Utmattningssyndrom – Att svara på varför jag blev sjuk med eleverna.

Idag fick jag bokstavligt talat äran att arbeta med den klassen som jag följt sedan deras första dag i förskoleklass. Det var fint att prata och få undervisa en stund. Även om det bara var 60 minuter och kände jag den där längtan inom mig. Jag vill undervisa igen, jag vill vara ett med klassrummet och ha den där känslan inom mig.

Jag trodde nog aldrig att jag skulle känna så här med livet. Jag fick frågan idag av eleverna om min sjukdom och jag försökte förklara till bästa förmåga. Jag vet varför jag blev sjuk och hur det känns inombords. Jag vet också vem jag är idag, det är lite speciellt men jag tänker ändå skriva ner sakerna som flyger runt där inom mig, lite av detta sa jag till eleverna men mycket är egna analyser som fått mig framåt i livet.

Jag slutade någonstans att helt älska mig själv. Jag älskade så många människor i livet alla utom mig själv. Jag slutade se den där glädjen i att vara jag, och till sist längtade jag mest av allt efter att någon skulle ta hand om mig också. Att slippa vara den som alltid tar hand om andra och bara ha någon att falla mot själv. Det är svårt att förklara den känslan, att förklara varför man helt plötsligt bara slutar älska den man är.

Jag kände till sist att insidan åt upp mig. Att alla demoner och det mina ögon sett kom ikapp mig. Hur mycket jag sprungit orkade jag inte längre springa utan helt plötsligt som var mina syn där och hemsökte mig. Jag hemsöktes av allt, jag trodde jag hade dödliga sjukdomar och jag trodde att jag förtjänade att må som jag gjorde. Att det var vad mina ögon sett som jag borde straffas för.

Till slut kunde jag inte andas längre. Jag orkade inte kämpa, kicka och fajtas. Jag orkade inte längre vara den där människan som är duktig och snäll. Jag orkade inte längre leva mitt liv helt utifrån andra. Jag behövde mig själv också, någonstans där inom mig skrek min själ på mig, mitt inre.

När jag var yngre skrev jag, och sedan fotograferade jag mycket. Medan mina syskon ritade så skrev jag. Dagböcker, noveller och läste böcker. Jag skrev dikter och analyserade saker, min sida där jag behövde upplopp för livet och att hitta tillbaka till mig. Att vandra i skogen och naturen. Att andas in hösten och vintern, att hitta intressen igen. Att fotografera när jag ville, att börja måla mandala att tänka djupt.

Jag saknar så att undervisa, att vara lärare i klassrummet. Det är något speciellt med den där saken. Att se elevernas glitter i ögonen när de förstått något klurigt. Jag älskar att se deras leenden och att få skämta med eleverna. Jag älskar att vara lärare, det är något väldigt fint med att vara just lärare. Om vi inte behövde hamna i utmattning och stressa ihjäl oss hade detta jobb kunnat visa utåt för politiker, föräldrar och andra hur mycket fint det finns i yrket.

Jag älskar att vara lärare, mitt yrke och en del av mig. En mindre plats i livet har yrket fått blivit. Men den delen är verkligen en fin del.

Madeleine Stenberg

Bloggare sedan 2004. Bor i Falun med min son William född 2004. Är utbildad lärare, förskollärare, doula och hjälpmamma samt kursledare i Amningshjälpen. Studerar till specialpedagog.

45 thoughts on “Utmattningssyndrom – Att svara på varför jag blev sjuk med eleverna.

  • 30 januari, 2017 at 21:42
    Permalink

    Intressant att läsa. Det var fint skrivet hur du förklarar hur du hamnade i den här röran, men skönt att du tagit dig tillbaka och jag hoppas att du snart kan börja lära ut igen!
    Det här med stressfyllt arbete – det där kan jag relatera till. Jag älskar att skoja med mina patienter och se deras glädje då man kommer med goda nyheter eller ger de beröm för att dem fått tillbaka sin aptit eller liknande. Men samtidigt är det stressigt och slitsamt och lönen är skit.. Önskade att man kunde få ut mer utav det här fantastiska jobbet! <3

    Sv; ja, den serien är hur underbar som helst!

    Reply
  • 30 januari, 2017 at 22:21
    Permalink

    Men Tack goa ja det är samma med mej när man känner sådär att åh ja vill göra mitt yrke ja älskar det !!

    Känslan då man hittat rätt avskyr dock både kvällar o delade ha ha
    fin tisdag raring kramar
    ullie recently posted..Aratorp som jag gillar

    Reply
    • 31 januari, 2017 at 13:15
      Permalink

      Nej det är inte så kul när man går igenom sånt här :/

      Reply
  • 31 januari, 2017 at 06:24
    Permalink

    Så fint skrivet, känner själv igen mig i det du skriver då jag varit där själv och tagit mig ur. Bamsekram

    Reply
  • 31 januari, 2017 at 06:26
    Permalink

    Glömde min bloggsida. Så fint skrivet och jag känner såväl igen mig i det du skriver då jag varit där själv. Bamsekram
    Sofhia recently posted..På väg hem från jobbet

    Reply
  • 31 januari, 2017 at 11:43
    Permalink

    Åh vad underbart att du fått vara tillbaka i klassen igen! 😀

    Reply
  • 31 januari, 2017 at 12:23
    Permalink

    eflekterande och bra inlägg, madde! Klart eleverna undrar och där tror jag en jätteviktig del i framtiden ligger, att informera, berätta och förklara för dagens unga, så att de redan i tidig ålder har mer kött på benen när det gäller sumtom och annat 🙂

    SV: Ja det var väldigt kul faktiskt, särskilt att vara med i radio 🙂

    Jag lyssnade btw på din radiointervju, väldigt bra! 🙂
    Johan recently posted..Denon AH-GC20

    Reply
  • 31 januari, 2017 at 12:48
    Permalink

    Kan tänka mig att det inte är helt lätt att förklara för barnen men vad härligt att det gick bra att undervisa och att du känner sug efter att vara lärare igen!☺
    Kattis recently posted..Enkelt motljus

    Reply
    • 31 januari, 2017 at 18:18
      Permalink

      Åh tack du <3. Det var fint skrivet :). Jag känner mig inte så speciellt stark men verkar som många uppfattar mig som det <3

      Reply
  • 31 januari, 2017 at 14:49
    Permalink

    Fint att det kändes bra ändå och att du känner en saknad. Kan tänka mig att det är eleverna som ofta får lärare att stanna kvar. Du gör ett bra jobb vännen!
    NICOLE recently posted..Kommer med solsken

    Reply
    • 31 januari, 2017 at 17:25
      Permalink

      Ja det kändes fint :). Det är nog så, det är det finaste med jobbet. Tusen tack <3

      Reply
  • 4 februari, 2017 at 20:03
    Permalink

    Så fint skrivet. Hög igenkänningsfaktor också, jag har själv varit där tyvärr.

    Reply
    • 4 februari, 2017 at 20:32
      Permalink

      Åh tack, direkt från hjärtat. Stor kram, alla som varit här eller är här är starka människor <3.

      Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: