Orsakulla mamma vid 20 – Dalaliv, finporslin & pudelliv!
Ett dalaliv med känslor, djur och porslin!
Förra veckan ringde jag på en annons om en skänk i Orsa, jag hade då innan frågat mamma om hon och hennes man kunde ta med den ner åt mig tills idag, vilket det gärna gjorde (tusen tack), nu är den här! Jag har velat ha en skänk ett bra tag för att få lite utrymmen. Är riktigt nöjd med min skänk, den känns perfekt och så här ser den då ut.
Min skänk.
Lite fixat.
Från sidan.
Gick nyss ut i köket för att städa lite, i en av mina stekpannor låg det fortfarande kvar olja efter att Björn friterat brödet till langosen igår. Jag har inte velat hålla på med det där förtidigt då jag är en fegis i köket och tror att saker ska explodera efteråt *S*. Men nu så vågade jag mig på saken, jag började leta efter min blåa-tratt jag hade förut, men de var spårlöst försvunnen. Jag insåg att jag ännu en gång blivit av med något i mitt hem. Har ni hört sången ”Jag hade en gång en dröm?”, jag började nynna i köket på den men bytte ut ”dröm” till ”tratt”. Om någon för sju år sagt till mig att jag sju år senare skulle stå och nynna på ”jag hade en gång en tratt” och att min son skulle fylla sju år dagen efter skulle jag nog inte riktigt trott personen. Om ett dygn fyller William hela 7 år, jag minns min sjuårsdag min lillebror låg sjuk i influensa (som vanligt, vi tre syskon var nämligen alltid sjuka på varandras födelsedagar) men själv jag jag riktigt glad över min födelsedag. Imorgon fyller alltså William sju år. Under mina sju år som mamma har jag inte bara upplevt den absoluta kärleken utan också fått inse att vissa saker som personer utan barn tar för givet inte är så givande. När man får barn så blir nämligen allt DITT ert. Det betyder alltså att en tratt helt plötsligt försvunnit ut ditt köksskåp och förmodligen numera används som en sjörövares krok, eller någon gång tog sin passage ut i sandlådan för att möta sitt öde därute, du kommer också inse att din telefon inte är till för att du ska kommunicera med personen i den andra änden, NEJ och åter NEJ, telefonen är en magnet för barn som säger till att ”Mamma, jag behöver dig nu, och jag har något viktigt att berätta.” ditt barn kan ha ratat dig i 2-3 timmar men du tar i telefonen så är du viktig.
Lika så är det när du ska gå på toaletten, har du småbarn är dom givetvis med dig därinne. Det spelar ingen roll vilken doft du gör därinne, barnet kommer sitta med gärna precis framför dina fötter och diskutera med dig. Får du lite äldre barn? Ja då kommer dom banka och slå och ropa utanför toaletten ”MAMMA! Jag måste prata med dig”. Diskussionerna är ofta av slaget, ”Vet du vad vi gjorde idag i skolan?”, ”Mamma den här legobiten är lite större än den här.”, ”Mamma, vad ska vi äta till middag.”, du kommer sitta där inne och tänkta ”SNÄLLA KAN JAG SÅ SKITA IFRED” men ingen kommer ta hänsyn till detta, med tiden skiter du med öppen dörr och du har helt enkelt glömt vad privatliv är, vadå skiter inte alla med öppen dörr tänker du?
Jag fortsätter nynna på ”Jag hade en gång en tratt, jag fick en gång skita ifred, men det var så längesen så längesen”. Sju år är lång tid, sju år är glädje och ett bevis för att dina saker försvinner och att du inte har något privatliv, men vad spelar det för roll? När man har upplevt det finaste i livet, det enda som är värt att bry sig om. Sitt barn! <3
Nyss haft seminarium, William är i skolan och jag har precis passat på att städa. Skönt att ha sådant gjort tills imorgon, kommer ju en del folk hit då. Blir bra när man är klar med allt, egentligen hatar jag att stressa innan sånt här, men är man en perfektionist så är man.
Annars har jag funderat på kalas för William, bestämde mig nämligen för ett par veckor sedan att skippa barnkalas i år, jag orkar inte. Det är bara massa barn som inte tycker om det ena och de andra, det är dyrt och det är ofta rörigt. Istället tänkte jag köra med att bara bjuda över några på lite fika någon dag, de han leker med. Kanske låter snålt eller tråkigt men jag orkar verkligen inte ha kalas i år, det är mer stressigt än det är roligt.
Precis städat, skönt att så sånt gjort på förmiddagen då har man mer tid för annat på eftermiddagen sen. Ska strax hoppa in i duschen, William är med Björn och går tipspromenad runt gruvan.
Imorgon gäller det, min först VFU-dag och första VFU-vecka av 10. Är spännande, känns i magen. Tio veckor är lång tid men jag hoppas på att lära mig massor och få stort utbyte av detta i mitt framtida jobb som lärare. Tänk er att när denna VFU-period är över är det snart jul, då skriver jag min andra b-uppsats och inom ett par veckor börjar jag då PGIII, det betyder att jag snart är klar. Det kommer gå sjukt fort. Livet går sjukt fort, för 7 år sedan skrev jag detta inlägg. Jag hade 1 dag kvar till BF och var inlagd på BB, längtade hem och längtade efter William. Jag ville bara pressa ut honom från min kropp och fortsätta mitt liv ungefär. Jag var så leds på ”mitt” rum på BB, var så leds på att ligga där, göra CTG-kurvor dagligen, göra gyn-undersökningar dagligen och framför allt HA ont dagligen. Just då för 7 år sedan trodde jag aldrig han skulle komma ut. Just idag sju år senare sitter jag här och vet att han föddes den 3 Oktober 2004, att han fick hjärta att slå och mitt liv att få en mening. Idag sju år senare sitter jag här, med en snart sjuårig son och är nästan klar som lärare. SJU ÅR, sju år som förändrat mitt liv, sju år som fyllt ett syfte, sju år av den ultimata kärleken! <3
Bilden är långt ifrån smickrande men tittar man riktigt noga på magen ser man mina fina
blåmärken. För min mage var nämligen inte lika fin som andras. Jag hade nämligen stora
blåmärken över hela magen. Tack vara fragmin-sprutorna.
Bilden är tagen den 21 september 2004.
Eller i alla fall på min gata i Falun, jag ringde i Juli och sa till, inget händer. Ringde igen i Augusti och inget hände, nu är det september jag vet att de andra runt här också ringt. Idag fick jag nog och tog systemkameran med mig ut i soprummet. Det är så äckligt!(KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS)
Utsidan är helt okej.
Insidan
Och det här vill man ju ta i.
Tillhåll för råttor kanske?
Trevligt och detta vill man ju gärna ta på.
Två stycken larver.
Larver och puppor!
Närmare bild.
SÅ äckligt!
För någon månad sedan köpte jag ett servettställ på citygross för 49:-. Bra pris tänkte jag och ganska sött, idag såg ett precis lika servettställ på plantagen som kostade 149:- ! Det var alltså exakt samma märke, samma form osv. Hur sjutton går det till? 100:- kr mera för att det köps i en blomaffär. Så från och med nu är; KOLLA alltid citygross först mitt motto.
Idag ska jag försöka rensa och städa lite. Min brorsa är tillbaka i Falun nu och det känns toppen så ikväll ska vi ses och glo på lite tv ihop som vi brukar göra på fredagar. William sitter och målar, han fick en Marvel målarbok igår av sin farmor. Han gillar att måla, kan sitta länge och hålla på med sådana saker. Jag ska som sagt städa idag, blir skönt. Känns som jag inte har så mycket att skriva om för stunden har väl inte tid eller något.
Vad ska ni göra idag?
Fy fan va vidrigt det var, var nyss ut i soprummet. När jag skulle slänga min kompost ligger det MASSOR av vita krälande larver på kärlet, jag kände hur det riktigt vända sig i magen på mig. Jag är väldigt känslig för sånt där, träffade på en granne och frågade henne om hon trodde man kan klaga till värden över sånt. Gick in och ringde, han sa att dom genast skulle skicka någon för städning av kärlen. Jag tog även upp förfrågan om inte även vi likt andra områden i Falun kan få kompostkärl som är placerade nere i marken. Det är liksom en lucka och så slänger man ner påsarna i den. Han förklarade då att det ville de och tog upp vid varje möte men inget sker, men om jag som boende ringde kanske de förstod allvaret. Jag skrev ett mail och tipsade grannen om desamma. Ska tipsa fler här i huset tänkte jag om vi är många som klagar kanske de kan göra något åt saken, vårt soprum är jätte vidrigt verkligen, skräp och massor med saker som slängs där. Det är inte de minsta trevligt alls, kanske är en gnäll- kärring? Men utan gnäll blir inget heller gjort! Jag är sån som vet mina rättigheter och vägrar lägga blad för munnen när jag anser något vara fel. Många gånger när jag var tonåring ansåg folk att jag borde bli politiker, om tiden fanns så varför inte? Jag är gärna villig att ändra samhället!
Nu var det rent i kylskåpet, ser riktigt hemtrevligt ut faktiskt. Egentligen vet jag inte varför kylskåpet är så stor grej att fixa i. Förmodligen för det är så fruktansvärt tråkigt, dels så ska varje hylla bli prefekt sen vill jag alltid strukturera om det från hur jag hade det från början, nu blev det perfekt! Jag har verkligen fått till det, lättare nu att lägga saker där det i min hjärna ska vara. Passade också på att plocka ur äggkartongen och la äggen i en plastbunke istället. Man ska aldrig ha papper i kylskåpet, jag är dåligt på sånt. Lätt om man köpt en pizza att ställer in kartongen där fast jag vet att det är fel och att det innehåller bakterier som gärna hoppar vidare på annan mat i kylskåpet. Behåll dock papperskartongen kvar på mina buljongtärningar, dumt de också kanske?
Hur förvarar ni buljongen, är ni duktiga med att inte ställa in pappersförpackningar i kylskåpet eller är ni som jag? En slarver när det kommer till att städa kylskåpet?
För ett par månader sedan var jag till Mio, min bild av Mio har alltid varit att det är fruktansvärt dyrt där och att det inte går att handla något utan att bli ruinerad på den butiken. Hur som helst hittade jag där denna söta mjölktillbringare för 39 kr. Jag var dock för snål för att köpa den och tänkte onödigt. Sedan den dagen har jag dock gått runt och funderat varför 39 kr var så dyrt egentligen? I alla fall i fredags var vi dit, jag, Björn och William och jag passade då på att köpa den. Det roliga var också att jag upptäckte att Mio har ungefär samma prisklass om inte billigare på vissa saker som Ikea, varför har jag inte tänkt på det tidigare? Jaja, mjölktillbringaren fick jag med mig hem och jag tycker att den är jätte fin. Perfekt då jag inte dricker mjölk så ofta och kunna hälla upp mjölk i denna till gäster som ska ha mjölk i kaffet.
Sedan då ser ni servettstället. Vi var till Citygross efter Mio och när jag gick runt där och kikade fann jag äntligen ett servettställ billigt var det också 50 kr! Alla andra jag kikat på i flera månaders tid om inte rent av ett års tid har legat på 150-200 och det har jag varit för snål för. Då jag alltid har servetter vid köksbordet så kändes det perfekt att ha den i något. Jag är nöjd och det passar bra in i mitt hem. Nu ska det dock inte shoppas något på ett tag för allt det jag velat ha sedan ett halvår tillbaka är inhandlat och det finns inget mera jag önskar mig.
