023

Nu är min dator ominstallerad och har en SSD i sig, det märks för datorn är både tystare och går betydligt snabbare. Gissa vem som känner sig glad för den saken! Jo jag! Förutom det så sitter jag här och installerar in lite program som fanns på datorn tidigare och som jag vill ha kvar. Som Photoshop och Pinnacle studio 19, har även fått nytt e-postprogram något jag gillar rejält! Grymt skönt faktiskt, nu borde mailen bli bättre tänker jag än förut och sedan har jag en fundering på att bara installera sådant jag behöver i framtiden. Får erkänna att det låg en hel del skit på datorn, har inte installerat om den sedan 2009, och vissa program låg var som jag inte kunde bli av med.

Den här dagen har jag lagat middag, jag har varit till ICA Maxi och handlat och lyssnat på P3 dokumentär. Jag har städat och fixat här hemma och sedan ringde företagshälsovården som berättar att det är LÅNG kötid på läkarbesök där, blev så arg och upprörd att jag började gråta. Hur länge ska man behöva vänta?! Jag har nu varit sjukskriven i snart två månader, det går sakta framåt. Ingen samtalskontakt ännu, ska få en på måndag och läkare lyser med sin frånvaro. Känner mig grymt besviken på det här systemet, jag vill ju bli frisk någon gång. Ingen vill sitta hemma och bara må dåligt! Man vill jobba och göra något med sitt liv, inte ha det så här hela tiden.

Nu ska jag gå in och prata med William innan han somnar.


Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

30 kommentarer

  1. Känner med dig verkligen!
    Jag undrar samma sak, varför är vården som den är ..
    Ta så himla lång tid att få den hjälp man har rätt till /
    Himla konstigt system, kan blir så irriterad på det och att man blir runt skjutsad inom vården.

    Vi är ju ändå hyfsat unga fortfarande 😉 att man inte blir hjälpt snabbare .. 🙂

    Fin bild på sonen 🙂

    Kram*

  2. Ja, det här med läkarvården…. Jag hamnade nog mellan stolarna iofs då jag ju hade 1,5 år föräldraledighet framför mig (efter att ha varit sjukskriven i fyra månader). Men jag är ju fortfarande inte så stark så att jag skulle fixa att jobba 100% (hoppas att det beror på att det är bebisnätter? så att sova mig frisk fungerar ju inte just nu). Men det sista jag googlade om utmattningssyndrom var att 30-45 min konditionsträning tre gånger i veckan skulle göra att kortisolet i kroppen sjunker. Det tog 6-8 veckor av tränandet innan man märker resultat- så nu ska man bara orka ut och träna…..

    1. Ja det är skittrist att hamna mellan stolarna :(. Jag tar promenader varje dag men känns liksom att även om jag började träna så skulle det nog inte hålla i sig. När man väl börjar jobba igen kommer man ju att ta bort den saken, känner mig väldigt väl :/

      1. Jag vet…. men jag ska försöka se det som medicin-att jag måste för att hålla mig frisk. Hittills har jag sprungit två gånger? får se om det är starten på resten av mitt liv (skrattar tvivelaktigt för mig själv) Det svåra är bara att jag är ju sjukt trött så vettisjutton hur det ska gå till att tvingas ut?!

        Men grejen är att jag saknar uppföljning, jag saknar att någon berättar för mig hur jag ska göra för att komma ifrån det här tillståndet! Jag hörde om en i Stockholm som fått gå kbt, själv fick jag ett samtal (fler om jag ville) m en psykolog där jag fick fylla i skattningsfrågor för att ta reda på om jag var deprimerad, vilket jsg inte var. Jag fick ett konstaterande från en annan läkare att jag hade utmattningssyndrom och så bad jag om att få min medicin. That’s it. Allt har jag själv fått googla fram. Det känns så himla pissigt! Jag har i princip fått höra att ”det här kan ta flera år att bli frisk från”, ta hjälp av omgivning, sänk kraven på dig själv.

        Men jag vill ju veta vad jag gör för fel… hur jag kan bryta dåliga mönster, hur jag kan sova bättre etc.

        Vad har dom hjälpt dig med???

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa