Tweenieåldern

Lördagsmys och trötthetsdagar.

Madeleine Stenberg 14 juni, 2014 2 Kommentarer

Man skulle kunna tycka att det är något fel med mig, att sova bort en hel lördag men jag behövde saken. Jag behövde ligga på soffan och drömma och sova av mig allt de jag inte hunnit sova på hela veckan. Jag kanske laddar om nu, laddar om batterierna inför ledigheten som knackar lätt på dörren.

William kom hem idag så vi har moffat godis i vardagsrummet och glott på lite film, skrattat och kramats. Kramar blir det mindre och mindre av, i alla fall sådana man ber om själv. Har en kille som är en typisk tweenie här hemma. En kille som stänger dörren om sig och suckar högt åt sin mamma ena sekunden för att nästa tala om att han älskar mig mer än någonting annat. Det är så speciellt med ett barn som är för liten för att vara tonåring men för stor för att vara barn. Alla åldrar är så spännande att då uppleva och minnas sin egen tid. För tjugo år sedan så väntande jag också på att börja fyran, hade sommarlov och gillade livet. Skillnaden var att jag också fått min underbara hund under perioden Sassa, jag drömde att jag skaffar en valp idag. Jag drömmer ofta om att vi skaffar oss en hund även om vi aldrig kommer kunna göra detta. Allt tack vara min allergi, tänk om det än gång kunde komma ett botemedel mot allergier och astma? Tänk om man kunde få vara frisk, kunna krama på djur, äta all mat och njuta av att sitta i gräset istället för att alltid oroa sig för att bli sjuk.

Ett lyckorus i hjärtat när man ser sitt barns skolavslutning.

Madeleine Stenberg 11 juni, 2014 2 Kommentarer

William hade sin skolavslutning idag, det är alltid så känslosamt. Det känns enda in i hjärtat när man ser sitt barn tåga in till tonerna av folkmusik, det känns lika mycket i hjärtat se se barn uppträda. Idag sjöng dem en sång om vänskap och jag kände hur tårarna fylldes. Det avslutades även med en sång för alla eleverna tillsammans, och deras lärare medverkar också. Det är så spännande att se alla elever från förskoleklassens sexåringar till högstadiets nior tillsammans sjunga sånger som de gjort om texterna på så den mer passar sommaren. Sedan avslutas det alltid med skolans sång, en låt deras rektor själv har komponerat och skrivit texten till. Varje gång jag hör den kommer det alltid en tår i ögonen, det är så fantastiskt på något vis och så magiskt med skolavslutningar. Det är så mycket lycka och glädje i den stunden, förväntningar och kärlek. Barn som ser sommarlovet med hopp och glädje, föräldrar som äntligen ska få tiden att bara vara med sina barn, lärare som ska få lite paus för att tanka energi och kärlek för att ta emot och vara; stöd, tröst och en lärande hand åt ens barn. Det är så vackert! Föräldrar som älskar sina barn, lärare som gör sitt bästa för att ta hand om ens barn. Tänk alla gånger som Williams lärare varit där för honom när jag inte varit det, tänk vilken dyrbar skatt man lägger i lärarens händer? Och tänk dessutom på att jag som lärare faktiskt får ta del av dessa små skatter själv? Sommarlov, glädje och stundande liv!

Mitt barn har just slutat lågstadiet och ska ta ett kliv mot mellanstadiet. Livet är en fantastisk resa!

Jag har fotat men behåller dessa bilder för mig själv, det finns barn med skyddade identiteter på skolor och därmed vill jag inte ens tänka tanken på att visa bilder här i bloggen därifrån.

En sommardag i juni.

Madeleine Stenberg 1 juni, 2014 2 Kommentarer

Tog vara på tiden som mamma idag och drog ut på små äventyr, åt glass i lekparken i solen. Gungade lite gungbräda och hängde i knävecken precis som man gjorde som barn.
Pratade och skrattade, fotade lite tillsammans och begav oss senare till Mcdonalds för att äta en onyttig middag tillsammans, tog en omväg hem genom Myranområdet och kikade på hur de röjer upp gamla minor. Inte så att vi såg några det är ju avspärrat område men vi kollade på platsen. Kom hem och William drog in för att leka med grannen.
Jag har även sålt Williams gamla skötbord som stått nere i förrådet och samlat damm. Man kan ju undra varför jag inte sålt det tidigare? Men det är ingen rolig sak att vara i förrådet och där ligger svaret. Hittade även hans gamla spjälsäng därnere och beslutade mig för att även försöka sälja den. Varför inte?! Man kan inte spara allt, jag ska även försöka ta mig till tippen någon dag med massor av saker jag inte kan spara. Jag blir tokig på allt som ligger där som INTE är tänkt för sparande utan mer förvarats där i brist på annat. Här ska det röjas, lite pengar kommer även på kuppen. Facebook är bra på det viset, det går jättefort att sälja iväg saker där har jag upptäckt. Jag har hittills själv bara handlat en sak därifrån, en tidningshylla, söker desto mer efter bra böcker men det verkar svårt att få tag på. Kanske kommer det att dyka upp sådana med?

Här får ni lite foton från dagen.

Jag ger dig livet, trygghet och vägledning. Men den du blir ska du få välja själv.

Madeleine Stenberg 31 maj, 2014 2 Kommentarer

Jag tänker mycket kring föräldraskap och vem man vill vara som förälder. Jag har nog varit klar med regler för William från han var liten, kunnat säga ifrån på vissa saker men varit mer lugn i andra. Jag hör ofta att William tänker till mer än många andra barn i samma ålder och funderar och analyserar. Sådan är jag med, jag antar att det delvis beror på att det är så mitt föräldraskap också varit, här hemma är det en plats där vi får tänka och tycka. Vi diskuterat och funderar, William har alltid kunnat fråga och fått svar, på de frågor jag inte kunnat svara på har vi sökt reda på svaret tillsammans. Jag är ganska övertygad om att detta gjort att han är så pass vetgirig som han är, att han fått bekräftat att vi ska finna svaren. Jag precis som William älskar att få uppleva och lära, att få kunskap och utvecklas mentalt. William är inte rädd för att ge tips och idéer och senast i torsdags så berättade William för mig vilken tröja jag borde ha. Den är mer du mamma, den andra är inte din färg. Det gick förbi en manlig expedit på affären som sa, Åh så bra du har en personaldresser med dig! Det har jag nog ofta, William vågar nämligen berätta för folk vad som passar och inte, han har följt mig så många gånger att han har koll på vad som passar och förra veckan fick jag även reda på att han peppat grannen att testa en ny hårfärg, då han var säker att den skulle passa henne. I min föräldraroll är jag nog mamman som ger liv, trygghet och vägledning. Jag kommer aldrig lägga mina värderingar i vad William slutar som i framtiden, för mig får han bli den han vill vara. Vill han färga håret och klä sig i alternativ klädstil kommer han få göra det, vill han jobba med musik får han det. Vill han bli läkare och åka i världen och hjälpa andra så kommer jag även stötta honom där. Den vägen William väljer i livet är hans, jag har ingen rätt att lägga mig i hans livsval och utveckling. Däremot påverkar jag honom, jag påverkar honom att se allas lika värde som människa. Vi diskuterar orättvisor och varför världen är som den är, vi jämför och tar reda på fakta. Hans liv är hans och det har han rätt till, min uppgift som Williams mamma är att vara hans trygghet och vägledning, inte hans domare.