Utmattningssyndrom: Jag har funnit glädjen.

För två år sedan var jag mentalt slut. Jag kände ingen glädje, jag kände ingen livslust. Varje dag var en dag i ett kugghjul. Att ta sig ur sängen, att tvinga mig själv att äta, att gå till jobbet. Allt detta var tungt, jag orkade inte prata med vänner eller svara på sms. Någonstans var allt det som varit jag borta. Jag hade tappat 15 kilo i vikt och visst var jag glad för det, men något saknades mig. Det var som kroppen skrek inombords, men jag förstod inte varför.

Jag hade allt men ändå var jag inte lycklig. Jag tror inte att människor vet i stunden när de är lyckliga, utan att vi förstår det först efteråt. Jag vet att vi känner glädje i stunden, men när vi var som lyckligast minns vi det så där extra tydligt.

Men för två år sedan visste jag om min känsla av att vara olycklig. Kanske borde jag förstått då vart jag var på väg. Att jag skulle krascha, men det gjorde jag inte. Istället så körde jag på lite till. Sen sa kroppen stopp, jag fick kämpa mig tillbaka från min utmattning.

För ett år sedan hade jag fått ett nytt jobb att börja till hösten. Det var den endaste lösningen för att bli fullt lycklig igen. Jag behövde något nytt, slippa resor och komma hem tidigare på dagarna. Jag behövde utvecklas och inte stampa på samma punkt. Jag är en flyende själ, jag blir som en fågel i bur när jag känner mig instängd. Jag måste hela tiden utvecklas för att må bra, jag visste det förut.

Som tonåring var jag ständigt på väg någonstans, alltid på flykt undan det liv som kallades vardagen. Jag ville inte bli som alla andra, en del i ett tåg där ingen sticker ut. Jag ville bli som träden som jag såg på Orsa Camping som barn där två träd vuxit ihop för att bilda ett. Kanske ville jag vara som häxknuten i Orsa finnmark, men jag ville inte vara en ordinär gran som växte upp likt alla andra med fallande löv på hösten. Jag ville slå mig ut och slå mig fri.

När vardagen kom till mig blev jag bekväm. Det var skönt med alla rutiner, jobb, åka hem och jobba, vara med William. Ha ett städat hem, handla mat och ta hand om mig själv. Skratta och umgås med vänner. Sedan starta om detta kugghjul igen, om och om igen. Men någonstans där i kugghjulet var det som något fattades mig. Min inre vildsjäl skrek på mig, hon där i mitt inre som aldrig trivts i denna normalitetsvärld. Hon som bara ville vara fri.

Så när jag kraschade tog hon helt över, hon visade mig vägen. Jag var arg på mig själv och omvärlden som tillåtit mig själv bli den jag inte ville vara. Jag var arg på allt det som fått mig från levnadsglad till total tomhet.

Nu i skrivande stund är det något annat, jag har hittat en balans mellan min vildskäl och min anpassningssjäl. Vi har bildat ett team, vi samarbetar. Jag vet att det finns människor som väntar på att jag ska krascha igen, för så säger statistiken. Det kan jag aldrig lova att det aldrig sker, men jag tror att det är minimal risk om jag balanserar min vilda med min anpassning. För det är nu jag är som gladast, nu är den vilda och den anpassningsbara samarbetar.

Jag är en vild själ, det finns en anledning till att jag en gång var ett typiskt barfotabarn. Eller som William sa förut; “Mamma du vet att du är en hippi va?“. Jag vill inte kalla mig för hippi, men något liknade är jag nog. Jag är en själ med naturen, den delen är viktig för mitt inre. Jag målar min själ i vinden, och leker med stjärnorna på himlen.

Det är nu jag är glad, det är nu jag lever. Jag har hittat mig själv igen. Det är en känsla jag är så tacksam för. Tacksam över min resa, mitt liv och min hälsa. Tacksam för livet i mina lungor, tacksam över att få leva. Men främst är jag tacksam för att vara mamma, utan William hade jag aldrig varit här idag.

Madeleine Stenberg

Bloggare sedan 2004. Bor i Falun med min son William född 2004. Är utbildad lärare, förskollärare, doula och hjälpmamma samt kursledare i Amningshjälpen. Studerar till specialpedagog.

40 thoughts on “Utmattningssyndrom: Jag har funnit glädjen.

  • 1 juni, 2018 at 09:38
    Permalink

    Vad fint skrivet, modigt och kul att du delar med dig!

    Reply
  • 1 juni, 2018 at 11:25
    Permalink

    Vad skönt att du börjar hitta balans igen! Jag är lite på samma punkt nu. Jag behöver förändring, göra något nytt och utvecklas. Hoppas att jag snart kan komma dit…

    Reply
    • 3 juni, 2018 at 12:28
      Permalink

      Ja det är en fin känsla, att hittat hit :). Visst är det så att man aldrig tror sig komma tillbaka, minns känslan men när man väl är här. Det är så befriande som ett nytt liv 🙂

      Reply
  • 1 juni, 2018 at 11:37
    Permalink

    Vilken tur att du kom ur utmattningen och mår bra nu <3

    Reply
  • 1 juni, 2018 at 12:22
    Permalink

    Va fint skrivet! Känner så väl igen den där sidan som inte trivs med vanligvardag och ständigt samma återkommande rutin.

    Reply
    • 3 juni, 2018 at 12:29
      Permalink

      Tack fina du <3. Det är jobbigt att känna så, jag tror inte alla är skapade för den formen av vardag 🙂

      Reply
    • 3 juni, 2018 at 12:41
      Permalink

      Åh tack fina du :), delar gärna med mig så fler får se att man kan må bättre 🙂

      Reply
  • 1 juni, 2018 at 13:01
    Permalink

    Lite tror jag att William har rätt, jag tror att Du (och även jag) tillhör den sorts människor som behöver viss mängd rutiner men även känslan att få vara fria i samklang med naturen och se årets skiftningar i träden, inte följa strömmen utan ta vår egen väg. Om vi då kallar oss hippie eller bohem eller bara att vi vill vara oss själva det har ingen betydelse.

    Jag är glad att Du funnit en väg ut från utmattningssyndrom och hoppas verkligen Du ska klara Dig från att “ramla dit” igen. Men det är icke svaga personer som blir utmattade utan starka som försöker vara starkare och försöker mer och mer eftersom dem inte kan låta bli att kämpa… nu vet Du vad som gick fel, nu har Du erfarenhet och kan välja att kämpa vidare och vara stark utan att Du själv ar slut.

    kram och kärlek

    Reply
    • 3 juni, 2018 at 12:33
      Permalink

      Det är nog så, jag behöver det fira för att leva ett fritt liv. Naturen är viktig för mig, med dess luft och känsla. Tror absolut vi kan kalla oss hippis <3.
      Tack fina du, jag hoppas också det. Att jag inte halkar dit igen. Behöver naturen och lugnet för den sakens skull 🙂

      Reply
  • 1 juni, 2018 at 13:05
    Permalink

    Skönt att det har vänt. ❤

    Reply
  • 1 juni, 2018 at 15:34
    Permalink

    Hej

    Vilken resa du gjort. Så härligt att höra att du kan sätta ord på dina känslor .. medans jag läste inlägget så satte du ord på saker son jag känner:) tack för att du delar med dig.
    Hoppas du får en helg
    /HippiStina

    Reply
    • 3 juni, 2018 at 12:35
      Permalink

      Åh tack fina du :). Så fint att jag fick sätta ord på dem känslor du har inom dig. Jag tror att vi alla behöver hitta vår drivkraft i livet, vissa av oss behöver naturen och friheten för detta. Kram och hoppas du finner din väg <3

      Reply
  • 1 juni, 2018 at 17:58
    Permalink

    Vilket fint inlägg. Ibland behöver man den där kraschlandningen för att hitta sin väg tillbaka till sig själv. Hur tufft det än må vara under tiden.

    Reply
  • 1 juni, 2018 at 20:02
    Permalink

    intressant inlägg och så söta bilder på dig 😀

    Reply
  • 1 juni, 2018 at 21:23
    Permalink

    Starkt inlägg.. Ibland rullar livet på utan att man reflekterar över om man mår bra eller inte utan man finner sig i situationen. Men plötsligt inser man att man faktiskt mår dåligt men då är det inte alltid så lätt att ta sig upp igen. Skönt att du har hittat ditt lugn.. Kram

    Reply
    • 3 juni, 2018 at 12:19
      Permalink

      Tack fina du <3. Det är absolut så, man lever ju dagligen ett liv som bara spinner på. Jag känner att jag hittat rätt nu, det är befriande 🙂

      Reply
  • 2 juni, 2018 at 09:11
    Permalink

    Jag fick nästan rysningar när jag läste ditt inlägg, nästan en tår. Jag hoppas du är oändligt stolt över vad du gått igenom och vad du åstadkommit och vart du står idag! Du är så stark och vacker! <3

    Reply
    • 3 juni, 2018 at 12:20
      Permalink

      Åh blir alldeles berörd av din kommentar. Stort tack fina du <3

      Reply
  • 2 juni, 2018 at 16:43
    Permalink

    Så glad för din skull att du hittat rätt och mår bra nu! Så viktigt att hitta balansen mellan sina olika sidor, vad härligt att du gjort det. Önskar dig all fortsatt lycka inför framtiden!

    Reply
    • 3 juni, 2018 at 12:40
      Permalink

      Åh tusen tack fina du <3. Visst är det så, det är en befriande och så viktig känsla :). Tusen tack <3

      Reply
  • 5 juni, 2018 at 09:45
    Permalink

    Så fint av dig att dela med dig av detta ❤️

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: