Tweenieåldern

Ouppfostrade vuxna!

Jag blev så förbannat arg idag, så där så jag kokade inombords. Jag gillar uttrycket ”Barn gör inte som vuxna säger, de gör som vuxna gör”. Det är så sant! William pratar med mig, jag och han är typiska känslomänniskor som blir sårade när folk säger elaka saker, och tänker massor. Vi grubblar och blir innerligt ledsna när folk är elaka mot oss och det är skitjobbigt att vara så. Jag tror vissa av oss helt enkelt är skapade för att vara såna, att vi biologiskt har ärvt visa egenskaper för att vara ett komplement i stammen, jorden eller flocken. Vi är ju ett flockdjur från början människan, jag tror att i våra flockar så har vi fått olika egenskaper för att våra jordar ska hålla ihop. En sån egenskap är jägaren, en med kunskap för naturen, en för läkande och vi som är extra känsliga som känner av människor och är extra lyhörda på andras sinnesstämning och känner våra kroppar extra väl. Jag tror att i samhället vi lever i nu, där vi ska kategorisera allt och alla så ses alla dessa egenskaper som något fel. Vi behöver gå i terapi, vi måste få en diagnos vi måste se vad som är FEL på oss. Precis på samma sätt som människan försökt finna avvikelser i hudfärger och ögonfärg. Vi är helt enkelt så himla rädda för att inse att vi någonstans föds med olikheter som är bra och som vi behöver av naturliga skäl. Jag har innerligt svårt för att vi måste finna olika fel på människor istället för att bara ta att här är vi, olika men bra som vi är.

Hur som helst jag tappade tråden. I förrgår hade William som är 160 trots sina endast tio år på jorden, varit med sin pappa på Biltema. Där har William hittat en vinkelhake som låg på golvet som han lyfte upp för att gå och visa sin pappa, fram till honom kommer då en kvinna i ungefär samma längd som William och säger argt! PLOCKAR du alltid upp saker som inte är dina?! William svarar nej, då avslutar kärringen med att säga en kränkning till min son, jag skriver det inte här då jag inte vill hänga ut William men han blev jätteledsen. La tillbaka vinkelhaken och gick därifrån. Han berättade det idag för mig och var riktigt ledsen, och jag blev rejält förbannad! Här sitter man och lär sitt barn att respekterar andra människor så kommer en total främling fram och skäller på min son för att han plockar upp något som ligger på marken inne i en affär?! Jag är är arg och upprörd, min son som likt mig grubblar mycket mår dåligt och är ledsen. Jag sa att lägg inte din energi på det där, såna människor förstår inte vad de gör och säger. Men ibland känner jag bara, varför ska vi kräva att barn ska uppföra sig, när vuxna beter sig som svin?! Jag är övertyga om att om William varit kort/haft ”normal” längd hade ingen ifrågasatt att han lyfte upp något från golvet. Men eftersom han är lång så förväntas han alltid varit så vuxen. Som att hans tio höst år inte räknas. Han har en längd som någon i sexan, men det gör honom inte till en tonåring. Sluta ställa krav på människor baserat på deras längd, ålder och hudfärg!

008

En kväll i november.

IMG_2528.JPG

Efter middagen åkte vi ut till Kniva, Björn skulle fixa lite med sin gamla bil och jag och William följde med. Vi pysslade lite i Williams farmors kök tills Björn kom och hämtade med oss mot Björns mormor. Där hälsade vi snabbt på Harry, Williams katt.
Det känns som det blir mörkt så snabbt nu, vid fyra känns det som natt typ och man är ju helt slut av mörkret. Inte för att jag vill ha snö, men nog är det ganska skönt när den vita snön lyser upp i mörkret. Det är lite läskigt nu, jag körde Björns nya bil hem från Kniva eftersom Björn tog med den gamla och man ser knappt någonting. Då ska man även minnas att det är läskigt med att folk inte använder reflex!

 

IMG_2525.JPG

Måndag.

Måndag och jag har planerat, lyssnat på ett program om skolan och även kikat på lite serier. Mer om dem senare. Jag trodde att jag skulle få post idag och blev besviken när så inte var fallet. Men hur som helst, man kan inte få allt man önskar.

Jag lär försökta ta mig till maxi. Funderar om jag ska vänta till William kommer hem med saken kanske. Då kan gå dit tillsammans och ha en stund bara vi. Fast oftast vill han inte följa så är lite i valet och kvalet över hur jag ska göra.

Vad gör ni denna måndag?

IMG_2295.JPG

Lill-lördag – Med godis.

IMG_2399.JPG

Björn bjöd på torsk och äggsås idag. Så sjuktgott! Seriöst, hur kan husmanskost vara så sjuktgott? Jag inser mer och mer att jag föredrar husmanskost framför annat, tänk bara hemlagade köttbullar med sås. Eller fiskgratäng, det finns massor med mat som jag helt enkelt uppskattar mer nu än förr. Sen finns det fortfarande rätter jag inte uppskattar som korv i diverse olika konstellationer. Sen svamp så klart, USCH! Jag fixar inte svamp, när andra pratar om hur gott det ärryser jag. Jag tycker svamp har samma läskiga konsistens som katrinplommon. Katrinplommon är en sån sak jag försökt mig på att lära mig att äta då jag har extrema problem med magen, men jag har gett upp. Att ha kräkreflexer i samband med att försöka äta något är inget att rekommendera för någon.

Hur som helst efter middagen idag åt vi lite godis tillsammans och kikade på Välkommen mrs Doubtfire genom Netflix, på Björns tv. Jag och William skrattade massor, det är så kul att kunna slänga igång såna där gamla filmer och bara kika på, eftersom vissa filmer trots tidskillnader fortfarande funkar. Jag såg att filmen är från 1993, samma år som pappa dog. Fast jag såg den nog 1996 eller kanske tidigare med? Minns i alla fall att vi såg den när jag gick i sexan och det var 96-97. Med pappa såg jag däremot Skönheten och Odjuret på bio, och sen måste han dött ganska snart efter biopremiären. Jag hann i alla fall med att få några klippdockor av pappa med Skönheten och odjuret på, och sen Båtsmanhunden som ligger i mitt förråd numera. Jag minns fortfarande när pappa dog och jag var så glad att jag tog en mjukishund för den kunde jag ha kvar, tänk om jag tagit Barbiekläder som jag tänkt från början?! Det är märkligt sånt där, hur man som barn kan minnas små detaljer och sedan känna något extra för vissa saker framför andra? Känner ni andra igen er i den saken?

När det kommer till rubriken, på lördag ska jag ha hit folk och ha lite fest. Jag är ganska imponerad över saken, jag ska ha hit folk och gå ut! Ett kors i taket eftersom jag är aningen tråkig och aldrig umgås med folk. Men det ska säkert bli roligt, ska köpa mig några öl och bara ha det kul. Ser framemot att smaka lite öl, det var längesen.

IMG_2406.JPG

Nu när hypen har lagt sig smakade även jag AKO mint. Den var god.
Fast jag tillhör inte alla som är helt hyper över dessa. Jag antar
att jag nog aldrig riktigt crawat sånt här. Jag gillar mer lakrits med massa salt, och sedan choklad.

 

En hård smäll.

Idag ordnade Lugnet med aktiviteter för barn för att locka för träning. William gick dit och han föll för parkour och gymnastik, han skulle prova innebandy men det visade sig att han inte tyckte den saken var så rolig. Själv råkade jag med den otur jag har få en bandyboll rakt på tinningen av ett stackars barn som skämdes rejält. Det var en märklig smärta för den liksom ekade till i huvudet och dempades, dock blev jag jätteyr och begav mig hemåt. Jag såg ett avsnitt av The Originals och trodde att det skulle gå över men jag riktigt gungade, la mig på soffan och kände mig rejält illamående. Det gör jag fortfarande, trodde att en promenad efter maten skulle lösa problemet men jag är fortfarande yr och mår illa. Det värker som fan över tinningen och känns även i örat?! Jag är lite oroad också, för de stramar även bak i nacken på samma sida som jag fick smällen. Ska lägga mig, imorgon har jag inbokad PT-timme hos Må bättre och jag funderar på om man ska träna om man känner så här eller inte? Känns ju jävligt dumt att avboka för en smäll i tinningen, samtidigt vet jag inte om det är bra? Hoppas det blir bättre av lite sömn, detta är nämligen ganska drygt.

011

Att sova tillsammans.

IMG_2386.JPG

Det finns någon slags osynlig rad mellan föräldrar som låter sina barn sova i sin säng, och dem som inte vill ha sina barn i sängen eller ens i sovrummet på natten. Det verkar ibland som ett osynligt bråk där båda parter vill hävda sin rätt. I de lilla ”kriget” är det okej att försöka trycka ner de andra parten och min upplevelse som en mamma som låter min son sova med mig när han vill är att andra stör sig. Det är spännande ibland hur långt folk är villiga att uttrycka sig. Bland annat har jag fått höra att om man ”låter” sitt barn sova i sin säng blir de kvar där för evigt. Folk menar alltså att ens tjugofemåriga barn med familj kommer ligga kvar i ens säng… Jag tycker bara att detta är ett korkat utlåtande, jag minns själv hur jag var som barn. Jag sov ganska länge tillsammans med ett syskon och främst då min syster. Sedan sov jag med min hund, det var nog kanske först när jag flyttade hemifrån som sjuttonåring som jag på riktigt började sova ensam. Vissa människor gillar inte alls att sova ensamma. Jag gillar INTE att ha någon på mig när jag ska sova, men bredvid har aldrig varit ett problem. Att sova tätt ihop med någon funkar men jag får panik efter en stund när någon håller fast mig. Är nog lite som känslan jag upplever av kramar. Hur som helst, att sova bredvid William är inget som bekommer mig alls. Han är tio år och sover oftast i sin säng, men så ibland vill han sova i min säng igen och det är okej. Det är mysigt att höra hans andetag. Begreppet samsova kom jag över för några år sedan och kände, varför har man ett begrepp för de? Men har insett att det är viktigt. Så jag är väl en samsovare då.

 

IMG_2390.JPG

Resan till Orsa.

Jag har inte bloggat så mycket sedan i lördags. I lördags orkade jag inte, efter en underbart fantastisk dag i Orsa orkade jag inte skriva något. Igår var jag trött och tog det lugnt, tvättade och lagade mat istället. William var på orienteringstävling igår och det hade gått jättebra. Men tillbaka om trippen till Orsa.

 IMG_2295.JPGTvå morgontrötta människor på väg mot Orsa och släktmys!

Vi åkte 6.52 från hållplatsen med en buss till Mora, för att sedan byta buss mot Orsa när vi kom fram till Mora.

IMG_2297.JPGVackra Siljan genom ett bussfönster.

 

Bussen mot Orsa kom fram rätt snabbt och vi stannade mitt i byn. William ville att vi skulle ta ett foto, och självklart plockade jag fram kameran.

001

William bakom Orsa hotell, på väg mot min mormor.

Vi gick raka vägen till min mormor, det var ganska kyligt i Orsa men sån där härlig morgondoft vilket kändes mysigt. Vi var framme hos morgon kvart i nio och där drack jag en kopp kaffe med henne medan William åt mannagrynsgröt. Vi satte oss och pratade vid köksbordet och jag kände mig jätteglad över en stund tillsammans med min mormor. Efter en stund skrev jag till en gammal vän som gav bort sina gamla My little ponys till mig. Jag gick ut och mötte upp henne och vi pratade en stund, tills hon skulle åka och handla. Själv gick jag tillbaka in till mormor och ringde upp till mamma för att berätta att jag och William tänkte gå hem till dem.

På vägen upp mot mamma och hennes man/Williams morfar, träffade vi på min moster som var ute och gick med sin hund. Jag och William tog en längre väg uppåt för att få lite motion och när vi var framme hos mamma och hennes man, träffade vi hundarna också. Vi gick in, pratade och fikade. Umgicks och hade det trevligt, mormor kom upp efter en stund och då drack vi kaffe och fikade. Eftersom William fyllt åt fick han även presenter av mamma och hennes man, samt min syster Melissa. Det var då Leksands IF sängkläder och William var skitnöjd, han sover nu i dem också. William är LIF-fan och lika så hans mormor och morfar, hans pappa, farfar och faster. Så kommer jag sedan hans mamma och tycker sport är jättetrist. Men blev ju glad för Williams skull.

IMG_2298.JPG

Presenten och sonen!

Vid 15:00 tiden ringde jag till min kusins morfar. Han hade varit förbi mamma för ett tag sedan och berättat att han hittat pappas saker, fotografier och betyg bland annat och undrade om jag ville ha dessa. Min mammas underbara man skjutsade ner mig till min kusins morfar och därifrån kom jag ut med två kartonger med foton, betyg och annat som tillhört min pappa men visade sig även vara en del från farmor. Jag sorterade ut fotona och la dem i olika högar och tog med mig pappas saker hemåt senare. Mer om det lite längre ner i inlägget.

Efter jag kollat i kartongerna så var det dags för middag. Mamma och hennes man bjöd på steksill, potatis och tunnbröd. Jag har vuxit upp med den maten och lika så glödstektsill så jag blev hur glad som helst! Jag har gjort det en gång sen jag flyttade till Falun, men det var längesen och maten smakar ju alltid bäst när den görs av den man vuxit upp med. Jag åt och var så nöjd, jättegott var det och sedan fick vi efterätt. Men ingen orkade äta upp den, chokladpuddig med grädde. Jag tror vi alla tyckte det blev lite väl mäktigt just där och då. Men gott var det!

IMG_2299.JPG Efterätten hos min mamma och hennes man. <3

Eftersom bussen skulle ta oss tillbaka till Falun samma dag och den gick strax innan 20:00 från Mora fick vi skjuts in till Mora av mammas man och mamma. Det är alltid sorgligt att säga hej då, och när vi vinkade åt dem hugger det alltid till i mig eftersom jag vet att det kommer dröja tills vi ses igen. Det är det värsta med att inte bo på samma ort, man kan inte ses dagligen eller varje vecka. Även om jag pratar med mamma nästan varje dag saknar jag henne och mormor, min lillasyster och mammas man varje dag. Det är skitjobbigt verkligen!

Hur som helst åkte vi hemåt och var hemma 20:49, då var det bara att gå in fixa allt för sängen och lägga William som var jättetrött men nöjd.
Jag satte mig och sorterade ut foton på min storebror och mina kusiner i olika högar för att skicka dem med posten åt dem. Såna saker tycker jag är skitkul, att sortera och kika på saker. Pappas foton har jag scannat in för att ge kopior till syskonen. Det kändes även sorgligt att gå igenom pappas saker, inte för att jag sörjer honom utan för att det blir som att dra upp gamla frågor i huvudet igen. Jag inser alltid hur kort livet är när jag kommer i kontakt med saker som handlar om min pappa. Mannen som jag mest försöker minnas men som också mer känns som en dröm. Jag kan inte längre se att han funnits där, han känns som en film? Eller en dröm, jag minns inte hans röst, hans sätt att röra sig. Jag brukar kunna titta och lukta i hans plånbok ibland för att minnas hur han luktade. Men jag känner att doften lika tydligt längre, den försvinner för varje år.

skanna0039

Ett av fotona i pappas album. Ett foto jag aldrig tidigare sett, jag och pappa.

Nu åker vi!

Sitter på bussen med destination Orsa. Träffa familjen där uppe under dagen. Vi är hemma igen mot kvällen, hittills började resan bra. Busschauffören trodde att jag skulle åka på halvbiljett och William har ätit frukost på bussen. Det är gryning med en dimma som följer oss genom landskapet. Men vackert är det, det här blir en bra dag!

Wohoo! Fredag!

Började dagen med jobb. Efter jobbet drog jag ner på stan och hämtade ut en vinst jag vunnit! Så kul och jag visar upp den lite senare, är rejält glad över vinsten och det känns askul att vinna något bra!
Kom hem strax efter tolv och satte genast igång att baka. Björn beställde mockarutor, kärleksmums, chokladrutor, snoddas? Det finns ju massor med namn på den kakan och det fixade jag. Han ska jobba som volontär på en orienteringstävling i helgen och då var det även beställning på något bakat för försäljning den saken åkte jag på, men inte mig emot. Jag bakar hellre än står ute i kylan!

Efter jag hade bakat, så blev det att tvätta, efter tvätten så slängde jag sopor, matade fiskar och grodor och sedan har jag dammsugit. Det kändes som jag jag hann med en hel del. William ska åka med en klasskompis hem idag, så han kommer hem först efter fem idag. De tar bussen dit, helt sjukt hur stor William blivit egentligen. Han åker buss till kompisar själv, cyklar och donar. Minns ju att man gjorde detsamma i samma ålder men ändå? Ibland blir man försvånad över hur stor han blivit, jag minns ju fortfarande höstar när han var liten och åkte vagn.

PICT0571En nästan 9 år gammal bild. William 19 oktober 2005.

We use cookies to personalise content and ads, to provide social media features and to analyse our traffic. We also share information about your use of our site with our social media, advertising and analytics partners. View more
Cookies settings
Accept
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookie name Active

Vem är jag.

Min webbplatsadress är: https://www.saramadeleine.se.

Vilka personuppgifter samlar jag in och varför jag samlar in dem

Kommentarer

När besökare lämnar kommentarer på webbplatsen samlar jag in de uppgifter som visas i kommentarsformuläret samt besökarens ip-adress och user agent-sträng som hjälp för detektering av skräpmeddelanden. En anonymiserad sträng som skapats utifrån din e-postadress (även kallat hash-värde) kan komma att sändas till tjänsten Gravatar för att avgöra om du finns registrerad där. Integritetspolicyn för tjänsten Gravatar finns på https://automattic.com/privacy/. När din kommentar har godkänts kommer din profilbild att visas publikt tillsammans med din kommentar.

Media

Om du laddar upp bilder till webbplatsen bör du undvika att ladda upp bilder där EXIF-data inkluderar data från GPS-lokalisering. Besökare till webbplatsen kan ladda ned och ta fram alla positioneringsuppgifter från bilder på webbplatsen.

Kontaktformulär

Cookie-filer

Om du lämnar en kommentar på vår webbplats kan du välja att spara ditt namn, din e-postadress och webbplatsadress i cookie-filer. Detta är för din bekvämlighet för att du inte ska behöva fylla i dessa uppgifter igen nästa gång du skriver en kommentar. Dessa cookie-filer gäller i ett år. Om du har ett konto och loggar in på denna webbplats kommer vi att skapa en tillfällig cookie-fil för att kontrollera om din webbläsare accepterar cookie-filer. Denna cookie-fil innehåller ingen personligt identifierbar information och försvinner när du stänger din webbläsare. När du loggar in kommer vi dessutom att skapa flera cookie-filer för att spara information om din inloggning och dina val för utformning av skärmlayouten. Cookie-filer för inloggning gäller i två dagar och cookie-filer för layoutval gäller i ett år. Om du kryssar i ”Kom ihåg mig” kommer din cookie att finnas kvar i två veckor. Om du loggar ut från ditt konto kommer cookie-filerna för inloggning att tas bort. Om du redigerar eller publicerar en artikel kommer en extra cookie-fil att sparas i din webbläsare. Denna cookie-fil innehåller inga personuppgifter utan anger endast inläggs-ID för den artikel du just redigerade. Den gäller under 1 dygn.

Inbäddad innehåll från andra webbplatser

Artiklar på denna webbplats kan innehålla inbäddat innehåll (exempelvis videoklipp, bilder, artiklar o.s.v.). Inbäddat innehåll från andra webbplatser beter sig precis på samma sätt som om besökaren har besökt den andra webbplatsen. Dessa webbplatser kan samla in uppgifter om dig, använda cookie-filer, bädda in ytterligare spårning från tredje part och övervaka din interaktion med sagda inbäddade innehåll, inklusive spårning av din interaktion med detta inbäddade innehåll om du har ett konto och är inloggad på webbplatsen i fråga.

Analys

Vilka jag delar dina data med

Hur länge jag behåller dina uppgifter

Om du skriver en kommentar kommer kommentaren och dess metadata att sparas utan tidsgräns. Anledningen till detta är att jag behöver kunna hitta och godkänna uppföljningskommentarer automatiskt och inte lägga dem i kö för granskning. För användare som registrerar sig på er webbplats (om sådana finns) sparar jag även de personuppgifter de anger i sin användarprofil. Alla användare kan se, redigera eller radera sina personuppgifter när som helst (med undantaget att de inte kan ändra sitt användarnamn). Även webbplatsens administratörer kan se och redigera denna information.

Vilka rättigheter du har över dina data

Om du har ett konto eller har skrivit några kommentarer på denna webbplats kan du begära en exportfil med de personuppgifter vi har om dig, inklusive alla uppgifter du har gett oss. Du kan också begära att vi tar bort alla personuppgifter vi har om dig. Detta omfattar inte eventuella uppgifter som vi är tvungna att spara av administrativa, legala eller säkerhetsändamål.

Vart skickar jag dina uppgifter

Kommentarer från besökare kanske kontrolleras via en automatiserad tjänst för detektering av skräppost.

Din kontaktinformation

Ytterligare information

Hur vi skyddar din information

Vilka procedurer vi har för dataläckor

Från vilka utomstående parter vi tar emot data

Vilket automatiserat beslutsfattande och/eller profilskapande vi gör med våra användaruppgifter

Branschkrav om delgivning av information

Save settings
Cookies settings