Min förbannade ätstörning.

Kände när jag valde bilderna ovan att: “Ska jag visa det som får mig glad, i ett inlägg med min värsta kamp just nu?” Skilla gör mig glad på så många plan, jag mår bättre på det psykiska planet på ett sätt som tidigare varit svårt att tänka att jag skulle komma till.

Men det är fortfarnade en del som håller mig kvar, som i ett järngrepp absolut inte släpper min förbannade ätstörning! Det gick så bra där när jag gick på Dala ABC, men jag känner hur regelbundenheten tappats och hur jag börjat hetsäta rejält igen. Igår när jag kräktes (av andra orsaker än ätstöringen. Det är ytterst sällan jag kräks) så kände jag den där tillfredsställningen efteråt. Precis samma tillfredsställelse jag kände på fredagen när mitt enda intag av något på hela förmiddagen och fram tills klockan 14:00 var en Pepsi Max… Sätt dess utom till min promenad jag gjort på detta som inte bara gav mig en kick av välmående för att det var trevligt, utan även efteråt gav mig inre beröm över: “Fatta vilken kontroll du hade idag. Magen kurrar och du är helt slut, kroppen har precis slutat känna sig hungrig också. Bra jobbat!”

Samtidigt som jag riktigt kan avsky hur jag håller på med svält, hetsätning och liten dos av tvångsmotion. Ska man då tillägga att jag brottas mellan ätdemonen och ätängel. Där ängeln säger den totala motsatsen: “Det här är inte rätt väg, du vet att för att bli frisk måste du äta precis som du fick veta under behandling. Du vill inte det här…”

Mitt ätstörda beteende är extra jobbigt just nu eftersom det är höst och då pratar människor alltid med varandra om: Hur mycket man gått ner i vikt, hur man förändrat sitt liv. Att man nu slutat med ditten och datten.

Ätstöringar är som ett missbruk i alla fall i mitt fall. Ett missbruk där maten är drogen som jag hela tiden har en kamp mot. Men medan en missbrukare kan gå på behandling och välja att aldrig mer ta sin drog, så kan jag aldrig göra detsamma för min drog är livsviktig för att leva med.

Undrar om någon ens fattar vad jag skriver just nu. Jag behöver få ur mig detta. Så trött på mina ätstöringar! Jag tänker också om endagarsvården jag fick varje tisdag i 8-veckor var fel för mig. Jag kanske skulle haft dagvård varje dag i 10-veckor, jag har ändå varit fast i mina ätstöringar sedan jag var 7-8 år! Det är nästan hela mitt liv!

Så vad har jag då för variant tänker du? De flesta tror ju att aningen har man aneroxia eller bulimi. Men ätstöring är så mycket mer, den kommer i alla former och färger skulle man kunna säga. Du ser inte vem som har en ätstöring. Vissa av oss är extremt smala, andra är kraftigt överviktiga, sedan finns det alla där emellan också. Jag märker så ofta att många tror att man måste vara smal för att vara ätstörd. Det kunde dock inte vara mer fel, men vi är ju tyvärr upplärda att det bara finns två typer av ätstörningar.

Min diagnos heter ospecificerad ätstöring. Jag har ingen utan istället allt! Jag är inte på väg att dö av näringsbrist men däremot mår jag skit och har svårt att inte äcklas och få ångest när det är dags för mattider. Det är vad jag behöver jobba med.

Så i veckan tog jag steget igen och kontaktade Dala ABC för att få lite hjälp. Jag tänker att man kanske kan få några råd i alla fall.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

30 thoughts on “Min förbannade ätstörning.

  • 23 augusti, 2020 at 08:51
    Permalink

    Ett steg på rätt väg. Grattis och lycka till! Stöttar dig med en hand i ryggen som leder dig framåt!

    Reply
  • 23 augusti, 2020 at 09:36
    Permalink

    Det där med ätstörningar är ju så svårt. Du skrev att droger kan man sluta med, men då det kommer till mat måste vi ju äta. Inser att jag inte heller har en sund relation till just mat. Äter då jag är ledsen, då jag är glad, då jag är stressad, mår superdåligt. Dels psykiskt, men även fysiskt av allt skräp jag vräker i mig. Oavsett vilken sort vi har så tampas vi med samma sak. Få en sund relation till mat och motion,

    Reply
    • 26 augusti, 2020 at 21:59
      Permalink

      Ja det är tufft, ingen enkel sjukdom. Ja det är ju så mat behöver man alltid oavsett hur man ser på det. Ja det är ju att man har ett osunt förhållande till mat :/.

      Reply
  • 23 augusti, 2020 at 12:05
    Permalink

    Vad jobbigt det där låter 😥 jag vet inte hur det är att ha så men jag tycker det va strongt av dig att ringa och få tid att få hjälp

    Reply
  • 23 augusti, 2020 at 12:55
    Permalink

    Det är inte helt ofritt att det finns lite överallt i ens omgivning. Därmed inte sagt mer än att det finns. Och för många är det skämmigt.
    Vad bra att du tog tag i detta nu! Önskar dig verkligen lycka till!
    Kram
    Geddfish recently posted..Middagen serverad

    Reply
  • 23 augusti, 2020 at 13:13
    Permalink

    Det är svårt att inte ta åt sig av vad andra pratar om så där, ja läste på komvux om ätstörning Mm, några gjorde grupparb o redovisa för resten av klassen o faktum är – ja blev ledsen av det, men också att ja tog lärdom av det, jag säger inte åt dig att rycka upp dig eller att du ska ignorera för ja vet att de är svårt att ignorera allt prat :/ Men bästa vore kanske att du säger åt de som pratar – prata inte om sånt i min närhet sen säger du till dom om varför du inte vill göra. Nog för att de borde veta det! Likaså om du ser folk skriva de öppet på facebook eller dylikt – försökt gömma deras händelser Mm? Fokusera bara på dig? Eller skriv öppet hur du känner så vänner på facebook Mm verkligen fattar hur känsligt de är för dig, om de bryr sig så lyssnar de o tar åt sig av ditt önskemål ❤️ Behöver du prata så finns jag! De är ingen rolig sjukdom du lider av och ja önskar ja kunde hjälpa ja förstår de är tungt. Men jag tror på dig o du kan kämpa dig ur skiten om du vill. Jag finns alltid vid din sida även om vi inte känner varandra så där jätte mycket men bryr mig faktiskt
    Tess recently posted..KAFFE ÄR GULD

    Reply
  • 23 augusti, 2020 at 17:53
    Permalink

    Åh, jag lider med dig. Lider också av ospecificerad ätstörning, UNS. Och upplever som du att “man måste vara jättesmal för att ha en ätstörning” men precis som du skriver (kunde nästan varit jag som skrev) så finns den i många former och färger.

    Starkt av dig att be om hjälp igen för när ätstörningen slår till är det svårt att vara ensam och just nu låter det som den har ett hårdare grepp om dig så jag hoppas du får den stöttning du behöver.

    Sänder några styrkekramar till dig!

    Reply
    • 28 augusti, 2020 at 21:57
      Permalink

      Ja det är värre på många sätt med UNS eftersom det liksom inte är så där som folk tror att det är med ätstörning. Eller ja det passar inte in i mallen :/.

      Reply
  • 23 augusti, 2020 at 19:36
    Permalink

    Känner igen mig, inte så att jag är lika “sjuk” som Du just nu… men jag har två lägen, ett då jag äter det mesta jag kommer över 😉 och ett då jag i princip svälter mig.

    Men vet Du vad… Du har kommit till insikt, u vet att Du behöver hjälp, det är ett första steg på rätt väg. Jag hoppas Du får den hjälp Du så väl behöver.

    Att straffa sig själv genom att antingen motionera på något vis till dess man spyr blod… eller bara tillåta en mugg te under en dag… ja jag känner så väl igen mig.

    *kramar om*

    Reply
    • 30 augusti, 2020 at 22:01
      Permalink

      Förstår, tror många nog kan känna igen sig tyvärr denna sjukdom är ju tyvärr sådan att många gör det.

      Reply
  • 23 augusti, 2020 at 20:36
    Permalink

    Kan inte ens föreställa mig vilket helvete du måste gå igenom med dina ätstörningar. Så himla jobbigt. Och du är ju fullt medveten om problemen, vilket ju egentligen borde göra “saken bättre”, men det funkar ju inte så.
    Tycker det var väldigt klokt att återigen ta kontakt med Dala ABC. Hoppas verkligen att du blir hjälpt!

    Reply
    • 26 augusti, 2020 at 21:31
      Permalink

      Nej det förstår jag, det är tufft. Ibland känns det som att man bara få kämpa sig igenom skiten. Får se vad de säger sen.

      Reply
  • 23 augusti, 2020 at 20:47
    Permalink

    Jag vill bara krama om dig efter att ha läst detta! Så bra att du tog tag i att få lite hjälp igen! Tycker också det är så tråkigt att människor bara tror det finns två typer av ätstörningar när det finns så mycket mer! Oerhört viktigt att ge det också uppmärksamhet så vi kan hjälpa fler människor! Kram på dig!

    Reply
    • 26 augusti, 2020 at 21:57
      Permalink

      Tack <3. Ja jag hoppas de hör av sig snart. Ja det gör att det blir svårare för folk att förstå :/.

      Reply
  • 23 augusti, 2020 at 21:02
    Permalink

    Hälften in i ditt inlägg tänkte jag att jag måste kommentera att du måste ta och ringa Dala ABC igen eftersom det funkade så bra för dig där. Men sen kom det ju att du hade kontaktat dem redan 🙂

    Så otroligt bra att du tar hjälp igen.
    Vissa saker fixar man helt enkelt inte på egenhand!

    kram kram

    Reply
  • 24 augusti, 2020 at 10:08
    Permalink

    Låter inte alls roligt. Jag själv har haft ätstörning, anorexia och vet vilket helvete det är. Tack och lov så har jag blivit kvitt den men ibland känner jag att den försöker komma tillbaka.

    Reply
  • 24 augusti, 2020 at 10:41
    Permalink

    Det måste vara tufft, ätstörningar är inget att ta lätt på (själv inga erfarenheter) utan som du vet måste hanteras och jag tror absolut på mer vård/hjälp, det gäller alla sjuksdomsr och detta blir ju så påtagligt eftersom det är varje dag, hela tiden. Hoppas du kommer ur denna ”svakan” och vi finns alltid här om det är något, ibland vill man ju bara få skriva/prata av sig och mår då bättre

    Reply
  • 25 augusti, 2020 at 07:58
    Permalink

    Ätstörningar, så svårt att förstå när man själv inte är drabbad. På samma sätt som det är svårt att greppa psykiskohälsa för mig.
    Men jag känner empati med dig

    Reply
  • 17 september, 2020 at 08:03
    Permalink

    Hej,
    Intressant blogg:)
    Funderade på en sak gällande din ätstörning och ditt pluggande om kost och graviditet tex, är det ngt du tänkt jobba med?
    Precis som missbruk och ätstörningar så kan man skapa beteenden som känns igen, har du beteenden i dina ätstörningar som skolbarnen skulle lägga märke till?
    Gäller de här all typ av mat eller viss mat?

    Gillar din blogg 🙂

    Reply
    • 17 september, 2020 at 10:15
      Permalink

      Hej! Ska försöka förklara lite.

      Jag är Hjälpmamma (ger råd kring amning) samt kursledare i Amningskurs för blivande föräldrar, genom Amningshjälpen. Detta medför att jag har ett stort intresse just för amning. Jag är även doula (stödperson under förlossning). Jag är väldigt intresserad av graviditet och förlossning så även där går det lite i hand med kursen: Kost vid graviditet och amning.
      Nu läser jag även en kurs som heter: Mat för barn och ungdomar, den sökte jag då den är på avancerad nivå och riktar sig mot bland annat specialpedagoger som jag är. Det finns ett intresse hos mig kring just mat då jag har mina ätstörningar själv och jag önskar ju att jag en dag ska bli frisk från det här. Jag vill hellre ha kunskap så jag kan uppmärksamma om eventuella elever själva är i denna sjukdom 🙂 .

      Jag tror inte barnen lägger märke till den saken eftersom jag inte äter med eleverna nu i mitt jobb som specialpedagog :). Kan nog varit mer tydligt när jag jobbade som lärare, men nu när jag inte äter med barnen blir det helt klart lättare att inte visa sina ätstörningar lika öppet.

      Så glad jag blir att du gillar mina blogg <3.

      Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: