur hamnade jag här? Jag vågar inte resa mig, jag gråter och är rädd. Jag skakar, lyckas skicka ett sms men är osäker på vad jag säger. William kommer och jag skriker till av rädsla! Jag hör ju bara ett ljud bredvid mig utan att veta vem det är.  Han säger att kom vi går, jag vågar inte resa mig. Jag sitter som paralyserad, han säger något om min telefon och jag ropar NEJ. Som när jag befunnit mig i traumatiska situationer förut, långt innan jag var vuxen. William får med mig, jag har panik alla bilar och alla ljud. Vi går och han lugnar mig, vi tar vägar förbi människor. Jag börjar lugna mig, går mot köpcentret Majorer när Björn är. Väl på parkeringen får jag ångest igen och lyckas ta mig till bilen. Jag känner ett lugn, men inte ett helt lugn. Jag är rädd inombords och det håller sig kvar, jag tar en promenad på plantagen ensam. Det är sällan människor där så det kändes lugnt. Växter och inga människor, åker hem och bestämmer oss för Donken middag.

Jag får ångest på Donken och går och sätter mig medan Björn och William beställer och kommer med maten. Väl hemma orkar jag inte tänka så mycket.
Jag som mådde så bra på morgonen, jag som var så peppad. Det känns som 20 steg tillbaka på trappan och jag är ledsen! Här vill man bli frisk, och så här är denna sjukdom det är dalar och toppar. Men dalarna är jävliga och ledsamma! Igår var jag så peppad och idag är jag så deppad. Ingen borde behöva gå igenom detta, ingen borde bli sjuk av sitt jobb. Att bli sjuk för att man är ambitiös, det känns som ett hån! Idag känner jag mig minst i världen.

Ett av alla ålderstecken!


Så fick man checka av ytterligare ett av alla ålderstecken. Har precis skaffat mig en dosett. Det är som när man hör sig säga:
“Det här var en bra bit”. Man bara; “När fan hände detta?!”

Av många saker man börjar checka av får man ibland panik, ni vet längtan efter riktigt härliga raggsockor på vintern, eller en tröja som är hemstickad. Varför får man aldrig stickade tröjor som vuxen, det är ju då man uppskattar stickat som mest?! Eller när man börjar längta efter mat som man bara undrade hur vuxna kunde äta när man var barn?! När man sitter och irriterar sig på saker på gården som hyresvärden inte åtgärdat eller blir upprörd på alla ungdomar som cyklar som galningar ner för Svärdsjögatan så man får hoppa av vägen för att inte bli överkörd.

Nu hänger jag inte i tvättstugan så arga lappar har jag aldrig behövt, men jag antar att jag varit den som skrev lapparna om jag hängde där. NÄR fan hände detta? Jag menar man var ju cool en gång i tiden, nu bara stör mig sig på saker som inte går rätt till och införskaffar sig en dosett!

För er som är nyfikna på medicinen. Det är Fluoxetin Mylan för min utmattningsdepression och ångest, järntabletter som jag fick nu på morgonen hos blodcentralen efter en hälsokontroll där. Jag får förresten fortsätta Ge blod då min medicin är godkänd! Så nu ska jag bara se om mitt ferratin och järnvärde är bra, sedan är det en Vitamintablett Kvinna som innehöll alla möjliga extra vitaminer som jag tänkte att det kunde vara bra att ta.

Tidningar och utmattningssyndrom.

Fick denna tidningen idag! Medlem sedan snart ett år tillbaka.

Imorse ville jag inte gå upp. Jag låg i sängen tills klockan 10:00 och funderade på att ligga kvar hela dagen. Jag hade ångest. Jag började ångra saker jag gjort eller inte gjort, oroade mig för saker och kände jag ligger kvar. Jag hade dessutom drömt att jag befann mig på Orsacamping och det var så stökigt därnere. För mig blir det därnere eftersom perspektivet var ifrån att jag fortfarande bodde där. Drömmer jag om Orsa är det alltid Kyrkogatan och Staren jag drömmer om. Jag drömmer om att jag befinner mig där och ger ner på campingen. Kanske för att jag befann mig där på campingen så ofta som barn? Jag vet inte, Orsacamping ser inte ens längre ut som det gjorde när jag var barn. Men när jag drömmer så är jag tillbaka vid gamla bassängerna och i natt var det alltså stökighet. I drömmen luktade det urin och var hemskt, jag fick något brev och insåg att personen bredvid mig tänkte mörda mig. Jag försökte tolka brevet men kunde inte läsa. Ofta är det så när jag drömmer, att jag tappat förmågan att läsa.

Jag vaknade med ett ryck och mådde sedan dåligt. Låg kvar och ville inte gå upp, det var som att drömmen hängde sig kvar. Ett obehagsmoln jag inte kunde släppa, men så gick jag ur sängen mirakulöst. Jag tog en dusch och ser att jag fått ett mail. Jag läser detta och känner en glädje i kroppen. Sedan tog jag en promenad, där i höstens vackra färger och fina varma höst kände jag en glimt av lycka inom mig. Jag kände hopp och tacksamhet. Tacksamhet för att jag får uppleva denna vackra höst och hopp om att bli frisk. Det tar så klart tid och det måste det få göra, men jag har ett hopp om förändring. Det var en fin befriande känsla.

Nya naglar. 


Fick fina naglar idag, jag älskar att unna mig fina naglar från Daily life spa här i Falun. Älskar känslan av nya naglar.

Vet ni jag fixade alla ärenden idag, fick ångest på alla tre ställen men jag fixade det! Var så glad och nöjd efteråt! Jag fixade tre saker som jag får ångest av och ni kan inte förstå vilken bragd det är för mig när jag klarar sånt här.

Har rört mig mycket idag, så skönt. Jag blir så glad varje gång jag rör mig, upplever naturen och får andas frisk luft.

Denna tisdag.

img_2541Kolla in min vackra kopp!

Jag har några små inplanerade saker idag. Det är stort att orka saker så när jag väl har det där lilla att planera försöker jag i alla fall. Idag ska jag ta mig ner på stan, jag ska till biblioteket och lämna några böcker William lånat. Sedan ska jag till banken, och efter det till polisen för att lämna en nyckel William hittat. Jag kommer avsluta allt med att fixa mina naglar, efter allt det här kommer jag vara helt slut. Jag ska göra tre saker jag inte tycker om, men det är en träning och en utmaning. Banken ger mig alltid ångest, jag skräms som sjutton av att besöka banken så tanken på att gå in där kommer att höja pulsen rejält. Biblioteket är också jobbigt, där är det stort och många människor som går runt. Risk för att träffa någon man känner, som ger ångest, risk för att något obehagligt händer. Det är alltså ingen plats jag tycker om att befinna mig på. Sedan polisen, jag blir alltid nervös av poliser. Poliser betyder att något inte är som det ska för mig, dem har pistoler och annat. Jag har alltid känt en rädsla kring poliser, egentligen även kring säkerhetsvakter. Trots att jag beundrar dessa människor och tycker att det är fantastiskt att vi har poliser i samhället skräms jag av det. Jag förknippar det helt enkelt med brott. Får väl erkänna att jag känner samma känsla när jag promenerar runt på regementet när det kommer militärer. Trots att dem alltid hälsar så glatt är jag livrädd för dessa människor… Men det hänger ju ihop med att jag är rädd för krig, död och våld.

Nej nu ska jag svara på lite kommentarer och sedan drar dagen igång. Klarar jag av allt detta idag är jag väldigt stolt över mig själv.

En tipspromenadsvinst

img_2551

Igår var det Lions tipspromenad igen, denna gång runt Falu Gruva. Så jag medverkade, det är skönt att gå runt där. Det är fin utsikt och det är helt okej att gå för det är inte alldeles för många människor där. Frågorna var ganska svåra men ändå vann vi i sällskapet en del. Jag vann servetterna ovan och ljusen, jättefina verkligen!
Vann även en Falukorv fast den fick Björn.

Idag har jag varit till läkaren och fått förlängd sjukskrivning. Jag berättade om mitt mående, både bakslag och framsteg och fick höra att det går fort framåt för mig. Det känns bra, det finns ett ljus i denna tunnel och jag kämpar på. Jag vill bli frisk, och jag ska bli frisk.

Lördag.

IMG_8120

Jag började dagen med lite sovmorgon, gick upp och tog mig tiden att diska, fortsatte med att städa hemmet. Dammsög, dammade och slängde in en omgång med handdukar och sådant som skulle tvättas i 60 grader. Sedan sminkade jag mig och kollade på Fear the Walking dead och ett avsnitt av Girls, somnade en stund och blev väckt av Björn som sms:ade att han kommer om en stund. Jag skrev att jag tänkte sova till 16:30, det blev inte så eftersom William kom och ringde på dörren så jag gav upp och följde med dem. Vi åkte hem till Björns pappa där William ska sova över tills imorgon, han och hans faster Emma ska på kalas imorgon. Björn som ska på fest hos en kompis färgade håret svart med sån sprej och sedan åkte vi hem till honom där jag sminkade honom till EMO.

Nu sitter jag här och gör ingenting, eventuellt kommer jag hämta Björn ikväll. Jag funderar på att ta mig en promenad, men vet inte? Det är ju skönt att komma ut så borde kanske göra det.

Vad gör ni denna lördag?

Att begrava en groda och säga adjö.

IMG_2204.JPGGammal bild från när vi fick akvarium och fiskar/grodor.

Idag när jag skulle mata grodorna låg den ena på botten. Jag tänkte direkt nej den är död! Det liksom bara syntes att den hade avslutat sitt liv där. Jag försökte peta på den men hon hade helt enkelt lämnat detta liv. Våra grodor är gamla så egentligen var det ingen chock, men ändå tråkigt. Jag fick ringa till William och berätta att hon dött och att vi var tvungna att begrava henne idag. Så William och Björn kom nyss hit, vi begravde henne på samma plats som guldfisken begraves på för lite mer än ett år sedan.

Det är alltid tråkigt när djur dör, även när det bara är akvariedjur, det känns ju. Det blir en tomhet ganska fort, men nu är hon död och vi får se hur länge malen och den andra grodan lever. För äldre djur dör ju till sist så är det bara, sorgligt men sant.